Du behöver inte vara aktivt deltagande för att ha fått livshotande skador av det sexualiserade samhället, det räcker med att du avvaktande sett på, och tro mig, för det krävs ingen voyeur. Det räcker med en tillräckligt förlägen individ för att det skall växa upp till ett perverterat monster.

Förut var sex någonting man kunde ta avstånd ifrån om man önskade. Självklart var man annorlunda om man som 30-årig oskuld inte hade några tankar på samlag, men hur ofta kom sådant fram då detta var något privat som hölls innanför fyra väggar alternativt inuti ens huvud. Man visste i sitt stilla sinne att människor utövade det, men respekterade andras integritet, och det var OK att vara oskuld - fint till och med om man var tillräckligt ung. Prinsen var inte bara en flickdröm; en dag skulle han komma till henne. Idag räcker det med att han kommer i henne en gång eller två, ty prinsen har ingen lust att bli kung. Han har bråttom och det finns många hål i människors själar att fylla.

Vi våldtas i dess rätta bemärkelse av det moraliska förfallet redan som barn, då man på bästa sändningstid kan se ett par i all iver slita av varandra kläderna för att med trevande händer söka sig mot de inte längre så förbjudna delarna, vilket gör aktens huvuddel tämligen ynklig då det inte längre finns något att sukta efter, utöver de penisar man väl känner till, då den praktfulla formen motvilligt eller ej dagligen kan urskiljas på ens datorskärm. Självbelåtnas mäns som inte har mer stolthet i sina kroppar än att rikta kameran mot sina nedre organ och den automatiska utlösningen som vet vad som skall göras för bästa resultat. Blixten reflekteras i den näst intill kristyrvita sörjan, som likt en vulkan som får sitt utbrott väller ut ur det trånga hålet, och han har nu gjort vad han kunnat för att stilla sitt sociala samvete. - Han vet att minst tre likasinnade kommer att onanera till denna bild inom loppet av två timmar. Njutningslystna mödrar, prepubertala döttrar och medelålders plåtslagare som är samboende sedan tio år tillbaka. Han är dem alla och han vet vad de behöver, prinsen som omhändertar våra såriga hjärtan och smörjer in dem med sin gyllene säd.

Och kvinnan som har givit upp om kärleken och nu söker bekräftelse på annat håll, tvingas än en gång göras besviken när allt hon kan ges är fler stötar av människor hon inte kan känna annat för än förakt. De som struntar i hennes ärrade kropp, de som ler åt ögonen som tåras efter varje intimt möte och lämnar henne ensam och naken i badrummet där hon förgäves försöker duscha av sig skammen. Hon som aldrig ville innerst inne, men kände tvånget att göra det för sitt brustna hjärtats överlevnad. Hon som aldrig njöt av stunden på riktigt (inte han som aldrig förtjänat att älskas av någon men ändå blir) och som klädde på sig först av alla för att gå raka vägen mot hemmets trygga vrå, hon (inte han) är den sanna slinkan, och hon kan aldrig bli ren.