Stormy weather


Kort efter mitt ångestanfall igår värkte det till i magen och jag upptäckte att jag fått mens (försenad i vanlig ordning; den kommer likt en dålig traderaförsäljares vinst alltid som en härlig överraskning!). Hur skrattretande det än låter lättade det då och jag kunde andas ut. Eftersom oron över att behöva må som förut är den största orsaken till att jag går omkring med ångest just nu, kändes det så befriande att det förmodligen var hormoner som spelade in denna gång. Det borde betyda att jag faktiskt mår litet bättre nu, eftersom jag aldrig tidigare i mitt liv har märkt någon skillnad - dålig dag som dålig dag (med eller utan blodig fitta). Jag känner mig lugn i stormen, som sägs hålla i sig; snart blåser väl träden omkull - att ta sig en cig är då rakt omöjligt. Jag ser inte fram emot att promenera till komvux i morgon då busskortet är tomt och jag inte har några kontanter på mig. Kommer vara lika kylig och snorig som en osnuten överklassunge om jag någon gång lyckas komma fram.

I morse fick jag fingrarna ur och ringde läkaren (känns som jag säger att jag skall göra det jämt, å andra sidan har jag ju inte bloggat något så för de som läser är mitt tjat inte fullt så upprepande som för de som måste höra mig beklaga mig över det i verkligheten). Mitt högkostnadsskydd går nämligen ut idag, så det var väl på tiden att jag hann utnyttja det i sista stund (hade helst skaffat något mer när jag ändå var i farten, men vad kan man ljuga ihop över telefon utan att ens känna läkaren man talar med). 5,50 fick jag ge för 30 tabletter. Tar jag en och en halv räcker de ändå ett tag eftersom jag bara tar dem i nödfall (jag är för snål för annat). Jag har Imovane denna gång med, trots att de inte var något att hurra för. Efter dessa kartor är slut vill jag hellre ha Stilnoct eftersom jag gillar dem bättre.

Vinden viner utanför fönstret och jag är övertygad om att rutan kommer krossas vilken sekund som helst. Eftersom det drar är det omöjligt att inte frysa. Nu skall jag ta min en komma fem tablett och lägga mig i en smal Jysk-säng av sämsta kvalité. Lägenheten är städad och golvet skurat. I morgon eftermiddag (i eftermiddag sett till klockan som passerat midnatt) kommer dalmasen hit och skruvar upp värmen. Jag är riktigt nervös och att vi inte setts på två månader och 20 dagar gör det hela riktigt konstigt, men förhoppningsvis lägger det sig sedan och övergår till att kännas riktigt bra.

Kommentarer
Postat av: Anna

PMS kan visa sig som depprission, själv har jag stått på balkongen och funderat på att hoppa när jag haft pms, för att dagen efter må bra igen...det är jättekosntigt hur det kan bli så. När jag har pms så är det som att någon tagit bort alla färger ur världen och allt bara är grått, det kan gå från en dag till en annan och nästa dag så är färgerna tillbaka igen. alltid skönt at veta vad känslorna beror på, och att de kommer att gå över "inom kort". speciellt om man varit deppriemrad (på riktigt, icke pms-depp)förut.

2010-01-27 @ 09:04:43
URL: http://viktigtbeslut.blogg.se/
Postat av: Cecilia

Anna: Ah. Jag har ingen erfarenhet av PMS själv över huvud taget, så jag vet inte vad det innebär. Men att känna sig nere dagen före mens kan väl knappast klassas som det eftersom det ter sig ganska naturligt att humöret svänger litet med hormonerna. Det skulle kännas som ett hån mot de som faktiskt lider av svår sådan och får varje månad förstörd av denna.

2010-01-27 @ 11:44:27
URL: http://heartsick.blogg.se/
Postat av: Anna

för mig brukar det börja ett tag innan och eskalera och bli som värst just dagen innan mens (ett tag innan kan röra sig om allt ifrån några dagar till flera veckor innan, jag tror att en sån nerekänsla dagen innan mens visst kan räknas som pms, kanske mild sådan, beror ju på hur nere man är, men ändock pms eftersom det har med menstrationscykeln och hormoner att göra. Du har kanske haft pms förut också, men inte förstått att det är det eller kopplat det till något annat

2010-01-27 @ 14:22:23
URL: http://viktigtbeslut.blogg.se/
Postat av: Cecilia

Anna: Om det är PMS att vilja dö ett par dagar, förstår jag faktiskt inte vad all uppståndelse kring PMS rör sig om, varför så många tjejer beklagar sig över denna i sina bloggar och i forum. Antar att folk är överkänsliga och inte kan hantera jobbiga situationer, som om det vore något speciellt med att vara extra lättretlig en vecka i månaden. Sånt är livet, depressioner är en del av livet. Är man en menstruerande kvinna så är man. Vet man med sig att man har problem med PMS borde det ju inte vara något att tala om, eftersom man vet varför och att det kommer gå över om några dagar.

2010-01-27 @ 17:42:16
URL: http://heartsick.blogg.se/

OBS! Reklam och spam raderas. Svar på givna kommentarer hänvisas till era egna inlägg och inte till mina, då kommentarfältet inte är något klotterplank! Övriga kommentarer uppskattas och glädjer mig.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0