Flygbiljetterna till Magaluf låg i brevlådan idag. Det närmar sig! Om två månader är det dags att bege sig till stekarnas paradis för att lära sig bartenderyrket. Just nu känns det vemodigt eftersom det visat sig att jag kommer vara borta de veckor som varenda utflyttad människa tycks komma hem på semester, men jag tror samtidigt att jag och E kommer få en spännande upplevelse som desto fler skulle avundas! (Är inte det själva poängen med livet, att få uppleva sådant som kan tänkas väcka avund hos andra? Jag, i egenskap av hysterisk tävlingsmänniska, måste erkänna att det lutar åt ett "ja".) Ljusa sommarnätter med ens bekanta i Luleå är härliga, men tre veckors spanskt solsken och gratis drinkar är ju inte heller fy skam!

Något som däremot är fy skam är att jag måste skaffa både pass, vaccin och försäkring, vilket inte är gratis. Hjälp mig gärna att finansiera detta genom att lägga bud på något av det jag lägger upp här senare.

---

Den senaste tiden har jag burit mig dumt åt. Jag har låtit äckligt naiva tankar få övertaget och dessa har fått mig att skjuta undan brådskande uppgifter ytterligare. Precis som jag innerst inne hela tiden vetat, visade sig min intuition ha rätt den här gången med: Jag får stå kvar med lika tomma händer som tidigare, men med ett helt nytt ångestmoment (den här gången är det vansinne inblandat). Grattis, Pisse! Du har återigen lyckats!

Jag skulle kunna göra mitt bästa för att vända det till något positivt: Genom att vara med om nya saker som får det att svida i hjärtat, kan det som tidigare gjort ännu ondare få mindre plats, men jag är inte positiv. Det är förakt, vanmakt och skam. Det enda jag kan trösta mig med är att jag inte har gjort något fel (utöver att ha tillåtit mig vara så naiv, då - man kan verkligen inte sätta griller i mitt huvud, det är ett som är säkert).

Men hör och häpna, allt är inte bara elände. Heidi kommer till Luleå, vilket innebär att vi - två fantastiskt underhållande unga damer - skall rocka röven av staden i helgen (eller åtminstone delar av den, det skulle krävas mycket rock för att bli av med hela baken). Vi har självfallet storslagna planer som visserligen lär gå i stöpet, men ni vet ju vad som sägs: Det är aldrig för sent att ge upp!

Det betyder att jag måste läsa flitigt i morgon. Gjorde PowerPoint-kapitlet i eftermiddags - förargligt att jag inte tagit tag i det tidigare! Har även frågat studievägledaren angående CSN, och jag behöver inte oroa mig så länge jag inte avbryter kursen.

Jag kan m.a.o. göra det förbenade samhällsarbetet i sommar. Det, mina vänner, känns tryggare än Libero! Nu skall jag gå och ta en dusch innan jag bättrar på min BUS (samtidigt som jag mumlar något ilsket över att jag inte kan smörja in mig egen rygg). Allt tuggummituggande har gjort mig svettig (eller åtminstone käköm).