Viktredovisning 6/3-09 + 13/3-09
Viktminskning sedan start (1/1-09): 10 kg
Viktminskning vecka 11: 0,6 kg
Viktminskning sedan start (1/1-09): 10,6 kg
Utvärdering: Att jag hann gå ner tio kilo på 64 dagar känns inte lika fantastiskt som att jag överlevt utan godis (min stora drog i livet, tätt följt av bekräftelse, för jag vill ju såklart att hela vida världen skall veta vilken vandrande skräpdiagnos jag är). Att jag som levde och frodades på fullkornspasta inte ätit det en gång i år är också en framgång. Tanken på en tallrik makaroner med ketchup lockar mig inte alls idag (tvärtom). All lättdryck med svartvinbärssmak och även juice har bytts ut mot lightcola (något jag tidigare avskydde, nu kan jag dricka tre flaskor om dagen - bra för vikten men mindre bra för tänderna; mina är dock så små att jag inte skulle se någon skillnad om de försvann). Speciellt strikt har jag ändå inte varit. Jag har tagit av sötsaker som funnits hos mor och far då jag varit där, men det har tillhört undantagen och jag har inte köpt något själv. Förrän idag (fantastiskt sätt att fira sin viktnedgång på!). I stället har yoghurtintaget ökat markant och jag har förätit mig på cottage cheese, champinjoner och framför allt ägg (läs: ekologiska), vilket jag aldrig gillat utan ätit för att det ger snabbt resultat.
När folk ser en, ser de fortfarande ett fetto vilket stämmer, men det känns att man är på väg i rätt riktning när ens sjuke gaggige morfar (som inte känt till att man bantar; vet man om det ser man lätt resultat bara därför) säger att han tycker att man "gått ihop". Det är värt all världens abstinensbesvär när man känner att ens kläder börjar göra det de skall igen; klä en. Jag fick något vått i ögat som inte var en droppe från busskurens tak då jag förra fredagen kunde gå ut (ja, även sitta) i mina gamla shorts utan att de spände någonstans och jag inte längre behövde oroa mig för eventuell cameltoevarning. Det hade inte varit möjligt i höstas. Inte hade jag heller kunnat köpa två 98-kronorsshorts från H&Ms rea i onsdags eftersom jag inte hade fått igen dragkedjorna.
10,6 kilo är borta. Det motsvarar fyra tjeckiska för tidigt födda barn. Jag är med andra ord halvvägs, och det utan träning eller motion! När jag nu efter många om och men skaffat gymkort och därmed måste komma iväg i alla fall två gånger i veckan (skall boka tid med en personlig tränare, så att jag utforma ett eget schema utifrån mina behov), är det bara ett återfall in i sockerberoendet (eller en feeder) som kan hindra mig.
Idag är det 71 dagar sedan viktresan startade och 133 dagar kvar tills den officiellt avslutas. Kommer jag att hinna?
Du är fantastiskt duktig. Heja! Jag känner igen mig i allt vad du skriver då jag vid två olika tillfällen gått ner runt 10 kg med hjälp av GI-metoden. Och det där med ägg...tell me about it. Man blir så trött på dem till slut.
Vad jag kom fram till efter mina viktnedgångar var att det viktiga är inte antalet kilo eller BMI. Det viktigaste är hur man känner sig i sin kropp, och vad är väl en bättre måttstock på det än kläder? Känner så väl igen upplevelsen du beskriver i att kunna ha vissa kläder igen.
Jag tror absolut att du kommer hinna, om inte annat så kommer du under resans gång uppleva att din självkänsla ökar, och den biten upplevde jag själv som det bästa. Det att kunna tycka om sin kropp är viktigare än vad man tror, men sedan måste man också kunna säga till sig själv när det är nog. Att du redan nu har gått ner 10 kg är beundrandsvärt. Grattis!
"10,6 kilo är borta. Det motsvarar fyra tjeckiska för tidigt födda barn."
Det här gav mig ett rejält morgonsskratt- tack så mycket! :)
Grattis! Jag är imponerad, och (kanske ännu mer) avundsjuk. ;)
10 kilo!! imponerad. själv lyckas jag inte gå ner ett skit.
grattis! 10,6 kg är ju hur mkt som helst!
är faktiskt bra att inte heeelt utesluta allt onyttigt, är bra att kunna bevisa för sig själv att man kan äta lite godis, eller att om man äter för mycket någon gång så är det inte hela världen utan bara att göra rätt nästa dag istället.
Kan inte du skriva om hur du äter om dagarna? =)
Imponerande!
Jag kör på LCHF och det funkar jättebra. Alltså, jag har inte gåt ner så mkt i vikt ännu, men jag känner mig inte alls speciellt frestad att äta "förbjuden" mat.
Eftersom jag är sockerberoende sedan många många år fungerar det inte att ha en "ätardag" i veckan. Jag kan helt enkelt inte äte några mängder kolhydrater utan att trilla tillbaka i sockersug och beroende. Det som är så skönt med LCHF är att man ändå får äta goda saker. Jag bheöver inte skämmas när jag har en halv ask fetaost i salladen, eller när jag äter grekisk yoghurt med vispgrädde till frukost. Eftersom ost och grädde tidigare varit tabu i hälsosamanhang kännsd det ändå som om jag unnar mig saker. Det blir liksom inte en späkdiet med bara tonfisk och ananas om du fattar. Jag är supernöjd. :)
Vi borde ta en promenad eller en drink snart. Vore kul tycker jag.
Ha det bra!
Tio kilo! Inte illa! Klart du klarar resten, du går ju stadigt nedåt. Och med träning kommer det nog bara bli bättre och bättre.
Grattis! Vad duktig du är! Tror absolut att du kommer klara av att gå ner resten, du har ju kommit långt!
Heja Cecilia! :D
jag är verkligen imponerad, själv har jag ungefär 6-7 kg att gå ner... inte så mycket kanske, men det känns omöjligt. Hur fick du din motivation? Har du något tips för hur man blir av med det djävulska sockersuget?
Psykbryt: Tack så mycket! Har också gått ner ett antal kilon tidigare (även om jag gått upp igen, det har varit en kontant överviktig jojo), och även om omvärlden inte märker någon större skillnad, är det en riktig självkänsleboost att känna ens hydda krympa och även se måtten minska! I början är det kilona som känns mest, men senare blir vikten egentligen bara en bekräftelse på att man inte inbillar sig.
Haha, det var svårt att hitta något som motsvarade den vikten (det är mycket enklare att hitta något för ett halvt kilo), men så fanns räddningen, på ett litet tjeckiskt hospital. :D
Jenny och sixesandsevens: Tack! Ge inte upp bara, faktum är ju att det är som Gunde säger att "ingenting är omöjligt" (nästan). Nu lät jag äckligt positiv och det var inte min avsikt, för det är verkligen för jävla tråkigt och ett helvete rent mentalt att banta. Det är därför man givit upp så många gånger. Men det är, rent tekniskt, en möjlighet. Vi får fortsätta kämpa, och försöka överleva svackor som uppstår.
Emma Amelie: Hah, tackar. Det är skönt att man får göra snedsteg och att de går att rätta till: att man äter godis en kväll är ingen fara bara man kan låta bli att göra det nästa med (även om det är svårt i.o.m. att man ändå har ett sockerbegär). Nu vågar jag dock inte köpa onyttigheter själv eftersom jag tycker det är alldeles för genant, så jag kan bara "unna mig" saker då jag är i sällskap, vilket såklart är skönt. Man blir helt enkelt tvungen att begränsa intaget till dessa gånger.
Sandra: När jag någon vecka laddat upp med tillräckligt nyttig mat för att våga dela med mig av den utan att skämmas (man vill ju verka någorlunda sund med, haha) skall jag redovisa den med. Det får bli nästa projekt! :D
Andrea: Vad kul att höra att det går bra för dig och att du trivs med din nya kosthållning! Skitbra! (Önskar att jag kunde äta LCHF då jag också är sockerberoende, men gillar inte tillräckligt mycket av den föda som kosten erbjuder.)
Josefine, Lina och Alv: Tack för era uppmuntrande ord! :D
Lollo: Jag förstår, det känns alltid omöjligt innan man väl uppnått sitt mål. Jag vet inte alls hur jag skall orka med ytterligare 10 kilo t.o.m. juli, eftersom jag är så sockerberoende och praktiskt taget lever för godis och kakor. (Det har jag inte blivit av med tyvärr. Dock skäms jag för mycket för att våga handla godis ensam, så att rusa till Coop innan stängning blir inte ett alternativ.)
Går ju som smort det där! Imorrn ska jag också ta mig i kragen. Vill inte vara en liten gödgris resten av livet. Helst vill jag vara slimmad till nästan utlandsresa som eventuellt infaller i juni. Kan bli tufft, men det kan också gå vägen...
KARAMBA, Det här går juh lysande C! Jag är lika stolt som ja, du jag vet inte vad.. du är en riktig kämpe, fanken.. =) jag är grymt imponerad och jag e glad över din härliga känsla.. det här fixar du..det färsta e över nu! du har juh gjort en livs förändring =) håll ut.. kram
Jag vägde för övrigt nästan lika lite som ett tjeckiskt för tidigt fött barn när jag föddes. Den enda gången i mitt liv då jag varit lång och smal XD
Vad roligt att du ser resultat och grattis till att du klarat dig utan socker! Vill dock höja ett varningens finger för lightcola eftersom det innehåller sötningsmedel, det kan öka ens sockerberoende. Men om du inte märkt nåt än kanske du klarar dig undan. ^^
Tio kilo på 64 dagar är verkligen wow! Jag tror absolut att du hinner, även om det blir svårare ju mer man gått ner i vikt så verkar du ha en jävla motivation.
Har svarat på din kommentar angående Blondinbella och de där donnorna nu. =) Tack för kommentaren och kram!
Vad duktig du är! Nu blev jag peppad själv, har tänkt gå ner i vikt hur länge som helst nu... men jag faller alltid tillbaks i onyttighetsträsket. Men imorgon ska jag verkligen verkligen försöka... tack för motivationen!
Fan va roligt. Grattis :) Du har lyckats inspirera mig, så vi får se hur det går. (-3 kilo på en vecka hittils...) :)
kollade av en slump in här då jag gjorde bildsök på google, men fan va bra du skriver! & intressant. eftersom jag själv försöker gå ner i vikt (helt utan att träna, jag är slö) så är det ännu roligare! /lil Lina
Det fixar du lääääätt tror jag! :-) För när du börjar gymma kommer du se så grymt mycket resultat på kort tid (det gör man alltid i början) & det kommer motivera dig ännu mer :-)
så jävla bra jobbat! och såklart du fixar slutmålet.
jag slutade röka och vågen hatar mig nu för tiden. men nu blev jag faktiskt inspirerad att strukturera upp mig själv lite mer.
lycka till!
Emma: Haha, nu skulle jag inte kalla dig gödgris med tanke på hur du ser ut och hur långt du kommit på vägen, men jag förstår dig precis! Åker utomlands i juli och en av anledningarna till att jag inledde denna viktnedgång var just den. Gödgris lär jag vara då med, men jag slipper vara en med svår fetma. ;)
Louise: Tack så mycket för peppen! Givetvis håller man ut, även om det är vansinnigt jobbigt emellanåt (läs: dagligen, haha). :P
Jenny: Hahahaha. Alltid något! :D
Anni: Tackar! Personligen känner jag att sötningsmedel lindrar mitt sug. Är jag sugen har lightcola fungerat hittills som substitut.
Anna och Anna: Vad roligt att man kan inspirera, speciellt med tanke på att jag själv är hemskt oinspirerad. ;D
Lil Lina: Åh, tack! :) Det bästa är ju alltid att röra på sig, men sett enbart till viktnedgång så behöver man ju faktiskt inte träna x ggr/vecka. (Det är dock väldigt uttröttande i längden att fortsätta en viktnedgång utan motion eftersom man ju inte kan äta speciellt mycket. Perfekt rivstart, dock!)
Lady Humpalot: Jag hoppas det! :)
Sofia: Tack detsamma! Hoppas det går vägen nu!
