Jag känner för att ge upp
Att gå på bodysteppen i tisdags var ren och skär förödmjukelse som innefattade att stå och glo som en dåre under halva passet. Jag förstod varken ut eller in och deras rörelser var för mig ren akrobatik. Jag kan inte ens göra skillnad på höger och vänster i sådana situationer. Det må vara att jag inte har någon koordination och att det aldrig blir någon dansare av mig, men jag vet inte vad jag över huvud taget skall dit för då jag inte vågar göra tre av sex av övningarna som tränaren rekommenderat. Jag börjar skaka av blotta tanken, för jag vet ju att folk tittar då jag ligger som den strandade val jag är och försöker mig på situps medan jag kippar efter andan, samtidigt som jag håller tillbaka gråten av rädsla för att ha sönder maskinerna med min tyngd. Det är nog svårt att bibehålla någon slags stolthet när folk har sett en illröd med genomblöta kläder - vad gör man om något sådant inträffar? Jag är van att känna mig tillplattad på alla andra sätt än fysiskt, men det skulle ta priset.
Allt det här känns som att komma tillbaka till lågstadiet och vara den som alltid var sämst i basketlaget, som man likt alla andra aktiviteter efter ett tag lämnade. Inte för att det var tråkigt, utan för att ens inkompetens fick en att skämmas över sin existens när man aldrig lyckades tillföra något. I stället åkte man hem och tröståt framför ens enda vän (även känd som TV:n), så att man var ännu klumpigare lagom till nästa sak man aldrig skulle ha vågat sig på att prova, eftersom även den slutade på samma vis.
Jag känner för att ge upp, för det här tjänar ju ingenting till. Jag är en odugling som förtjänar att vara fet och oattraktiv. Går jag ner i vikt nu kommer jag ändå att gå upp allt igen, precis som alla gånger tidigare. Kroppen är ändå förstörd från all jojobantning och jag kommer aldrig någonsin att kunna visa mig i bara ben eller bikini/baddräkt på grund av bristningar och överskottshud bara dyr plastikkirurgi kan göra något åt. Lika bra att göra lidandet kort och äta upp mig till tresiffrigt med en gång, så kan världen skratta åt fettot som fann sig i sitt öde, i stället för åt fettot som var så patetisk att hon inte ville inse var hon skulle sluta upp i alla fall.
Tittar in och säger godmorgon och önskar dej en härlig dag.
kram
attis
ge inte upp!
det är du som bestämmer över din kropp och inte tvärt om!
även om inte step känns som din grej så finns det fortfarande boxning, bodypump, pilates, spinning mm mm mm! och så gymmet såklart.
det går att bli fit for fight utan aerobic och step!
du fixar det.
det går dock inte fort att bli mer tränad, krävs hårt arbete under lång tid. men det går!
Det tycker jag vore himla synd. Tänk inte så. Börja istället att hålla dig till de träningsformer du står ut med. Även om du kanske aldrig kommer se dig som snygg kommer din kropp att må bättre.
Det vore synd att låta något komma ivägen för dig nu när du kommit så långt och varit så duktig. Du måste inte tvinga iväg dig till gymmet för att genomföra det här och nå ditt mål. Jag trivs inte heller med att röra på mig i grupp, inte för fem öre. Jag är imponerad av du över huvud taget gick iväg och vågade testa det. Du borde vara stolt över dig själv istället för att överväga att ge upp. Jag förstår dig verkligen om du aldrig mer vill gå dit igen och i sådana fall får du hitta andra sätt att röra dig på. Dessutom så betvivlar jag att någon som för första gången testar en motionsform och inte är vältränad från början gör särskilt bra ifrån sig.
Självklart inte. Du är så himla duktig.
Don't let the bastards get you!
Prova en annan motionsform istället! På spinning kan man t e x vara längst bak i ett mörkt rum (iaf på F&S här i Ske-å :P) utan distraherande speglar och risk för att bli uttittad. Det finns miljoner sätt att träna, och det gynnar en i längden.
Jag kommer ihåg när jag var på Friskis & Svettis-gympa för första gången - jag var megatafatt fast jag både dansatm gymnastiserat och åkt konståkning. Det var inte kul, men jag lärde mig. Tror inte det är så många som tittar egentligen.
Det finns så många andra saker att träna och ingen är vacker när man svettas som en gris. Herrejösses, du skulle se mig snubbla runt brädan på steppen jag går på.. Tänk dig en tröja som åker upp lite för att visa en tjusigt vit mage och ett par träningsbyxor som alltid blir för korta även om de kasar ner i midjan och åker upp i byxbenen. Det är ingen vacker syn och även om jag tror att det ser ganska okej ut så behövs det bara att titta in i spegeln och komma fram till att det ser fördjävligt ut. Däremot har jag gett upp det där för länge sedan och svettas istället som en gris, grimaserar illa och glömmer bort omvärlden.
Jag kommer ihåg när jag glad i hågen började på medelsvår step up på Enjoy i Kumla för hundra år sedan med ett antal års gympande i den stilen i bagaget. Sedan stod jag där, efterbliven och tafatt och totalt efter alla andra. Det slutade med att jag gav upp efter knappt halva passet då jag var så arg/ledsen att jag hyperventilerade.
...och var ville jag komma med allt det här? Att ingen troligen har tid med att titta på andra utan har fullt upp med att hålla ordningen på stegen och de som kan stegen anstränger sig mer för att svettas än att titta på de som inte har lärt sig än. De enda gångerna jag har sneglat åt andra är när jag omedvetet tidigare under passet har registrerat att de har haft svårigheter med några steg för att sedan med glans klara av det. Man har inte tid med att tänka ner på andra, det är bara roligt.
Så, ge inte upp! Jag ser fram emot en Fröken C som stolt kan visa upp att hon har nått sitt mål och som har kommit på hur förbaskat tjusig hon egentligen har varit hela tiden men att hon nu har insett det själv. =)
Jag kan förstå hur du känner dig, jag får liknande dalar ibland. Men fortsätt kämpa! Prova simning! Det kanske inte är så roligt att ta på sig bikini eller badräkt men jag åker till simhallen innan allt folk kommer för att jag inte ska känna mig uttittad och det går faktiskt rätt bra. Dessutom slipper man känna sig svettig vilket är det bästa!
Ge inte upp! Du har kommit en bra bit på vägen nu!!
Kost
Ät enligt tallriksmodellen. Ät frukost, lunch och middag på regelbundna tider. Ät mellanmål. 5 frukter om dagen.
Motion
Bästa att starta med är promenader. Gå 60 minuter om dagen. Rutin är bra, fasta träningstider. Sätt ett kryss i kalendern, så håller du lättare ordning på dig själv!
Keep it up!
är inte detta din förra pojkvän?? :D han som kmr in i slutet på filmen :S
bodystep låter som någonting 28-ish tjejer pysslar med, säger KOM IGEN NU TJEJER, ÖKA TAKTEN SÅ POJKARNA GILLAR OSS! och läser veckorevyn efteråt.
body balance verkar dock ganska skoj, är det något du kan rekomendera? :)
Emma Amelie: Ja, nu är det bara att ta valen vid späcket! Jag tror inte heller att man måste steppa och dansa för att gå ner i vikt (även om det lät så hos PT:n, och jag vågar såklart inte säga något då man får den där "det är upp till dig hur du vill göra"-blicken). Eller vad fasen, jag vet! Man har ju gått ner flera gånger utan någotdera. Att bara gå på gymmet är ju ett gigantiskt framsteg som åtminstone inte kan ta en upp, såvida man inte börjar äta en 200 grams Marabou Daim efter varje pass. :P
Josefine: Sant. Det finns alltid annat att göra, och en friskare kropp tackar man väl inte nej till.
Jackie: Nej, gruppaktiviteter är verkligen ingenting för mig heller när det kommer till träning. Det är oerhört genant. Att promenera två och två tycker jag är nog så jobbigt när svetten börjar rinna. Jag kommer inte att återgå till aerobicliknande pass; även om de säger att man måste ge det några gånger så vet jag ju vad min kropp klarar (och min kropp är helt oförmögen till att ta den sortens instruktioner), men skall träna i gymmet och gå på boxning emellanåt. Har räknat ut att jag behöver gå två gånger i veckan för att tjäna in pengar på kortet, och det skall nog gå. Och gör det inte det är det ju bara att sälja.
Schizophrenic: Jo, jag får försöka hitta något som passar mig bättre. Spinning tycker många är tråkigt, men jag brukade ju ändå cykla 3-4 mil/dag förut. Får jag bara upp flåset så lär det ju inte vara några problem. Dock är jag rädd för mer lös hud om jag bara pysslar med kondition, men det borde ju kunna kompenseras med styrkeövningar i gymmet?
Alv: Usch, det låter som ett mardrömsscenario. Eller sanndröm snarare, för det är ju precis vad det är. Det är nog som du säger dock, att folk är för upptagna med att hinna med i svängarna, fast det är ju omöjligt att inte lägga märke till någon som står still mitt i rummet en halvtimme eftersom hon inte förstår vad sjutton hon skall göra. - Haha, jag kommer aldrig att se mig själv som tjusig, men jag ser fram emot att kunna ha vilka kläder man vill och att inte äckla folk i ens omgivning. :/
Anonym: Känner mig inte alls speciellt duktig med tanke på resultaten, men tack! :)
Malin: Jag ryser av blotta tanken! Simning är det enda jag aldrig skulle testa. Det finns inte ens att jag skulle näcka i ett omklädningsrum (tilläggas skall väl att jag bortsett från det har vattenskräck och är usel på att simma; lärde mig aldrig ordentligt som liten), men vad skönt att du hittat något som passar dig! :)
Sandra: Nej, jag skall inte ge upp! :) Jag är (sett till hur jag sett ut) närmare målet än någonsin. Jag tar hellre gymångest och godisabstinens än ett helt liv av fetma. Alla gånger!
Rikard: Tallriksmodellen är ingenting jag överväger. Jag skär helst ned på kolhydrater; inte slaviskt à LCHF, men pasta, potatis och ris är uteslutet ur min normala kost eftersom jag märkt att det varit det som givit mig resultat, både i denna och en tidigare viktnedgång. Fasta träningstider skall det dock skaffas!
The Monkey: Jomen, jag och Petter har ett förflutet. Nu föredrar jag dock lammkött. Hur så?
Tjelsi: Huvudet på spiken! ;) Body balance är som sagt bra om man vill jobba med balans, andning och dylikt. Man känner sig lugn efteråt samtidigt som man får litet träningsvärk då man är så stel normalt. Jag skulle säga att det är väldigt bra för oss som är stressade och behöver lära oss att andas. Det är dock ingen träningsmetod som bränner kalorier. Däremot får du ju med dig balans som underlättar vid annan träning och rörelse över huvud taget!
nej, kom igen! Du har kommit långt ju. Strunta i tidigare misslyckanden och stå ut med skammen, tids nog kommer det traska in en ny svettval i träningslokalen och då är du redan halvvägs framme (och visst är sådanadär rörelser helt hopplösa)
Anonym: Jag ser fram emot den dagen! :) Inte för den andra valens skull utan för min egen, menar jag.
Försök att inte tänka så! Du skriver att alla tittar på dig, men det är bara något man tror. I självaste verket så är det ingen som har tid eller lust att titta på någon annan när man tränar, för man är så fullt upptagen med sitt! Och so what om man gör bort sig, är inte livet för kort för att oroa sig för att skämmas? Släpp taget och var den fantastiska tjej som du faktiskt är! Du är vacker som du är, och du gör detta för din egen skull. Ta nya tag and fight it!
ge inte upp. prova några gånger till, för det brukar verkligen vara helt omöjligt i början, men sen lossnar det. alla är lika dåliga i början, om man inte har någon slags extrem koordinations-bakgrund.
