Jag vet att min syster jublar inombords då hon läser rubriken eftersom hon varit på mig i halva mitt liv om att köpa ett par  (eller överta hennes gamla, att de var två nummer för små gjorde inget). Jag kan faktiskt inte minnas om jag haft några sedan mellanstadiet. Jag har alltid varit den som gått och frusit i klackar, men i år tänker jag smart. Gick in på Din Sko och greppade tag i första bästa skodon som såg ut att kunna passa.

Korta och tjocka ben klär inte i skaft (korta och tjocka ben kan å andra sidan inte ha några höga heller), men det är knappast en rimlig ursäkt till att glida runt på isen i sommarskor, få snö på fötterna och förkyla sig? Som det ser ut nu trampar jag runt i tygskor som inte alls matchar kläderna av ren bekvämlighet, så varför inte trampa runt i de här varmfodrade av samma orsak? Så här års ser allt annat än vinterklädnad dumt ut, för vem vill förknippas med de 15-åriga mansoniterna (haha, hur länge sedan var det inte man använde den benämningen då?) på bussen utan jackor i minusgrader? De ser bättre ut i verkligheten (på bild är samtliga hemska - tänk Lappland och 70-tal), finns även i vitt och kostar 449 kronor. Skorna alltså, inte mansoniterna. De är betydligt billigare än så.

El Orfanato som jag tittade på i natt var ofantligt tråkig, ingen film i min smak. Jag somnade ifrån andra delen och såg färdigt den i förmiddags bara för att kunna uttala mig och nu när jag kan det kan vi lämna det bakom oss. Idag har jag inte gjort mycket, utan har suttit och väntat i fem timmar på hyresvärden som skulle lämna nycklarna till tvättstugan och få betalt för soffan och fåtöljerna som mina föräldrar bestämde sig för att köpa (skönt nog, eftersom de försvann härifrån fort) och inte kunnat göra något annat, ty när jag väntar, då väntar jag och hela min dag går åt till det. Ännu en sak som gör det skönt att bo själv och inte tillsammans med någon: Det finns ingen att vänta på förgäves.

Tidigare var jag förbi en kort vända på kyrkans öppna hus. Det var en stressig, högljudd atmosfär (folk är uppenbarligen mer kyrkliga här än på Örnäset, och jag har givetvis mina teorier; här finns nästan bara insatslägenheter och det är över huvud taget ett fräschare område - bland svenskar står medelklassen för att ta upp flest kyrkbänkar medan arbetarna är ateister) och jag ville därifrån fort, men snappade åtminstone upp ett par saker som inte gjorde besöket onödigt:


Gräddko, rökelse (likadana som jag hade när jag var yngre, skall elda med dem för att känna mig litet mer hemma), ljussläckare. 5 kr/st.


Rättvisemärkta tvålar med gurka och honung, te med persika/grädde, havssalt med örter.


Litet manikyrset med nagelfil, nagelklippare och sax. 5 kr.


Eleganta örhängen. 10 kr/st.

Ibland har man godheten på sin sida, och ibland vet man inte hur man skall bära sig åt för att visa sin uppskattning. Efter den misslyckade redovisningen vars text jag inte ens skummat igenom (i en grupp på sex personer var jag den enda utan barn; tala om att man känner sig malplacerad) innan jag klickade på "Skriv ut" i förmiddags tänkte jag släpa min kropp genom ett par butiker och se om jag kunde hitta något jag planerat att köpa men aldrig tagit mig tid för.

Jag inleder min svettiga runda (nästa höst är det jag som använder höstkappa och inte nöjer mig med vinterjackan!) på Kicks för att se om de har något saltvattensspray som kan ge mitt skandinaviska platta hår litet stadga. Där visar det sig att de har rea på PHCs produkter (Professional Hair Care, inte Piteå Hockeyclub - kan vara värt att tillägga för den lokalpatriotiske läsaren) och jag kan unna mig både saltvatten och glansspray från PHC till samma pris som budgetmärket Proffs hårvård. Jag må ha en förkärlek för kemiska hårprodukter överlag men sprayen luktar fantastiskt och jag vill tvätta håret medsamma bara för att få prova dem, men på tal om hår frågade en kurskamrat om min hårfärg var min naturliga idag, vilket betyder att jag är ett steg närmare sanningen. Dessvärre har mycket av färgen släppt: Jag är mycket ljusare än för en vecka sedan trots färgbevarande schampo och inpackning, men det är inte mycket att göra åt saken annat än att minska tvättarna från tre gånger i veckan till två och hålla det högt oftare.

Vidare på Lagerhaus köper jag guldramen jag suktat efter sedan i våras men inte haft någon egentlig anledning att ha (självklart kommer jag att pryda den med ett foto av min kära odåga till katt som jag allt mer sällan kommer träffa), och på Lindex stöter jag ihop med den på internet slutsåldarosettväska jag skrev om för några dagar sedan och köper det sista fräscha exemplaret (det fanns två kvar, varav ena innehöll flera lösa trådar invändigt - det är viktigt att alltid titta igenom det man köper noggrant). Jag tyckte den såg söt ut på bild, men blev positivt överraskad av utseendet i verkligheten. Den var inte alls så söt utan snarare stilig och större än väntat, och stora väskor är det snyggaste av allt. Dessutom en nödvändighet för någon med läxor upp till hakan, för att inte tala om bak ner till marken.

Innan jag känner att det är dags att avrunda går jag efter ett om och ett men i tanken in på Timarii, men orkar inte se mig omkring speciellt noggrant eftersom ångesten då har nått mig och jag är nära att bryta ut i tårar p.g.a. den ensamhet som omsluter mig. Just då jag vänder mig om för att gå ser jag en 50% rabatt-skylt och intill denna guldfärgade ljuslyktor med lila glas som ger ifrån sig ett vackert sken. Lila är tydligen modernt i höst, varför jag borde ha alla fördelar att göra något av rummet nu. Jag skulle inte ha köpt den till fullpris men 75 i stället för 150 betalade jag gladeligen!

Slutligen tänkte jag göra det jag gick in till centrum för från början, nämligen köpa det bodybutter jag gått och sniffat på och provat varje gång jag passerat Pashion ända sedan de slog upp dörrarna. Till min besvikelse ser jag att det bord som tidigare varit fyllt med Get Fruity-produkter nu är översvämmat av en annan vara. Jag suckar och tänker att man inte kan få allt - jag har haft en ovanligt tursam shoppingrunda och även fast jag väldigt gärna ville ha det är det inte hela världen. Men principen med att upptäcka saker i sista stund hölls vid, och jag får syn på att längst ner på hyllan längst in mot väggen står ett par burkar kvar, och bredvid dem en skylt med text "20% rabatt vid köp av två valfria Get Fruity-produkter". Mina små grisögon skiner upp och jag får mitt bodybutter med Pink Grapefruit & Mandarin och tillhörande duschgel, och ljuvligare doft får man leta åtminstone bland ett par burkar för att finna. En fruktig mix man helst av allt hade velat känna i flytande form som en iskall drink sprider sig i rummet och det sjukligt feta svårabsorberande smöret är perfekt att smörja in sin vintertorra hud med innan man går och lägger sig! Hade jag skjutit på det ytterligare en vecka hade det varit för sent. Nu bestämde jag mig för något och fick till och med pengar tillbaka tack vare det. Är detta en hint om att sluta skjuta upp annat med?

Visst går det att vara jordnära utan att ligga krälandes på backen med ansiktet nedgrävt i lingonsnåret. Frågan är bara vad som krävs för att vara vardaglig nog för att inte dra till sig stirriga ögon, men inte så tråkig att man försvinner helt i ett rum? Det är en ständig balansgång mellan att verkligen vara, att bara vara och att inte vara alls, men kampen går vidare.

Väskan med rosetten sålde slut på Lindex (ja, jag är en sann tant som besöker dem regelbundet, men bara till dess att jag blivit en sann käring som har råd att handla på Hildurs Modecompani) hemsida precis i skrivande stund (vad är oddsen?), men förhoppningsvis finns den kvar i den fysiska butiken. Den gröna stickade koftan i längre modell kostar 299 kronor, de småcharmiga hårspännena för 29:50 gör sig bra i ett uppsatt hår och halsbandet med stenar för 79:50 förslagsvis runt en mänsklig hals. Med ett krämigt honungsrosa läppstift, en utjämnande duoögonskugga i kaki (det kan behövas när H&M's inte längre vill fästa på ett förtidsåldrat 21-årigt nylle utan lägger sig i de nytillkomna fruktade vecken) och ett ljust skimrande 22-kronorsnagellack kan ingen anklaga er för att ha tappat fotfästet. Denna halva utstyrsel har ju trots allt inga tillhörande klackar att halka iväg på...

Det är när man inte bör ta för sig av det goda det goda dyker upp. Nu senast i Cocoos Candy Collection med naturtrogna praliner trädda på en lyxig guldkedja! Till skillnad från med verklig choklad behöver man dock varken oroa dig för kladdiga fingrar eller vikten. De minst sagt frestande smyckena kostar 165 kronor/st och finns i flera modeller, däribland glasstrutar. If you can't eat it, wear it.


Jag har även länge varit sugen på ett armbandsur (ja, redan innan det blev trendigt - för två år sedan var väl klockor på armen fortfarande något av det töntigaste man kunde ha?), men eftersom jag inte haft många tider att passa har det inte varit värt att investera i. I denna kan jag dock känna mig som en ghetto superstar och komma i tid till komvux. Blänker den lika mycket i verkligheten som på bild har den helt klart en hedersplats i kommande video med Lil C & The Eastside Broadz. Jag älskar allt som glimmar och tillsammans med min South Pole-jacka direkt från staterna passar denna utmärkt.

Hösten går i spisplattans tecken, och i egenskap av att väga lika mycket som ett kylskåp gav sig Haggan ut i fredags för att se vad man kan fylla det med nu när det drar mot kyligare tider.


Bränd korv med senap är det troligt att det blir i personalrummet på stressfyllda H&M, och vem kunde ana att jag var så trendig? Den senapsgula koftan pryder t.o.m. H&M-magasinets förstasida som jag fick idag. Dock släpper den så mycket hår att man ser ut som en plockad kyckling när man tar av sig den, vilket är ett stort minus när materialet dessutom är svettframkallande och sticks. Därför står jag och velar mellan att köpa och låta bli när enda plustecknet är att den är snygg. Halsbandet med en luxös diamant i äkta plast är förutom litet väl kort dock redan mitt och väskan har jag en liknande.


Pitepalt med lingonsylt och en klick smör på toppen är favoriten hos fruntimrena på KappAhl, och Haggan glädjs åt deras lokalpatriotiska anda. Aldrig kunde jag tidigare tänka mig att det gick att kombinera Norrbottens nationalrätt med glamour, men nu vet vi att det går. Visa var ni står i drömmen om ett autonomt norr med denna dräkt och ladda hem Euskefeurats dängor Lingonrap samt Piteälva.

Hösten på Lindex är romantisk med influens av 20- och 30-tal, det vill säga tantigt. Det är blommönster och rutor som gäller. Hade jag haft pengar hade jag anlitat en personlig tränare som effektivt kunde hjälpa mig bort med gäddhänget för att bära upp det bästa ("that's a no-no-no-no-no!" för att citera den upprörde äkta maken i Cheaters), men till dess nöjer jag mig med långärmade täckande plagg som inte ser fy skam ut de heller.

Hör och häpna! Jag upptäckte just ett plus med att bo i lägenhet. Varje gång ett brev tjockare än fem centimeter levereras till dig vankas det besök (visserligen har det erfarats en gång tidigare då kvartersvärden skickade blombud för att välkomna en, men eftersom ingen syntes till i kikhålet greppade jag köttyxan för säkerhets skull - något skall den väl användas till). Sådant sker inte i villa: Enda gångerna brevbäraren knackar på med sina trendiga shorts där är då de skall ha din barnsliga underskrift, så det var glad i hågen jag tog emot min ljuvliga Escadaparfym i testflaska. 100 ml till priset av 50 ml. Stressad och upptagen med att stänga dörren efter mig hörde jag honom yttra ett lågt var så god till mitt oengagerade tack under den blå mössan, innan den mörkbruna träbiten med trasig ringklocka skiljde oss åt. Jag hade kunnat vara Kate som flöt omkring på (och sänkte) den i en iskall Atlant kallad Hertsön, med honom som en drunknande Leo.

(Tyvärr gick det inget vidare med hemstudierna. Egentligen var det väl det jag visste: Kanske  ville jag bara slippa vänta i flera timmar på lektionen jag skall ta mig till nu och borde ha läst inför? Dåligt, mycket dåligt. Jag ångrar det skarpt, men det finns inget att göra åt saken nu, annat än att glädjas åt att man åtminstone luktar godare än på länge i ångesten.)

 
Jag har fått igen de utlånade tusenlapparna och fyllde på höstgarderoben (vem försöker jag lura? allt ligger fortfarande i en hög på golvet intill en flyttkartong och kommer göra till dess att rädslan för pälsängrar tar över) i natt med litet plagg från La Redoute, och fick tack vare erbjudandekod 320 kronor rabatt vid beställning av fyra plagg. Nu hoppas jag att de passar trots franska storlekar (beställde medvetet inte en större antracitgrå kofta eftersom jag inte tänker uppmuntra mig till att öka mer). Köpte även en klänning jag nämnt tidigare men aldrig köpt då jag p.g.a. enbart dåliga erfarenheter från La Redoute såsom extrema förseningar och felmärkningar dragit mig från att beställa. Nu kunde jag dock inte hålla mig. Den första klänningen är underbart 40-talsinspirerad precis som jag gillar't och kommer passa perfekt till någon av dessa skor:

Dags att se sig om efter nya höstskor. Så dåliga som klackarna är håller de ingen längre tid - det kan räcka med en promenad genom stan - och att man uppmanas att klacka om skorna direkt efter köpet är något som driver mig till vansinne. Varför skall jag betala 100 kronor till för att lämna in en vara jag just köpt hos en skomakare? Är det så svårt för tillverkarna att göra en som håller och höja priset med några kronor om de nu anser det vara något besvär (vilket det inte är)? Jag har många skor, men inga jag håller av såpass att jag lägger ut den summan för att laga dem innan de ens gått sönder i förebyggande syfte. Nej, jag tjänar mer på att köpa tre halvsnygga/halvfula par på rea än att köpa ett till fullpris och klacka om - för eller senare går även de sönder. Tunna klackar är med andra ord inte bara obekväma utan även oekonomiska.

Mina tre år gamla favoritskor med kilklack nöttes efter mycket sparsamt användande sönder helt förra veckan varför jag nu är i desperat behov av nya. Vi har gått igenom en del tillsammans de få gånger vi sågs - allt från berusad promenad i ösregn till att hamna under bildäck. Nästa projekt blir att hitta en ny kärlek.

Att H&M f.ö. börjat sälja skor i storlek 41 var väl ändå på tiden med tanke på att fler kvinnor i Sverige idag lär dra det än 36, men ni har väl inte missat att Din Sko numera har vissa modeller upp till och med storlek 42? Ett stort steg i rätt riktning (ursäkta ordvitsen). Det är nog så svårt att hitta 41:or som sitter bra, så jag känner med 42:orna samt 41:orna som nu kan använda tjocksockar i vinterskorna. Modellerna är inte de snyggaste, men det är ju en smaksak; Din Sko har aldrig varit min favoritbutik. Går det bra med försäljningen kommer vi förhoppningsvis att kunna se något tjusigare i vår.

Grå ullshorts, 249 kronor
Puderrosa topp med den bästa ärmlängden: trekvarts, 149 kronor
Brun väska i läderimitation, 65 kronor (ord. pris 286 kronor)
Svarta skor med hela 12,5 cm ståtlig kilklack, 207 kronor (ord. pris 648 kronor)
Scarf, 13 kronor (ord. pris 129 kronor)

Ett par svarta strumpbyxor under de med all sannolikhet för trånga byxorna, ett hälgrepp till skorna och jag är litet mer redo att möta höstens bekymmer!

Igår var jag hos frisören (jag har en hatkärlek till frisörsalonger eftersom jag älskar dem och önskar att jag själv kunde arbeta på en, men får ångest av att det är alldeles för sent påtänkt nu - under sitt tjugoförsta levnadsår är samtliga redan färdigutbildade och har i de flesta fall hunnit jobba något år). Jag var övertygad om att jag skulle få kapa halva håret, men tydligen är jag bara inbilsk då det inte alls var speciellt slitet enligt frisören, som inte tog mer än några få centimeter (kanske t.o.m. för få). I stället tyckte hon att jag hade en bra och rolig kvalitet på håret: "Det är som bomull." - Och det känns allt för väl när jag står där med tången och snyftar som en liten flicka som inte kan få sina prinsesslockar. Hon erbjöd sig generöst att ta fram mina naturliga, men eftersom det är som det är med det var de bortblåsta när jag stod hemma i hallen 420 kronor fattigare, och allt som återstod var en lukt av väldoftande stylingprodukter från Kerastasé.

Innan jag åkte tillbaka till stan för att gå på marknad med M (var det enda som över huvud taget finns är stånd som konkurrerar om att sälja Foppatofflor billigast - att folk faktiskt köper dem och använder till vardags är utom mitt förstånd) var jag och hämtade mitt paket från Ellos, men jag gillade inte alls vad jag såg så allt skickades tillbaka. Det var inte värt sina 600 kronor på långa vägar.
Jag fick även antagningsbeskedet från komvux, och stressen stiger för varje gång jag ser pappret. Jag vet inte hur jag skall klara av att läsa flera timmar om dagen, varje dag, i tio månader. Jag vill inte göra det - allt i min kropp säger emot - men det är något jag måste om jag någonsin vill ha ett jobb som annat än skoputsare, eller komma in på en intressant folkhögskola och få den plats inom betydelsernas värld jag förtjänar. Jag önskar att även jag hade tagit studenten nu och bekymmerslöst kunde ägna ett år åt ströjobb/ingenting som så många pratar om att göra, utan att det skulle ha negativ inverkan på min framtid. För det är bara att inse att det inte alls är länge kvar till antirynkkrämerna. Faktum är att jag skulle behöva dem redan nu.

Inne på Lindex ringde S och frågade om jag ville följa med henne och äta sushi innan jobbet. Det gjorde jag inte, men sällskapade motvilligt, och efter någon timmes vandring fram och tillbaka längs Storgatan gick jag och M till Kupan för att se om vi kunde göra några fynd till vår framtida lägenhet. Tänka sig, att det gjorde vi! Bland möblerna stod en rejäl tresitssoffa i mossgrön sammetsimitation och väntade, med så bekväma armstöd att kudde ej behövs (varför kallas det egentligen armstöd, när enda gångerna man använder dem är då man ligger ner och lutar huvudet mot dem, alternativt halvligger och lutar halva sin lekamen?), och dynor identiska på bägge sidor varför man enkelt kan vända dem vid eventuellt spill.


Min första köpta vuxenmöbel.
Grönt är en favorit som passar till allt, och speciellt till vårt eleganta tema med den än ej införskaffade kristallkronan. Pris: 400 kronor. 200 var för en soffa är banne mig inte illa pinkat när man tänkt att det inköpet kommer bli dyrast av allt p.g.a. ens goda smak.
(Rymlig väska, Wedins fyndlåda, någonstans kring 200 kronor. Blivande sambo, Piteå, gratis efter tillräckligt mycket tjat.)


Beviset på att slutet är nära!
Förutom ångesten över att vuxenlivet nu är alldeles för nära och att jag omöjligt kan fortsätta vara ett barn var känslan över att tejpa fast denna lapp minst sagt exalterad. Såpass att jag tappade förmågan att tala ordentligt. Och som ni kan jämföra i föregående inlägg; min handstil har inte ändrats ett dugg sedan nio års ålder. Genant? Måttligt.


Firandet.
Soffköpet eller bara det att ingenting ätits under dagen firades med Waldorf, vars "starka" schezuansås var en ren och skär besvikelse. Näsan rann inte, jag hatar ananas i mat och det var inte ens mättande. Två tummar ner, varav den ena tummen berodde på att vi satt utomhus.

Här avrundades dagen och jag åkte hem och kastade mat åt igelkotten för andra kvällen i rad, som tycks ha funnit ett hem i vår brudspirea, vilket blir komplicerat då det officiellt är min katts tillhåll. Litet senare mailade M att han fått tag på den klassiska helkroppsspegeln med guldram som varit åh så eftertraktad så länge! 600 kronor, nypris 1195.



I denna skall det givetvis tas spexiga och kanske misslyckat sexiga outfitbilder att lägga upp i bloggen. Till skillnad från modebloggarna svettas vi dock inte abnormt mycket från allt shoppande och behöver därför inte iklä oss allt nytt exakt varje dag, varför uppdateringar kan dröja. Ha överseende med det, gott folk.

Ellos höstsortiment som jag ägnat eftermiddagen åt att gå igenom på datorn då jag inte fått min katalog att bläddra i än var ingen besvikelse då jag inte haft några förhoppningar eftersom jag ändå skall sluta shoppa bort mina sorger, men litet tråkigt är det att inte finna något att hänga i granen i höst: Det är ju trots allt den årstid affärerna skall fyllas av skapliga dräkter (till skillnad från sommaren - finns något tråkigare än att handla då?), och man hoppas alltid på att få en liten skymt av det klassiska tidlösa modet.
Jag gladde mig dock åt den pennkjol och tjusiga blus som fanns och klickade hem dem eftersom jag vet att jag skulle ångra mig om de tar slut och jag låtit bli - precis som jag ångrar att jag köper saker så fort de finns i lager för att ha mitt på det torra, och sedan ser dem reas ut till vrakpriser några veckor senare men fortfarande blir liggandes kvar i månader och ibland över ett helt år.

Det absolut roligaste med att beställa från internet är de prover man ibland får hem. Man tjänar väldigt mycket på det med tanke på hur många produkter man vanligtvis aldrig skulle köpa. Fick med mitt paket igår två prover med TVÅLs bodybutters Pink Cotton Candu och Morning Dew, en liten flaska med Philip B's Lovin' Leave-in Hair Conditioning Creme (räcker nog endast till topparna för mig) samt Mario Badescu Nucleic Moisturizing Hair Rinse. Den sista verkar vara som gjord för mig, och jag visste inte ens om dess existens. Ibland träffar de rätt. 

Skall sola en sista gång innan sommaren idag (därefter är det bra, jag är nog så rynkig för min ålder) och sedan prova några av mina nya produkter. Som den äkta bloggerska jag är återkommer jag förstås med åsikt om i alla fall en av dem. Jag antar att det blir något i sann mellanstadiestil och att den tilldelas "tre av fem glada prova på-förpackningar", varken mer eller mindre. Chocolovers EdT var däremot inte gjord för mig varför jag säljer den vidare, men jag ser fram emot att få använda min splitter nya fön! Det kommer att bli en helt ny upplevelse.

Just nu sitter jag och lyssnar på "Chee-eer" (ni som kan er The Nanny förstår) och överväger att ta en cigarett till valfri ballad innan jag går och borstar tänderna för att sedan sova...två timmar. (Det känns som att jag ofta talar om att inhalera nikotin i min blogg, men det beror inte på att jag gör det ofta, utan snarare på att jag skriver om allt jag gör. Tragiskt? Jo tack, ganska.)

Handlar man senast idag för över 1200 kronor på Eleven får man en hårfön från Toni&Guy värde 499:- (ange rabattkod TONI). Eftersom min nuvarande orange äldre än jag själv tillverkad i West Germany sprider en bränd lukt över huset varje gång den slås på behöver jag en, men då jag inte skulle lägga ned så mycket på en fön tog jag chansen att göra en beställning innan erbjudandet går ut. När vissa damer spenderar det dubbla beloppet på en balklänning att använda en gång för att mingla bland främmande gymnasieelever i och dessutom överröses med studentgåvor (jag visste inte ens att man fick sådana) tänker jag att jag också borde göra något roligt för de pengar som finns på mitt personkonto. Jag drabbas dock alltid av lika stor beslutsångest varje gång jag skall klicka hem något från internet, och kommer efter att betalningen är gjord på vad jag borde ha köpt i stället (enda anledningen till att jag köpte Chocolovers parfym var t.ex. att jag ville ha den söta koppen man får vid köp av två produkter ur serien, men så tog jag bort duscholjan sist av allt och blir därmed utan - något jag kom på i skrivande stund), trots att jag tagit dagar på mig att fundera, men eftersom det var värmespolarna jag var ute efter i första hand är jag nöjd. Jag är mest nyfiken på att se om TVÅLs Golden Olive Face Serum är bra, vilket jag hoppas med tanke på priset. Jag har i en evighet desperat försökt hitta en bra men ändå inte uttorkande och fullt syraspäckad vård för min feta blandhy. Dogge ser åtminstone glad ut (den karln säljer sig för vad som helst) för min skull och jag förstår honom - jag skall ju snart få hållbarare lockar.

Jag är trött och borde gå och lägga mig. Jag vill men kan inte sova. Det vill säga allt är i sin ordning. Jag tror jag går och tar en dusch i stället. God natt fränder och snokande fiender.

Fyndat i veckan: Sheer Blonde schampo och balsam från John Frieda, älskvärda Silk Therapy silkesdroppar från Farouk Biosilk, kroppslotion för jämnare hud samt cellulitserum från Lumene. Angående det sista vet jag mycket väl att det är till föga hjälp, men hoppet är det sista som lämnar människan (tyvärr är jag en sådan, och denna människa har läst hela två goda recensioner om produkten) och Åhléns veckoerbjudanden är värda att utnyttjas.

Båthamnsmode kallade jag det när jag var liten och hänvisade till de medelålders paren med nyinköpta motorbåtar i härlig 80-talsanda som lade ankare vid Lulviken och åt kalla pannkakor med socker på. Idag vet jag att det har längre anor än så. Tre fyndiga accessoarer att bära i två budgetoutfits.

Halsband med ankare, 80 kronor, Asos
Virkad tygväska, 149 kronor, Wedins
Slingbackskor med rosett, 268 kronor, Asos
Topp med trekvartsärm, 149 kronor, H&M
Denimshorts med hög midja, 249 kronor, Ellos
Cardigan, 149 kronor, Gina Tricot
Halvlång kjol, 99:50 kronor, Indiska
Bälte, 79 kronor, Gina Tricot

TVÅLs nyhet Cupcake Soap, handgjorda bakelser utan kalorier berikade med kakaosmör, står överst på min önskelista just nu. Jag får ett akut baksug (misstolka ej) och vill ha dem allihop, men frågan är om man kan förmå sig att använda dem när de skulle utgöra en så fin prydnadssamling på toaletthyllan? Kostar 49 kronor styck.