Det gjorde visst en hel del att de fick betalningen ett par dagar för sent eftersom telefon och internet sedan i söndag eftermiddag är avstängt, och eftersom jag inte har några pengar på mobilen har jag inte kunnat ringa Bredbandsbolagets kundservice. (Vad är det för löjlig reklam som visas på TV nu förresten? om jag ringer och ber om hjälp och får den är inte ett stormförtjust "nu fungerar det, TACK!" det absolut första jag utbrister. Tacket är snarare det som jag artigt avslutar samtalet med innan jag lägger på luren, men de vill väl få det att framstå som att deras kunder är lika överdrivet trevliga som deras kundtjänst.)

I stället har jag fått anpassa mig efter ett funnet trådlöst nätverk som ger mig en hastighet på 1Mbt/s och "väldigt låg" signalstyrka vilket innebär att jag kan besöka ytterst få sidor och har DagensTv.com uppe konstant ifall det skulle försvinna helt (jag vill ju åtminstone ha koll på vad som visas på dumburken de närmaste dagarna). Jag får ringa dem från föräldrarna i morgon i stället (klart topp 5 bland mardrömsscenarierna - som jag hatar att ringa viktiga samtal då jag aldrig kan formulera mig över telefonen och framstår som en efterbliven, vilket jag kanske också är). Förhoppningsvis håller det öppet trots att det är en röd dag, för jag behöver mitt internet mycket snart för 1) skolan 2) streaming av Simpsons.

Att jag inte ligger och sover nu beror inte bara på att jag lät bli igår natt och i stället sov bort kvällen, utan för att jag lät bli igår natt eftersom jag inte kan somna utan bakgrundsljud av animerad komedi (ja, faktiskt somnade jag tre minuter in i en simpsonsrepris efter fyra i eftermiddags, trots att jag legat och dåsat sedan tio). Tala om att vara fast i ett beroende.


Och på tal om beroenden, så ser jag inte fram emot att påbörja vårterminen utan att kunna ta till hetsätandet när jag inte orkar vara fröken duktig. (Har jag ens varit i närheten av att vara en sådan? Mja, tveksamt. De enda som tycker att jag verkar präktig är min hyresvärd och min farmor, som jag kommer tycka så synd om när hon får veta att jag skall åka utomlands och bli spritblandare. Hon som hatar all sorts droger och vad de gjort med hennes familj så starkt. Jag känner att jag måste förtydliga att jag åker för upplevelsens skull och inget annat, för jag hatar att göra folk besvikna, även fast jag är vad vid att inte vara annat än en besvikelse, och att vara en besvikelse fast man aldrig haft ett enda krav ställt på sig är illa). Det har gått bra hittills eftersom jag inte gjort något, men när livet drar igång igen om en vecka kommer den verkliga utmaningen att börja. Jag kommer att ha lika svårt att koncentrera mig som förut, och när jag dessutom har kvar halva naturkunskapskursen från i höstas blir det bara ännu jobbigare. Att inte stressa sönder sig blir än en gång en omöjlighet. Jag försöker dock att se positivt. Att gå in för att lura sig själv att saker är bra när de i själva verket inte är det är det bästa tricket för överlevnad. Och överleva, det skall jag göra. Vad det tjänade till kan jag besvara om 15 år.