Lika barn leka bäst?

Det är måhända ingenting man tänker på när man som ungmö bläddrar sig fram till familjesidorna för att få sig ett bittert skratt åt tio olika bilder som samtliga inriktat sig på tema "Misslyckat försök till originellt och humoristiskt bröllopsfoto", men man behöver inte ögna genom många för att se ett tydligt mönster bland de lyckliga tu.

Nej, det handlar inte om en plötsligt ökad acceptans för incest i samhället, ett utklätt syskonpar som vill driva med tjocka släkten eller en onormal kärlek till det egna utseendet. Det handlar om något så fascinerande som vårt undermedvetna, som får människor att dras till individer som utseendemässigt påminner om dem själva. Man kan identifiera sig med dessa då man anser att de ser sympatiska ut, och vad gäller partnerskapet finns en önskan om att kunna föra en avkomma som liknar en själv så mycket som möjligt vidare (jodå, naturen gäller även den som motsäger sig familjebildning).

Ingen nyhet, men fortfarande lika intressant (om bara skolämnet biologi var lika spännande!). Det var när jag av en slump trillade in hos denna fotograf och av ren uttråkan bläddrade igenom brudgalleriet (var bilderna är lånade från) jag kom att tänka på det igen. Skulle man se något av paren tillsammans, skulle man ta för givet att de var syster och bror. Vissa är rentav skrämmande lika! (Var det därför Sandra och Daniel inte kunde hålla tassarna borta från varandra i Skilda Världar, tro?)

    

kanske fotografen som retusherar så alla ser lika ut :D jag tycker inte att vi är lika i vanliga fall, men jag minns att jag med fasa såg ett av bröllopskorten från fotografen där vi såg ut som syskon, jättelika...

Anna: Hahaha. Ja, det har ju onekligen tillkommit retusch, men jag tror inte att fotografen går in för att göra paren mer lika varandra. Jag tror nog att det kan finnas vissa likheter mellan dig och din karl, även om de inte är synliga vid första anblicken. Som sagt är ju sådant där helt undermedvetet. Finns väl inte en människa som tänker att; "banne mig, i kväll skall jag hitta nån pudding som liknar mig!" :D



Jag förfasas alltid över hur ojämna mina ögon är på bilder framifrån. Det blir verkligen jättetydligt på bild, men syns varken IRL eller på film (enligt min mycket ärliga syster, som mobbar mig för mitt "lazy eye" som tas fram vid fotografering och tror att jag inte tar illa vid mig). Ett fruset ögonblick tar fram sådant man inte lägger märke till IRL då saker alltid är i rörelse. På enbart gott, får jag väl säga för egen del! :P

hehe ligger nog en del sanning i det;) TREVLIG helg på dig!:) kram

ja nu när jag tittar på bilderna så ser jag att du har rätt, hahaha, åh va misslyckat!

Ha! Nu när du säger det så har du helt rätt! Lite läskigt ;)

Jag har också tänkt på det där, det är lite läskigt fast coolt på samma gång. Intressant inlägg därför!



Min mor tycker att jag och min pojkvän är lika varandra. Min bror och hans flickvän är lika varandra. Det måste liksom ha ett samband..

Hahah, vad läskigt, men det är ju sant faktiskt! En gång var det en kassörska som trodde att jag och min kille var syskon ^^