09.03.12
Igår fick jag reda på vem det var som ringt på hos mig. De kom nämligen tillbaka och gudskelov var det inte grannarna, så jag slipper trippa på tå (vilket jag gjort). Det var två påflugna personer som jobbade med köksrenovering och frågade om jag funderade på detta, och om mina skåpluckor var nya eller gamla. Jag svarade efter ett utdraget "öh" att de var nya och att "de som bodde tidigare" troligen hade bytt, varpå kvinnan tittar in bakom mig - trots att dörren inte ens gläntar såpass att man kan ta sig förbi och jag har släckt i köket i enkom för att de inte skall se något - och menar att det minsann är originalluckor jag har. Jag får hindra mig själv från att inte brista ut i ett drygt "OKE-EJ?!", ursäktar mig i mjukisbyxan för att jag har viktigare saker att prioritera än skåpluckor och stänger dörren. Är det verkligen så svårt att tyda kroppsspråk då det säger att man inte kunde vara mer obrydd?
Fredag den 13:e blir hektisk, men på ett sätt gillar jag det. Då vet man åtminstone att man lever och gör något. Börjar åtta då jag skall läsa inför eftermiddagens samhällsprov (vilket jag fortfarande inte gjort). Klockan tio är det prov i datorkunskap och efter det skall jag återigen hinna gå igenom samhällskunskapen och spanskan, för 13:00 skriver jag båda proven efter varandra. Efter tre någon gång (när jag blir färdig; provtiden slutar 16, men så länge har jag aldrig tålamod att sitta - jag ger varje prov max en timme) skall jag in till stan och träffa Märtz, som måste få veta var denna eftertraktade byggnad håller till då hon skall ta itu med ett par kurser, och 17:00 tänkte jag våga mig på att testa bodypump efter att ha släpat runt på träningskläder hela dagen (såvida jag inte är klok och tar dem på mig på morgonen - tur att man är klok!).
01:05: Nu står det mellan att försöka sova och att sitta uppe med ena boken. Jag har dock kommit till den grad av trötthet då ingenting ändå går in. Jag kommer ju att stressa järnet i morgon förmiddag vilket som. Bättre att göra det med fyra timmars sömn som backar upp en, än två.
Hon såg väldigt ung ut.
Jenny: Mjo, för att vara så smal som hon var (vägde 33 kilo som minst) gjorde hon nog det. Faktum är att ingen i min släkt sett speciellt gammal ut för sin ålder. Det är riktigt synd att jag och min syster brutit den trenden. (Folk tog mig för 18 när jag var 14 varpå det alltid blev livat då jag skulle åka på ungdomsbiljett, men förhoppningsvis stannar mitt åldrande upp vid 30 i stället! Jag kan ju åka på ungdomsbiljett idag så. Haha.)
Härlig blogg :)
Hoppas du får en bra helg :)
Kram
Lycka till på proven!
Anna: Tack så mycket! Det kan behövas. Jag vet i alla fall att jag bör få G på spanskan (ta i trä; en blackout kommer så lätt) men blir underkänd på samhällsprovet. Tack och lov för omprovsmöjligheten.
Man ska akta sej för att öppna dörren, sist jag öppnade fast jag tänkte låta bil stod där en människa som ville ha hjälp med att vända på min granne. När jag kommit ner och vänt på henne var hon DÖD!!!
Vifsla: Åh herregud, vad obehagligt. :|
Jag går hemskt gärna på Deluxe imorgon med dig. Lycka till på proven!