Goodie Two Shoes

Jag visste att jag gjorde rätt i att köpa två par extra skor à Kalle Anka (i samma modell) då de med sin kvalitet räcker max två månader vid regelbunden användning. De nuvarande är ingen idé att göra något åt, men vid invigning av nästa kan en omklackning vara på sin plats.

Jag har hängt utanför samma skobutik i en månad nu som en levande moppemustach hänger utanför grillen en tisdag 22:30 för att försäkra mig om att hinna köpa de efterlängtade innan de sålt slut. Just av den anledningen känner jag på mig att det är sådana som blir kvar tre månader och till slut reas ut för 100 kronor (kanske är det så med tanke på att de modeller jag visade i inlägg "Höstens horribla fotbeklädnader" är vad som gäller?). Håhå, vilka slösaktiga minnen som kommer tillbaka.

Bling Bang

  image175image173

Jag känner en otvivelaktig kärlek för det vräkiga och dessa bedårande ögonstenar från Liquor Brand gillar jag skarpt (finns att köpa på bl a Federal för 179:-/st).

Och till de som finner det befängt att bära vapenmotiv kring halsen, kom ihåg att "vapen skadar inte människor - människor skadar människor". Det är m.a.o., rent logiskt, mer moraliskt förkastligt att ha en mänsklig avbild i sin kedja än en AK47:a skapad av världens mest farliga skapelse.

Aktuell önskelista

Det känns tjatigt med löften, de varar aldrig längre än till veckoslutet, för vem kan tacka nej till en velourdress i fruktansvärd 70-talsanda? (De flesta?) Har kommit i en period då jag känner mig risigare än vanligt. I månader har jag drällt omkring osminkad i urtvättade big tees som inte är mina. Jag förlorar min grace. Något måste göras. Vi kompenserar fördärvet med ännu ett halvdant, svettigt klubbbesök på fredag. Då skall jag skina, och inte p g a blank hy. Men nu skall vi inte vara så negativa som vissa satar, som inte förstår att pessimism är den enda realism som existerar, vill uttrycka det. Över till det jag faktiskt skapade inlägget för: Aktuell önskelista.









Man kan aldrig ha för många basplagg och det är lika trevligt att uppdatera dem varje gång (samtliga kommer från Haléns). Jag räknar inte whiskeyglasen som plagg utan något som gör att man inte längre kommer i dem efter en månad, men det åtgärdar vi med Power Trainer Plus. Lägg till hasselnötsbruna månadslinser och listan för 9/8 är komplett.

Årets fulaste

 
Nej, jag tänker inte lista mig själv. Däremot två modeller av det överskattade plagget kallat leggings. Folk tror att det går att göra vad som helst av vad som helst och att det skall gå vägen, men vägen går inte. Vissa saker är helt enkelt bra som de är i all sin enkelhet utan krusiduller och då någon försöker sig på annat står misslyckande skrivet med permanent tusch i pannan på dem. Tråkigt att det verkar gå hem ändå. Jag talar alltså om de 1) metallicleggings 2) latexleggings (Matrixinspirerad, någon?) man sett här och var.

Milleniehysterins "spaceade" mode borde vara 100% utdött vid det här laget med tanke på att det snart gått åtta år och inte såg bra ut från början. Tala om att något gick snett i designernas ögon. Nu får vi hålla tummarna för att detta är avrättat och begravet innan höstslutet. Jag tog med större spänning del av kvällspressarnas exklusiva obduktioner av "rymdmänniskor" (klokt att använda sig av ett progeribarn för en trovärdig äkthetskänsla) än det här.

Det enda positiva med trender är att det är snabba svängar och tvingas vi ta del av något så fult som ovannämnt, kan vi åtminstone trösta oss med att vi (oftast, vissa plågor kom för att stanna) har något annat att vänta inom kort. Det är värre med de som envisas med samma gräsligheter 365 dagar om året. Och det är här jag kommer in och skymmer andra från att vara med i bilden.

Men vilken stil man än föredrar kan väl ingen förneka att bystdrottningen Leslie Hall bär upp sina gold pants bättre samtliga catwalking ladies tillsammans. Hennes stil är svaret på alla mina amatörkortfilmsdrömmar som f ö borde sättas i verket snart. Så fort kamera är på plats och skådespelare dittvingade, kommer vi nog på en lösning som skall passa alla. I värsta fall får jag göra en enmansshow, men det är OK. Jag är flexibel och kan lätt anta andra roller. Snubbe som subba, käck som tjeck, knäckt som knäckätande. Bara jag slipper hålla mig till manus!

Som om det gör någon skillnad

Sommarens sista köp (på riktigt, då följande är något jag behöver):

2000 Calorie, Max Factor Ögonfransar lossnar och går, men 2000 består
Velvet Touch Compact Powder, Isadora Bästa budgetpudret någonsin
Maximum XX Strong, Klippoteket Klarar allt, luktar gott, är ozonvänligt
Ögonbrynsfix, H&M Onödig produkt som kan vara bra att ha på hyllan

Nej, näst sista. Jag behöver en ny väska då jag inte har en enda i bruksskick, men är osäker på vilken modell som lämpar sig samt om jag skall satsa på två halvdana eller en rejäl? Det första vore mer typiskt mig.

Uppdatering: Köpte fem tidiga Hitchcock-VHS (däribland "The Lady Vanishes" från 1938, vilken också finns med bland mina fem favoriter) på Överskottsbolaget för tio kronor styck. Jag räknar inte detta som mer shopping än en påse nötter för ett slackerparty jag inte har.

Leverans: Post, 7-10 dagar

image161Ja jösses, vad jag älskar att fynda sådant man inte skulle köpt till fullpris, men kastar sig över vid 400 kronors rabatt. Denna jacka i fuskpäls med knytband i skinnimitation är ett sådant exempel.
Tittade på den redan i fjol, men ryggade tillbaka då jag såg värdet. Gick därefter och köpte en dyrare, fulare och med största sannolikhet obekvämare jacka med sämre passform (fråga inte varför, jag har inget vettigt svar).

295 kronor från Catalog och klart charmigare än den dubbelknäppta senhöstkappa jag ångrat att jag införskaffat (jag måste finnas med på impulsköparnas topp tjugo-lista). Visst är den fin, men med mig nedklämd i den ser helheten anskrämlig ut. Det är bara att konstatera att jag är för kort/bred/hängbystad för sådana plagg, men eftersom jag aldrig kommer få den såld på Tradera för mer än en tredjedel av nypriset för är det bara att bita ihop och tränga i sig den då nöden kräver.

Vilken tur att jag och mina stubben glädjs något gräsligt åt billiga syntetpälsar, då.

Dagens fynd

227027-141
Sacred Heart goes rococo, 59,50:- (ord. pris 119:-)

Pink Sugar

image137image136

Det är tufft att erkänna, men jag påverkas som så många andra enormt av reklam och fastnade för Aquolinas serie Pink Sugar vid första anblicken, och nu har jag tagit mig tid att se till att snart få ta del av den en sisådär två år senare än allmänheten, för visst är det något visst med söta dofter i färggranna förpackningar som på ett oförklarigt sätt kan lyfta upp dagen, även om det inte är ens "egen" lukt. I grunden är jag snarare av den sort som anser att "ju tyngre desto bättre" och då är sockervaddsparfym knappast att tänka på, men jag älskar det (precis som jag älskar Dessert Beautys dofter, som trist nog har de sämsta produkter jag testat).

Gjorde min beställning från StrawberryNET i natt; Pink Sugar EdT (50 ml) och Body Lotion (200 ml). Det skall bli intressant att se om de lever upp till mitt sötsliskigälskande jags förväntningar. Att beställa samma produkter från Eleven när man kan köpa dem från Hong Kong till halva priset och dessutom få igen eventuella tullkostnader är inte att föredra. 670:- v/s 353:-, valet är lätt.

Edit: Mina varor är sju timmar senare paketerade och skickas inom kort. Jag hoppas att allt går smärtfritt och att paketen (som skickas separat) inte kommer bort på vägen (tyvärr går dessa försändelser inte att spåra).

Arsenic and old lace

image132
Denna klänning talade jag om härom dagen, men efter ett sådant gott kap är den värd att nämnas igen med bildbevis på dess skönhet. Tyvärr är H&M inte kända för sin kvalitet och jag antar att plastskenorna ser OK ut i högst en användning till. Därefter böjer de sig efter ens sittvalkar, så kom ihåg; köper ni ett skenprytt plagg härifrån, stå hela kvällen eller håll in magen allt vad som går och låt för guds skull bli att andas!

Och äntligen, äntligen kommer mina minimala hängande bröst till någon nytta. Hade de varit de minsta fasta hade de fyllt ut denna klänning och skapat ett vackert dekolletage och det kommer ju inte på frågan. Ruttnande slamsor som för tankarna till en artonbarnsmor skall det vara (nej, det är ingen överdrift), men jag orkar inte lägga ned mer tid på att klaga. Dåligt mår man i själen ändå, så varför förvärra det med att tala illa om sig själv? Jag har ju åtminstone känsla för fynd och bakning av riktigt fina kakor samt slår ut de flesta jämnåriga i 30- och 40-talskuriosa (bortsett från då det kommer till krig och pengar, vars historia jag inte blir klok på - nej, bespara mig det och ge mig ett vapen att krama och en fylld plånbok att tömma), och det är det ju inte alla som besitter.

Skor från Nilson

image133

Att Nilsons skobutik öppnat här så sent som i juni var en glädjande överraskning då jag fick se denna underbara skapelse (jag går på stan alltför sällan), och jag vet att jag på något sätt skall ha tag på dessa även om jag befarar att de med största sannorlikhet är slutsålda i min storlek (så är det oftast och eftersom jag är sen med att upptäcka saker blir det sällan något över till mig varpå jag blir gåendes i samma noppriga trasor). Eftersom stadens butik dock tillhörde "Selected Stores" har de åtminstone haft skorna inne, vilket betyder att det finns en eventuell möjlighet för mig att en dag lyckas fälla en förbipasserande som ser ut att ha min storlek och göra dem till mina - eller för en mer realistisk tanke; i tystnad be för att denne skall halka i en lerpöl och totalförstöra dem. Skadeglädje, absolut, men den som säger att hon aldrig känner detta är inget helgon utan en lögnerska, vilket är en större synd i mina ögon.

Edit: Det visade sig att skorna tillhör höstkollektionen och ännu inte kommit in i butiken. Underbart. Jag har fortfarande en chans att få tag på dem och skall senare i veckan återvända för att fråga om närmare datum vilket jag givetvis glömde i all hast idag.

Ö&B i mitt brustna hjärta

   


Dove Summer Glow för en gradvis lätt solbrun hud. Godkänd men fet och BUS-odören blir starkare eftersom. 29:-
Glimor Hårläggning med fast fixering. Ger extra stadga åt krävande frisyrer. En klassiker i tidlös förpackning. 18:-
L'oréal Elvital Color Refresh medan velandet gällande vad jag skall göra av mitt hår fortskrider. 15:- (ord. cirkapris 90:-)
Listerine med sin starka, fruktansvärda smak för svalg i riskzonen. Användes dagligen varpå detta är ett kap. 39:-

Haggan testar: Gloss Booster

Med risk för att framställa mig själv som en skönhetsbloggare vill jag först klargöra att så inte är fallet. Jag är inte en sprallig tjej (den som ö h t benämner mig som tjej får en kula i magen - brud är hett, fästmö är godkänt om ni menar det, moll oemotståndligt och fruntimmer underskattat i dagens Sverige, men det är i första hand dam som gäller) med en fot på jorden och den andra i min pojkväns säng med lakan som jag köpt åt honom som en kärleksgåva. Jag kan skriva och har inga journalistdrömmar. Min garderob består inte till 80% av plagg jag upptäckt genom andra bloggare och ni kommer aldrig att finna meningen "hiss eller diss" nämnas i haggans värld. När det är sagt, kan vi gå vidare med tänkt inlägg.


image123

Då jag i tillfällig hettas tid övergått från "fläsket tinar" till "fläsket brinner" beslöt jag mig för ett lipgloss - enkelt och samtidigt flott. Jag var ute efter ett transparent sådant och ser man på, transparent är precis vad jag får med Oriflames Gloss Booster, som finns att köpa från och med 25 juli. "Toppen!" hade jag sagt om det nu varit syftet, men så heter nyansen Red Currant och utlovar en relativt klar färg vilket jag också förväntar mig att få av något värde 70:-. Som till syntes nedan förstår vi ju att det inte riktigt stämmer, och det trots att jag applicerat större delen (nåväl) av innehållet. Till saken hör att det ser sämre ut i verkligheten. "Maximal glans" ligger ingen som helst sanning i. Dock håller man löftet om smakförnimmelse - glosset doftar fantastiskt och torkar inte heller ut en i första taget. För det ges ett plus i kanten, men så är det inte därför jag använder kosmetika utan för det synbara. Vill jag smaka gott om läpparna och inget mer investerar jag i en lipsmacker och slipper onödigt klet. Ja, det vore kanske något!

Jag ger i egenskap av trogen läppstiftsmänniska Gloss Booster 2 oborstade käftar av 5 möjliga. Åtminstone tuben är ju grann.

Forgive me, for I have shopped


      

Jag lovade att inte köpa ett plagg förrän jag gjort något åt min fetma, men då jag vet att det dröjer (jag har inte varit upplagd för hälsosamhet och julis första två dagar har inte heller sett särskilt bra ut), kan jag omöjligt hålla mig borta från webshopperna. Jag älskar att lägga saker i den virtuella kundvagnen och lämna ut mitt kortnummer åt talande pingviner i blinkande bannrar. Ännu mer älskar jag att hämta ut de gigantiska paketen på COOP Extra (med den insektsbebodda isberssalladen) som jag avskyr att besöka, för att sedan lägga in de fortfarande inplastade plaggen i garderoben (jag har avsatt en egen hylla åt dessa, som till mestadels består av dubletter, ty när jag tycker om något köper jag alltid två av dem) och vänta på tillfället som aldrig kommer att få svetta ned dem. Ja, o, vad det är härligt att spendera upp de pengar man sparat för att kunna klara sig i framtiden, då man är i större behov av en säck morötter än en trång blus!

Jag är övergiven men ändock avslappnad och munter. Nästa vecka hålls den årliga sommarmarknaden och vem vet, kanske hittar man en tappad halv flottyrring bakom ett folktomt stånd. Nu; tid för mp3-spelaren och aldrig tidigare testade Maryland Blue.

På bilderna: Dagens bidrag till ett för evigt ekande bankkonto. Frågan är dock alltid densamma; hur många plagg får stanna kvar och vilka kommer att skickas tillbaka? Vad den totala summan uppgick i vill jag inte ens säga högt.

Moderniteter

Efter att ha rotat fram min rejält gamla Chanel no. 5-kopia, som idag inte har kvar annat än en uringul nyans och doft av alkohol (ammoniak?), kom jag att undra vad som händer inom denna värld idag. Jag har noll intresse för moderna trender, vet ingenting om och mår i huvudsak illa av att ta del av dem (vad ger det, utöver komplex och fattigdom? jag blir personligen mer bitter än inspirerad). Ytterst få plagg känns nyskapande och då något sådant väl kommer är de huvudsakligen uppseendeväckande i negativ bemärkelse, varpå man kan börja undra om de tillverkades enbart för chockvärdet när att allt annat "redan är gjort" och detta var det bästa de kunde komma på.

2000-talets mode känns som en resumé av det gångna århundradet, var man applicerat en och annan smaklös detalj och dragit bort/lagt till ett par decimeter tyg för att urskilja dem från klassikerna. De riktigt horribla klassikerna, får man väl säga efter en titt på Chanels hemsida. Det är i sådana stunder jag är glad att jag inte är beundrare av haute couture. Pressen skulle bli ännu större än vad den är idag, och på så sätt måste jag säga att det är mäkta praktiskt att vara en fetlagd individ utan möjlighet till moderntitet. Jag trivs så bra så i mina tantiga utstyrslar, vilket lär visa sig då jag är 39 och kommer göra allt för att ta igen tonårens förlorade body splash-doftande "fräschör" inhandlad på Divided.

Jag har faktiskt svårt att förstå att någon skulle finna dagens moderniteter läckert. I en experimentell amatörfilm med bisarra karaktärer; absolut, men frivilligt? Och när vi väl talar om trollen, känner jag för övrigt hur gärna jag vill göra en sådan film. Funderar på att investera i en billig videokamera och arbeta kring hemmet, ty det är här kreativiteten föds och dödas inom loppet av en minut, och lågbudgetfilm är någonting jag verkligen intresserar mig för.

Rhinestones are forever

image106

Veckans auktionsköp, 69 SEK, för tankarna till det smyckeset [valfri småbarnsmor ~28 med Rix FM på högsta volym i sin "gubbes" Volvo] fyndat på Råneåmarknaden '04 och skall bära på sin och sin tredje fästmans ettårsdag som inleds med en smak av Mexiko på den lokala restaurangen och avslutas med en halvtimmes långt toalettbesök, men så har ju jag tilldelats förmågan att kunna värdesätta det mest värdelösa. Ja, det är rentav ett under hur [specificerad fetmadrabbad dvärg ~20 med kraterstora håligheter i huden] kan bära upp det mest smaklösa och få det att likna en bal på slottet. Hade det inte varit för de hiskeliga genernas resultat hade jag älskat mig själv innerligt. Hur som, är jag vansinnigt förälskad i mina nya stenprydda trådar, välkomnar dem glatt till plåtburken från Dollarstore, och ser som nästa satsning att finna någonting tyglikt att använda dem till.

Haggan testar: Define-A-Lash

image107

Idag damp Maybellines Define-A-Lash ned i den ruttnande brevlådan på 25:an. Den giftgröna förpackningen fullkomligt skriker "se mig!" och med mina divalater önskar jag att mina vinda ögon skall ge samma effekt. Givetvis ges inte denna, men precis som utlovat separerar mascaran samt skapar illusionen av längre fransar, även om den flexibla, men allt för lättböjliga, borsten känns omöjlig att applicera en tillräcklig mängd mascara med. Någon volym bildas inte med Define-A-Lash över huvud taget och det är därmed ingen idé att försöka lägga ännu ett lager, resultatet blir då endast klumpigt. Ett räcker och är också menat att göra då denna mascaras specialitet just handlar om klumpfrihet tack vare sin (jag citerar;) "unika hylsa". Så, antagligen är det ett milt, alldagligt intryck Maybelline har valt att satsa på. För de som prioriterar förlängande framför förtjockande sköter den sitt jobb och fungerar utmärkt till vardags. Jag gör det inte, och skänker Define-A-Lash två dramatiska blickar av fem möjliga.

Shoeicide

Tillfällig lycka är att bära två kassar från stadens sämsta skobutik innehållandes fyra skokartonger, och inte vara mer än 900 kronor fattigare. För det priset går jag gärna omkring med skavsår och hammartår. Vi lever ändå i kommunikationens tider och skulle jag sluta upp illa däran, efterlyser jag bara en nyfilad fotvårdsspecialist trött på ensamlivet i Hemmets Veckotidning då jag har ett helt livs arbetstillfällen åt spjuvern. Tre små ord: Tjugosex centimeter himmelrike!

   

Lindex loves?

Lindex är en underskattad butik med mycket skräp, var man där emellan kan hitta ett och annat guldkorn. Några sådana fann jag inte idag, men jag fick både en klänning och svagt kritstrecksrandig kjol på den rea de ständigt tycks ha för endast 300 kronor, och här den pepitarutiga omlottklänning med puffärm som jag tidigare lämnat tillbaka efter att ha betalat fullpris för, då jag visste att den skulle användas max en gång p.g.a. de korta ärmarna. Nu kan jag dock bära den med en bolero utan skam då jag lyckades få den 50% billigare än planerat. Däremot är jag fasligt irriterad över att de slutat sälja min favorit-bh som, förutom att den till sitt låga pris är ofantligt hållbar och dessutom snygg, kan omvandlas från pushup till balconette på nolltid. Varför slutar man att sälja något sådant fantastiskt praktiskt? Det torde ju ha varit rena storsäljaren, men icke.

Det är att tänka på då man handlar härifrån och mitt tips till eder alla; vänta alltid någon vecka extra och låt er inte lockas av impulsköp härifrån. Helt plötsligt har de sänkt priset rejält för det enda dugliga plagget, vilket till 70% finns kvar i ens storlek. Detta är något jag tagit stor lärdom av sedan min leopardmönstrade jacka som jag tyckte var fräck i höstas (och fortfarande tycker; dessutom luktar den fuskpäls lång väg, vilket är det bästa av allt), reades ut 600 kronor billigare fem dagar efter att det öppna köpet gått ut och hängde kvar i månader. Här kan vi tala om hjärtesorg, ty för den summan hade jag fått en ännu tjusigare, något... neutralare kappa. Tydligen så var jag den enda som ens tyckte den var litet fräsig.

Oops!... I did it again

Så har jag gjort det igen; skjutit iväg en beställning på +1000 kronor (+2000 kronor om det inte varit för den rabatt på 600 kronor jag så vänligt tilldelades). Min inkomst klarar inte detta. Ändå kan jag inte stå emot begäret av fabriksnya plagg som kommer att användas en gång och därefter falla i glömska, om de över huvud taget packas upp ur sina påsar vill säga.

Det underliga är att hur mycket jag än köper, lyckas jag aldrig hitta några kläder bland all bråte. Jag tycker mig inte ha något användbart alls, och måhända är det så att jag inte har det heller, när det mesta jag köper är sådant som reas ut, bara för fyndandets skull. Det är inte så att jag passar i det jag införskaffat, jag kan tänka mig att mina grislika drag framhävs desto mer av dem, men det är sådant man i dessa svaga ögonblick så lätt glömmer.

Men för att glömma det dåliga i detta, är jag nöjd. Det enda som fattas mig är 1) framtida självdisciplin 2) chans att använda dem, och det är sådana jag nu skall se till att skaffa.

Och för att följa den klatschiga rubrikens fotspår, kvarstår synden jag inte kommer att bekänna. Jag kan inte hjälpa att jag känner så här - det finns ingen anledning i världen till att jag borde göra det då det enbart är dåligt för mig. Den självförnedring jag utsätter mig för måste väck liksom beroendet av den! Jag är ta mig tusan galen! Så galen att det blir rentav dråpligt, och dråplig är det ord som beskriver mig bäst. Jag börjar förstå varför folk skrattar åt mig. Jag är en vandrande sitcom som inte vill sluta producera och komma med fåniga, värdelösa inflikningar.

The Golden Days

227027-39


Jag är inte någon slackertyp (det menar ni inte?), men måste erkänna att jag ibland ser med avundsamma ögon på de som anammat den coolare livsstilen, då jag själv inte tycks kunna bära upp denna. Inför sommaren har jag dock införskaffat ett par plagg att ha de dagar jag tröttnar på min officiella, 90% svarta garderob (som för tankarna till någons gammelmormors dödsbo) och känner mig närmare mitt dämpade, avslappnade jag, som är så fruktansvärt skönt på alla tänkbara vis. Men, som det sägs; det är dyrt att se billig ut.

Å andra sidan, om man väl skall vara i motionstagen, kan man väl ändå vara i dessa med en viss, hip stil? Det skall vara inspirerande att aktivera sig om man vill se resultat, och det är kvällens sanning. Jag är inte den som ger mig ut på spåret iförd trasiga byxor och slitna joggingskor.

Och nu, är det efter ett dygns hungrande dags att leta fram ett lämpligt nattmål som jag bara kan drömma om att hinna arbeta bort innan nästa årsskifte. Sojakorv med bröd, senap och gurka, får duga. Åh, detta sunda leverne! Inte ens är det gott.
Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0