Jag har försovit mig varje morgon hur länge som helst nu. Jag blir utskriven från datorkurserna om jag inte är där 8:15 i morgon och visar upp min mest ångestfyllda sida. Igår missade jag spanskaprovet då jag inte lägger mig förrän fyra, halv fem på morgonen, och idag lät jag bli att gå på samhällsprovet p.g.a. att jag inte ens öppnat boken (och blir utskriven därifrån ifall jag inte lämnar in ett arbete senast söndag och får registrera om mig på nytt). Därför skall jag skriva två prov efter varandra på fredag. Och naturkunskapen som jag sade att jag skulle göra under sportlovet eftersom jag inte  gjorde den under höst- eller jullovet, blev det ingenting av. Det här får inte fortsätta!

Igår kring tjugotiden hörde jag någon komma upp i trapphuset. Sekunderna senare ringde det på dörren. En signal, och en lång väntan. Jag satt blixtstilla och väntade på att personen i fråga skulle ge sig av, för öppna dörren vid oväntat besök gör jag inte. Allra minst då det ser ut som ett tredje världskrig i köket och jag sitter osminkad iförd morgonrock. Jag hoppas att det var en potatishandlare, men förmodligen var det grannen nedanför. Exakt vad vill denna mig? Kan de höra när jag tittar på serier mitt i natten? Jag tycker mig ändå ha lågt ljud eftersom jag knappt hör dialogerna själv när jag ligger i sängen två meter bort och har basen av? Är jag högljudd då jag flyttar datorstolen? Vill de veta vad fan jag sysslar med då jag under en minut varje kväll (men alltid före 22:00) blandar till en smoothie med min stavmixer som låter högre än dammsugaren? Vad det än är så är det ingenting jag kan göra tystare än vad jag redan gör, och jag struntar i om de hör mig och således vet att jag är hemma. Jag har väl ingen skyldighet i världen att öppna min dörr om jag inte känner för det. Ändå går jag runt och är livrädd för att det skall ske igen. Vågar inte laga någon middag som kräver mixern i kväll och får nöja mig med...jag har faktiskt inget annat, så vill jag äta idag får jag göra det lik förbannat. Lika bra att avsätta 30 minuter åt att städa köket och sedan klä mig då. Det är väl för jävligt att en dam skall behöva smyga i sitt eget hem! Jag måste säga att en dörrmatta med text "OH SHIT NOT YOU AGAIN" skulle passa mig perfekt. Oerhört smaklöst - speciellt med tanke på att white trash-personerna som köper dem gör det för att de tycker den är småfyndig och ironisk - men för mig är det enbart sanningen och jag slipper gärna tala om det för folk eftersom jag för att göra det måste öppna. ("Vänligen respektera mitt behov av privatliv och lämna mig i fred" vore en bättre, om än litet pretto variant.)

I morgon skall jag möta upp en kvinna på Helex för att ta över hennes gymkort. Det går ut i oktober, och egentligen hade jag nöjt mig ifall det gick ut i augusti eftersom jag är borta då, men jag borde ju faktiskt i min tur kunna skriva över det på någon annan. Det finns säkert någon otränad som jag själv, som vill börja med ett praktiskt "prova på"-kort i tre månader. - Samtidigt som det känns bra att jag tar tag i saker, kan jag i vanlig ordning inte låta bli att oroa mig över att det inte finns tillräckligt mycket för mig där att göra för att jag skall tjäna något på det. Jag står inte ut med att bli uttittad av vältränade människor som äcklas av min klumpiga närvaro, precis som jag inte står ut med att handla lösviktsgodis och se andra böja sig ner för att lägga ifrån sig sina slevar samtidigt som jag böjer mig ner för att plocka upp en.

När jag känner mig som mest nervös ställer jag mig dock frågan: "Vad är värst - ett fetto som rör på sig, eller ett fetto som sitter uppkrupen i soffan och äter chips?" Genom att vara fettot som "gör något åt sin situation" har de ingen anledning att förakta mig, för jag representerar inte på något sätt den "lyckliga tjockisen" de vill vrida nacken av. På samma sätt har jag klarat mig bra undan glåpord eftersom jag alltid varit så medveten om min fulhet och låtit andra veta att jag vet. Det finns ingenting att säga som jag inte redan har sagt. Genom att hata mig själv har jag sluppit bli hatad av andra.

(Luleå Hockey förlorade för övrigt mot Frölunda med 5-1 igår. Precis som jag skrev, måste det ha varit min närvaro som gjorde att de kammade hem segern i torsdags. Jag tycker inte längre att hockey är roligt.)