I fredags försov jag mig för femte dagen i sträck. Halv tolv stod jag ofärdig och skulle 30 minuter senare träffa Märta som jag inte sett på nio månader (hur kan tiden gå så fort när ens vardagar är så långtråkiga?), så det var ett trevligt återseende. Vi gick på Condis för att utnyttja mitt häfte från Idrottsrabatten (man har ett år på sig och ändå står man där sista dagen med 50 orörda erbjudanden) och tog därefter en runda genom stan. Vi pratade bloggar, folk och fähundar från förr, uppnosiga H&M-bröst v/s hängiga Kappahl-tuttar och den innerliga önskan om att starta band. För innerst inne vill väl alla syssla med musik (även de som inte förstår sig på hur den skall uppstå, men är desto bättre på fyndiga texter). Det enda som fattas är någon som kan sätta ihop ett par halvdana beats, ty vissa saker skall ej utövas a cappella eftersom de då bara lär påminna om suspekta sängkammarläten från age play-utövande grannar. Läser du tekniska människa detta, som drömmer om att vara takten bakom Sveriges nästa stjärnskott i klass med Princess Superstar, kom till undsättning så kan skapandeprocessen ta vid och fulsnygga amatörmusikvideos spelas in.

Det enda som är mer frustrerande än att inte ha några idéer, är att ha huvudet fullt men ingen möjlighet att förverkliga dem. Varje gång jag står i duschen (vad skall man annars syssla med medan inpackningen verkar?) kommer jag upp med något nytt som senare faller i glömska. Därför vore det så praktiskt att vara ett team som kunde göra sådana fåniga saker ihop. Märta och jag fick nämligen en briljant idé till följd av att jag fått ett sms från Mister Bling. Faktum är att det är så briljant att det inte kan avslöjas eftersom det skulle stjälas rakt av. Nu finns visserligen inget manus, men av det eventuella soundtracket att döma luktar det i varje fall succé:

Åkte till Örnäset senare, och när jag kom hem igen efter tio vände jag i princip i dörren för att ta sista bussen till centrum. Jag gick med på att gå ut en stund trots flottigt ansikte, spiknykterhet och tydligen även ett kokt ägg i väskan, men eftersom stället var smockfullt och kön sträckte sig från dörr till andra sidan vägen blev det att vända med en gång. Jag missade min egen buss men kom lyckligtvis med 9:an (tur att man tänker fort när man skyndar långsamt), varpå jag fick spendera natten hos mina föräldrar. Låg på soffan och slötittade på "Get Rich or Die Tryin" med allas vår jättebebis 50 Cent som sändes på TV4. Nu har ju jag en förkärlek för såväl våldsam film som gangsterrap (vad mina victory rolls än får folk att tro, så tycker jag varken om rockabilly eller Dita Von Teese), men sämre film får man leta efter. 50 Cent är (förutom republikan) urtypen för rapparen utan självdistans trots att all värdighet dog redan långt innan debuten. "I'm a gangsta grandpa, and I'm proud of it" säger väl allt.

Nu väntar ett sportlov, eller "självstudier" som det kallas på den kommunala vuxenutbildningen. Jag måste ta tag i NK:n under det eftersom jag var dum nog att inte orka med det under julen, för annars blir det aldrig gjort. Är det så att jag blir så frustrerad att jag prompt måste trycka i mig ett kilo godis för att stilla mig får jag lov att göra det, för jag måste få det här överstökat under våren(!). Inatt är jag sugen på att blanda frysta bär med yoghurt, men då min stavmixer låter för kung och fosterland blir det inget av det.