Go to church
Ice Cube feat. Lil Jon & Snoop Dogg. Nattens underhållning.
Min så kallade musiksmak blir sämre för var dag. Jag börjar undra om detta är en fas eller ifall jag helt enkelt får acceptera förfallet och att jag inte längre har något behov av "bra" musik, utan att underhållande sådan i roliga, om än olika mig, människors sällskap räcker. Kort därefter frågar jag mig varför jag har dessa funderingar. Varför är det oacceptabelt att lyssna på detta men godkänt att slänga huvudet i takt till Timbuktus gräsliga skorrande eller Promoes ruttnande blonda dreadlocks? Det är den arroganta attityden bland pretentiösa musikfascister som över huvud taget skapar dessa spärrar och oron över att bli dumförklarad, och i stället för att stå upp för att man hellre finner glädje än gåtor i sin musik, skapas skamkänslor.
Visst, man får inte glömma att ifrågasätta ett flertal av dessa artisters beteenden, men att, säg, 70% handlar om image och att den i många fall inte ens är det minsta genomtänkt är knappast någon nyhet. Hur trista än resultaten kan se ut för dessa videos (och jag talar inte om lättklädda kvinnor, ty jag älskar de kläder som bärs upp så otroligt bra, och hade själv inte tvekat en halv millisekund att medverka i en sådan video - precis som mina tre andra närmaste radikala feministvänner - om jag hade haft en normalbyggd kropp, utan hur de ses som musikernas tillbehör à Paris väskvalpar) tänker jag som filmskadad endast på inspelningsprocessen och hur oglamourös denna är. Jag ifrågasätter, men jag klandrar inte mer än vad jag klandrar vilken undergroundrappare eller rockmusiker man än väljer att ta, för ja, jag lyssnar hellre till en man som visar sin låga kvinnosyn öppet, än någon som anses genialisk i dagsljus, för att sedan gå hem och tvinga sig på sin flickvän i mörkret.
För övrigt har jag lyckats få en smärtsamt svidande finne under höger näsvinge. Det känns åh så trevligt att ta igen de missade tonårsinvasionerna vid 20 års ålder, även om jag nu har en medicin att skylla på. Något mer oroväckande är väl att jag skall redovisa en svenskuppgift muntligt om tolv timmar, utan att ha skrivit så mycket som ett ord på den, eller ens hämtat en mening fakta. Detta är inte heller något jag kan improvisera mig igenom. Jag antar att det blir en näve lepigen och x koppar motbjudande koffein som gäller i natt.
Huset tomt?
Var igår - det vill säga innan fredagen somnades bort kring 20:30-snåret - förbi System- samt Överskottsbolaget (allt för att få tillfälle att färdas så långt som möjligt). Köpte dock ingenting utöver två femkronorsförpackningar Dental V6 White "Red Fruit" (smakar som groteska Fanta Wild Berries, enligt mig och ett gäng professionella 14-åriga västerbottniska kritiker, och sådana har väl aldrig fel), som jag för allt i världen inte kan förstå säljs billigare än Stimorol, vilkja inte är ett dugg bra för tänderna. V6 fungerar till och med som ett komplement till tandborstning. Det borde väl avgöra vem som står som den självklara vinnaren i denna kamp, men tydligen inte. Förbannade ungdomliga skellefteåbor med hela livet framför sig - vad vet ni om tandvård?
Hologram
Make Up Stores "Hologram" är inte det glitter jag i första hand införskaffar, men desto festligare, och får man det till halva butikspriset är det ändå inte mycket att tala om. Allt är guld (värt) som glimmar, såvida vi inte talar om paddgift och svettiga, inoljade kroppar i sommarhettan. Dem står jag helst över, eller i alla fall en bra bit i från. Nästa köp blir "Gold", som faller mig mer i smaken. Jag kan ärligt säga att det är värt de ordinarie 95 kronorna.
För var gång jag iakttar talangfyllda individer blir jag allt mer påmind om min egen uselhet, och det är rakt inte något som får mig att känna mig mer motiverad. Å andra sidan, skulle ytterligare isolering ta kål på mig. Jag har min cynism, min omognad (ibland känner man av den mer än normalt; idag, exempelvis) och mitt hängande fläsk. Jag måste komma över avundsjukan och inse att alla faktiskt inte är begåvade. Jag vet att jag precis som min syster är utomordentlig på både manusskrivning och regi bara jag lägger den sidan till, och att om vi slår våra blonda huvuden ihop kan skapa underverk. Det är inte mycket att komma med just eftersom vi aldrig får möjlighet att göra det, men vetskapen om att det skulle gå finns. Nu får jag dock helt enkelt bita i det sura äpplet och hoppas på att det inte är maskätet, alternativt riva det för att vara på den säkra sidan, ty detta är livet och det är dags att bryta sig loss.
Vi börjar med att betala av hälften av skulderna till den a-kassa jag alldeles snart kommer att uteslutas från, för att 02:00, då jag är alldeles för sårad/stressad/frusen att kunna/vilja/orka somna in (tanken var att jag skulle "stiga upp" om tre timmar), dela med mig av mitt godare kladdkaksrecept:
"Smält 100 gram smör och häll i en redig plastskål från Rusta, rör om ni äter ägg ned två sådana följt av tre deciliter socker. Vispa därefter i 1,5 deciliter mjöl av det billigaste vete och avrunda med 0,9 deciliter kakao.
Grädda i ugn inställd på 175 grader celsius, i cirkum 20 minuter. Servera kakan med fördel dagen efter till en fetlagd portion glass (eller vispad grädde lätt smaksatt med vanillinsocker), men finnes inte detta till hands kan ni lika gärna nöja er med smeten, som då faktiskt smakar bättre i gommen än det färdiga resultatet."
Vid min svans!
Mr. Gordons ord förvisso, men ja, det gör det. Detta måste få ett avslut och ett hastigt sådant. Här jag kan inte sitta. Nej, visst. Om en timme skall jag sitta i en tandläkarstol och lyssna på spydiga röster för att sedan bli ivägskickad utan att några åtgärder vidtagits, som om jag inte redan kände till problemen.
I kväll blir det affischering med det hemgjorda, förvånansvärt bra klister jag rörde ihop under gårdagen. Jag känner mig inte sugen på att ta denna millånga promenad, speciellt inte då tiden skulle behövas ägnas åt arbete, men jag får avsätta det åt morgondagen. Nu blir det till att skölja med Listerine, med 125 år på nacken (kan man tänka sig!), och bege sig mot vårdcentralen, var jag i samma veva måste passa på att hämta ut mer allergimedicin, till mitt, men knappast min andnings, förtret.
Veckans citat yttrades av min fantastiskt skarpsinniga, superreligiösa 80-åriga arbetarklasshjälte till farmor angående trollet Reinfeldt.:
"Det måste ha stannat i huvudet på den där mänskan! Jag vet inte vad han tänker med då han bara vill att de rika ska ha mer och de fattiga mindre."
Uppdatering 11:50:
1. Jag hade inga "70 hål", de svarta prickarna var något annat, och det var min emalj som blivit tunn som orsakat ilningarna. Jag antar att det är vomeringen som bör minska och inte munhygienen som behöver ökas drastiskt. De hånade mig inte, däremot skrattade de åt mina överdrifter.
2. Mitt konto är tomt och jag blir tvungen att betala 30 kronor extra för fakturautskicket. Skönt är väl dock att jag kommer undan med 300 kronor slipper betala 3000, vilket jag ställt in mig på.
Uppdatering 12:00:
Jag spillde precis ut ett glas multivitaminjuice över datorbordet. Lyckan är stor.
Let go!
Onsdagen blev, precis som anat, minst sagt långtråkig. Jag hade gjort bäst i att över huvud taget inte lämna byggnaden, men så blev det (och jag blev litet väl påverkad, kan jag erkänna i efterhand), och vad spelar det för roll när helvetet fortskrider var man än befinner sig, även om det sociala tvånget förvärrar det. Än en gång fick man känna på korkade människors ignorans och taktlöshet, och påminnas om att det inte finns något hopp för ett gott liv fritt från demoner.
Tjuvlyssnat:
Tant ~60: Jag tar en kaffe och en negerboll!
Mörkhyad tjej ~20 (som står bakom): Du, det heter chokladboll!
Tanten (nonchalant): Nej, jag har alltid sagt negerboll, det betyder att bollen är svart.
Tjejen: Kärring!
Tanten (ställd): Men...har du ingen hyfs?
Tjejen: "Kärring" kommer från "käring" och betyder "den man har kär", jag menar inget illa.
Tanten: Men jag klarar inte av att höra det ordet.
Tjejen (trött): Då vet du hur jag känner det!
Obetydliga onsdag
I morgon ges dock ett nytt tillfälle att dricka. Tidigare var det tänkt att jag skulle följa med M på modevisning innan dess, men det ligger knappast inom ramarna för vad jag klarar av med mitt krassa självförtroende, varför nu endast drycken återstår, med stillasittande förfestande framför datorn. Matisyahu i lurarna, tårar i ögonen och finsk vodka i glaset.
En CZ 85 riktad mot huvudet är det enda som fattas.
Upprepning
It's a wonder I'm alive, surviving this karma.
Fästet är borta. Jag faller handlöst. Det gör ondare än någonsin, och aldrig har jag känt så mycket självförakt över det. Det går utför, och det finns inget jag kan göra för att ändra riktning uppåt eller framåt. Varför (ja, varför?) skall jag behöva bära denna tyngd när det finns så många andra tyngder jag behöver kämpa för att bli av med? Det blockerar, och jag har förstått att det är lika bra att sluta vänta, att det endast skadar mig att gå omkring med omogna fantasier som inte kommer ge annat än besvikelse.
Ibland märker jag så tydligt av min borderline, och det känns fruktansvärt att veta att den sitter där inom mig och karvar, utan att kunna avlägsna den; ett beteende som är såpass återkommande att det till och med har en plats i diagnosregistret. Ett beteende skapat av känslostormar man inte kan göra annat än att se ner på, och jag har dem. Jag står inte ut med tanken, men allra minst på att dessa hindrar mig från att lära mig acceptera livet. Hur skall det gå att göra när ens enda val är "allt" eller "inget"? Hur svårt kan det vara? Och skulle det bli bättre bara jag var vackrare när min insida hur som helst kommer att vara lika nedbruten av de tusentals spjut som stuckits rakt genom mig? I fredags hade en gift 50-årig halvapa med skostorlek 49 och fjärrvärme tydligen kommenterat mig med frasval; "jävlar vilken snygg tjej". Jag mådde inte bättre. Alls.
Jag hatar er för att ni hatar mig. Jag hatar er för att ni inte älskar mig.
Jag hatar er för att ni inte ser mig. Jag hatar er för att ni ser mig men inte bryr er.
Kort och gott: Jag hatar er.
Inte att förglömma; jag hatar mig själv för att jag skriver detta inlägg, och ger ifrån sken av att vara något mer som jag inte är. Därefter hatar jag er för att ni skapar uppfattningar, såvida jag inte redan hatar er för att ni inte läser mina ord för att ni inte har någon anledning till att göra detta.
Jag klarar inte av att fortsätta vakna upp till naiviteter som att tro att just denna dag minsann skall vara uthärdlig, när en ensam mening, tankebild, syn eller avsaknaden av dessa, lyckas få mig ur balans.
Den onda cirkeln
1. Baka kakor av rester från skafferiet utan undran om vem som skall smaka (det skall jag, men inte mor).2. Snabbt pressa i mig 60% av de halvbrända småbröden så fort de tagits ur ugnen utan att vänta på att de skall kallna och ge ifrån sig ätbar smak.
3. Skämmas över min föraktansvärda handling, sätta mig på cykeln och trampa.
4. Äta upp resterande kakor i tron om att det inte skall vara lika skadligt som vid det första tillfället, eftersom jag nu arbetat bort sisådär 5%.
5. Skämmas mer över vad jag nyligen intalade mig att tro medan tusentals kalorier infekterade kroppen, och bli för utmattad för att nu försöka åtgärda detta.
6. Gå och lägga mig i soffan, slötittandes på televisionen och somna utan tandborstning.
7. Angripas av fler hål och skapa en tandläkarräkning på x antal tusen kronor.
För övrigt känns det som att det är på tiden att jag lär min handskas med makeup. Jag är trots allt 20 år, och efter att ha sminkat sig regelbundet sedan 14 års ålder (jag räknar inte den 13-åriga kajalöverdoseringen till sminkning) är det pinsamt att man inte ens kan skapa en fin linje längs ögonlocken, då jämnåriga är nyutbildade makeupartister. Fast så har jag ju heller aldrig varit varken konstnärligt lagd eller stadig på handen, men jag skall inte skylla allt på det. Jag har helt enkelt problem med att lägga saker och ting var de hör hemma. Oavsett, så är jag ohyggligt ful hur jag än bär mig åt och ingen maskering/retuschering på jordklotet kan råda bot på det. Mina operationer kommer att gå på närmare 0,5 miljoner. En halv miljon kronor - och här sitter jag och handlar feta kvinnors kläder till fullpris.
Absolut ingen rubrik
Var på Hertsön igår för att ta det första blodprovet angående koncentrationen i blodet p.g.a. Lamictalen. Det är svårt att förstå att det är mer än ett halvt år sedan jag var där (lika litet som jag kan förstå att det är tre månader sedan jag skämde ut mig på scen i vår hemska pjäs). Besöket varade mindre än 20 minuter, men kan ändå ses som dagens stora händelse. Sorgligt nog var jag tvungen att uppge både ickeexisterande längd och fetmans vikt, men till min förvåning vägde jag sju kilo mindre än jag trodde, men det har ingenting med någon viktnedgång att göra, utan att jag levt i tron om att min våg varit helt galet inställd. Det firade jag genom att åka till Dollarstore och införskaffa flera (kanske sju?) deciliter Juveler (det M&M-liknande godiset, d.v.s., inte ädelstenar, Dollarstore säljer inte sådant). Tidigare under dagen, efter att på ledig tid ha tragglat igenom årets sista manus, köpte jag även ett 100 kronor dyrare substitut till den guldväska jag så gärna ville ha, men givet gick miste om med två (ja, faktiskt) sekunder på Tradera samt två förpackningar hiskeligt söta pralinljus!Denna dag tillägnas Dirty South, oambitionen och allt jag ogärna kommer att förtära efter tresnåret.
Bette Davis eyes
Her hair is Harlow gold Her lips a sweet surprise
Her hands are never cold
She's got Bette Davis eyes
She'll turn her music on you
You won't have to think twice
She's pure as New York snow
She's got Bette Davis eyes
And she'll tease you
She'll unease you
all the better just to please you
She's precocious
and she knows just
what it takes to make a pro blush
She's got Greta Garbo's stand-off sighs
She's got Bette Davis eyes
She'll let you take her home
It whets her appetite
She'll lay you on her throne
She's got Bette Davis eyes
She'll take a tumble on you
Roll you like you were dice
Until you come up blue
She's got Bette Davis eyes
She'll expose you
When she snows you
Off your feet with the crumbs she throws you
She's ferocious
and she knows just what it takes
to make a pro blush
All the boys think she's a spy
She's got Bette Davis eyes
And she'll tease you
She'll unease you
all the better just to please you
She's precocious
and she knows just
what it takes to make a pro blush
All the boys think she's a spy
She's got Bette Davis eyes
Filmtips med omnämd kvinna, som i mitt tycke enbart blev vackrare med åren:
The Petrified Forest, 1936
Dark Victory, 1939
All About Eve, 1950
What Ever Happened to Baby Jane?, 1962
Det skaver, det skaver
Det råder ingen tvekan om att mina lår är större än dina, och hade jag inte redan haft så dåliga, tunna och framför allt små tänder hade jag spytt (jag vet att det är en kontroversiell åsikt i mångas ögon, men nej, jag ser det inte som ett problem förrän man själv mår dåligt av det, överätandet är betydligt mer skadligt för ens hälsa, och att jag sysslar med sådant är det ingen som kan förneka). Jag förstår inte varför jag fortsätter att frossa i mängder av fett och socker jag omöjligt kan kompensera med halvdan rörelse.Gangster's Paradise
Gangland Stories gavs huvudsakligen ut varannan månad juni/juli 1930 - mars/april 1932, samt från maj-juli 1932 under titeln Racketeer Stories.
Den äldre och populärare Gangster Stories, utkom månatligen från och med november 1929 till och med november 1932, samt från april 1933 till maj 1934 då man i stället tyckte de var "greater".
Magasinen, båda utgivna förläggaren Harold Hersey, gick samma öde till mötes och slutade tryckas då motståndet gentemot romantiseringen av gangsters och denna sortens litteratur ökat kraftigt under åren.
Oops!... I did it again
Det underliga är att hur mycket jag än köper, lyckas jag aldrig hitta några kläder bland all bråte. Jag tycker mig inte ha något användbart alls, och måhända är det så att jag inte har det heller, när det mesta jag köper är sådant som reas ut, bara för fyndandets skull. Det är inte så att jag passar i det jag införskaffat, jag kan tänka mig att mina grislika drag framhävs desto mer av dem, men det är sådant man i dessa svaga ögonblick så lätt glömmer.
Men för att glömma det dåliga i detta, är jag nöjd. Det enda som fattas mig är 1) framtida självdisciplin 2) chans att använda dem, och det är sådana jag nu skall se till att skaffa.
Och för att följa den klatschiga rubrikens fotspår, kvarstår synden jag inte kommer att bekänna. Jag kan inte hjälpa att jag känner så här - det finns ingen anledning i världen till att jag borde göra det då det enbart är dåligt för mig. Den självförnedring jag utsätter mig för måste väck liksom beroendet av den! Jag är ta mig tusan galen! Så galen att det blir rentav dråpligt, och dråplig är det ord som beskriver mig bäst. Jag börjar förstå varför folk skrattar åt mig. Jag är en vandrande sitcom som inte vill sluta producera och komma med fåniga, värdelösa inflikningar.
LOVEFiLM
Fick i samband med paketet från Haléns jag igår hämtade ut ett presentkort från Lovefilm värde 250 kronor, och min lycka blev gjord, ty vilka ord kan väl vara vackrare att få viskade i sitt öra än; "Gratis filmhyra en hel månad. 3 filmer hemma. Byt så ofta du vill." Nej, inte ens en bedjan om ens klöv slår det (fastän jag självklart hade föredragit ett niande då det trots allt var adresserat till en dam). Låt oss nu anta att jag får min första leverans en tisdag, skickar tillbaka denna under morgondagen varpå de har den hos sig torsdag, och samma dag för min skull skyndar sig för att jag skall få ännu en trave klassiker i min möglande brevlåda på fredagseftermiddagen. Slutsatsen blir en hel del film, och även om det inte skulle gå riktigt så fort, blir det minst tolv stycken (!) sedda, vilket är ett ypperligt tidsfördriv för min del.
Nu blir det till att göra en lista på de rullar jag önskar se (alt. se om) innan jag skriver in erbjudandekoden om någon vecka. Förslag emottages med öppna armar och önskar ni delta i tittandet är ni så välkomna så. Medtag egen dryck, så ordnar jag resten.
The Great Depression
Har lånat hem en tjock bok om börskraschen att genomplöja under veckans gång inför en fem minuter kort, totalt onödig och tråkig redovisning. Jag finner detta betydligt mer ansträngande än det egentligen är då ekonomiska faktan kan radera intresset, som annars hade varit tämligen stort, för vilken allmänbildning som helst, även då det innefattar depressionen. För att inte tala om att det råkar röra sig om ett skolarbete. Ja, det är där skoletten klämmer åt hårdast.Jag gör inga framsteg i kampen om att se ljusare på tillvaron. Mörkret dominerar än, men för närvarande känns det i synnerhet som att jag lever i ett vacuum var känslorna inte längre har någon inverkan på huruvida jag skall orka ta mig upp eller inte. Jag reflekterar över huvud taget inte mycket över ångesten något mer. Den finns där och jag känner av den likväl som jag känner att det inte är någon idé varken att försöka motarbeta den eller analysera. Kanske är det det mest rimliga.
Klockan är 10:45. 16:e säsongen av The Simpsons laddades precis ned och jag är lika vilsen inombords som utåt, med nakna läppar iförd den keps som antyder på "superbitchighet" trots att jag aldrig känt mig tamare än så här, och en helvetes massa gäddhäng.
Tar det aldrig slut?
1. Vilken svordom använder du mest?
"Jävla -".
2. Äger du en iPod?
Nej, det är ingenting jag önskar göra heller.
3. Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
06:00.
4. Hur många resväskor äger du?
En.
5. Använder du flip-floppar?
Har ett par svarta högklackade flipflops, som jag dock endast använt en gång i somras.
6. Var köper du dina matvaror ifrån?
ICA, Willys, Överskottsbolaget.
7. Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Ja.
8. Vilken var den senaste filmen du såg?
Det är ett bra tag sedan nu.
9. Du får ledigt idag. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän?
Varför skulle jag vilja umgås med en barnfamilj?
10. Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
Beror på vinstsumma. Talar vi miljoner, är det tidsbokning hos plastikkirurgen som gäller.
11. Har någon någonsin kallat dig lat?
Ja.
12. Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Nej, bara Valerina Forte.
13. Vilken CD ligger i din CDspelare just nu?
Har ingetdera.
14. Vilken är världens bästa artist just nu?
Vet ej.
15. Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall VAD?
Vore inte det ganska dumt att avslöja här?
16. När var senast någon stötte på dig?
Jag har för mig att någon råkade gå in i mig i fredags. Jag hann dock flytta mig.
17. Vad åt du till middag senast?
Lasagne från Quorn.
18. Använder du huvtröjor?
Kan räkna gångerna på en hand.
19. Kan du vissla?
Inte många sekunder.
20. Vem var den senaste som ringde dig?
-
21. Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält?
Spökhuset, pariserhjulet.
22. Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Jag tror inte, jag vet.
23. Vilket riktnummer befinner du dig i?
0920.
24. Tittade du på tecknat när du var liten?
Jag tittar fortfarande på tecknat.
25. Hur stort är ditt närmaste köpcentrum?
Stort.
26. Hur många syskon har du?
Ett.
27. Är du blyg inför det motsatta könet?
Nej. Däremot inför det egna.
28. Vilken film kan du alla replikerna till?
Girl Interrupted, p.g.a. min stora fascination för denna historia i barndomen.
29. Äger du några popband t-shirts?
Lyssnar inte på pop och avskyr t-shirts. Alltså har jag flera av dem.
30. När flög du senast?
Juni 2006.
31. Hur många stolar står kring ditt köksbord?
Beror på tillfället.
32. Läser du för skojs skull?
Sällan.
33. Pratar du några andra språk?
Nej, tyvärr.
34. Diskar du din egen disk?
Ja, tyvärr?
35. Har du gråtit offentligt?
Ja.
36. Har du en stationär dator eller en laptop?
Stationär. Laptops är för den moderna människan.
37. Försöker du alltid lära dig nya saker?
Nej.
38. Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar?
Jag funderar på det, men kan lika gärna leva utan.
39. Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Den med bäst ekonomi för tillfället betalar förutsatt att man inte delar på notan. Sådant kallas för självklarhet.
40. Kan du kasta macka?
Kastade en i soptunnan härom dagen så ja.
41. Har du någonsin varit på Jamaica?
Nej.
42. Vad har du med dig in på bion?
En AK.
43. Vem var din favoritlärare och varför?
Hade ingen.
44. Har du dejtat någon av en annan religion?
Jag dejtar inte, men ja, det har jag.
45. Vad har du för väder?
Mörkt, blåsigt.
46. Har du en blogg?
Nej.
47. Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet (Komvux)?
Har inte läst några ämnen än.
48. Gillar du att flyga?
Långtråkigt.
49. Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Skarpsinnighet, humor.
50. När sov du senast på golvet?
I höstas.
51. Vilken är din favoritdrink?
Long drinks. Jag tycker om att få ut mycket av pengarna.
52. Gillar du din boende-situation?
Nej.
53. Vilken är din mammas hemstad?
Luleå.
54. Din pappas hemstad?
Luleå.
55. Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
Ingen.
56. Är dina dagar fullbokade och stressiga?
Tvärtom.
57. Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna?
Jag var inte där.
58. Vilken är din favoritfrukt?
Körsbär, vindruvor (sura), mango.
59. Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
Ja, men jag köper det ändå.
60. Hur gammal blir du nästa födelsedag?
20. Åh, herre.
61. Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Ja.
62. Tror du på liv på andra planeter?
Nej.
63. Vem var den sista personen som gjorde dig arg?
Mina egna tankar är de som upprör mig mest.
64. Tror du att Gud är man eller kvinna?
Ingetdera. (Däremot torde det säga sig själv att Gud är av kvinnligt väsen om vi skall könsindela denne.)
65. Vad var det senaste du åt?
En chokladcupcake med vit frosting.
66. Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta?
Eftersom jag föredrar kvinnligt umgänge önskar jag att jag kunde svara detta, men tyvärr verkar män ha lättare att acceptera mig än andra damer, vilket är synnerligen ironiskt.
67. Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Med tanken.
68. Gillar du senap?
Ja, visst.
69. Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?
"Åh, nej! Jag dör! Åh, nej! Nu dör jag! - Jag kan inte andas!"
70. Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Nej.
71. Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv?
Norma Desmond, Lisa Rowe. En hop tragiska människor med andra ord.
72. Har du någonsin köpt något från eBay, vad var det senaste i så fall?
Peruk.
73. Tycker du om att krama folk?
Nej, jag är stel.
74. Skulle du säga att du är trendig?
Det är inte rätt ord att beskriva mig, nej.
75. Äger du en digitalkamera?
En OK, en dålig.
76. Vilka kändisar har du blivit jämförd med?
Ett fåtal.
77. Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det?
Inte överdrivet. Jag tycker ändå inte om att tala i telefon.
78. Vilka böcker, om några har fått dig att gråta?
Ingen. Filmer däremot...
79. Tycker du att du är attraktiv?
Nej.
80. Vad är du allergisk mot?
Päls, damm.
81. Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
Ja, men så gör jag det inte heller.
82. Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Sebastian. Hemska tanke.
83. Vem av dina bloggisar vill du helst veta allt detta om?
Hur sa? "Bloggisar"?!
En nyttosam vecka?
Här sitter jag på min abnorma bakdel fylld av kalorier jag inte borde ha intagit då dessa gjorde morgonens träning i princip meningslös (i brist på sysselsättning bakade jag cupcakes, vilket ju vore OK om det inte var för att jag skulle sätta i mig ett massivt antal själv - tillverkningen i sig är riktigt underhållande), lyssnandes på diverse ångestnärande musik jag inte förstår vad den gör på min dator.
Jag får ofta höra att det "bara är att börja ta tag i saker", men aldrig någonsin vad dessa skulle vara, och det är det som är min fråga. Vad är det som skall tas tag i för att förbättring skall finnas inom räckhåll? Just för att de som påstår sig ha svaret, inte ens kan tala om detta för mig, känner jag att jag både har lust och är fullt kapabel till att slita ut deras redan blinda ögon med bara händerna, tvinga in dem i deras svarta käftar och få dem att tugga sönder dessa, att det enda som hindrar mig från att göra det är det straff som skulle stjäla ännu fler år av mitt liv.
När vet man att livet har fått en mening? När vet man att en vecka varit till någon nytta? Då man uppfyllt samtliga planer, även om dessa inte varit mycket att hänga varken på fram- eller baksidan om granen? Kanske är det vad det handlar om. Så, vad har jag då för planer att fullfölja kommande vecka? Ingenting alls? Men låt oss då forcera fram några:
- Kontakt med läkaren för att få mer medicin utskriven
- Genomgång av garderoben och rensning bland de många plagg jag inte skall ha kvar
- Storstädning, inklusive skrubbning (- ned på knä, kvinna!)
- Motionscykling åtminstone två mil om dagen
- Daglig frukost- och middagstillagning hur ont det än gör och hur påfrestande den där halvtimmen än är
Det sistnämnda är det absolut svåraste, och jag vill inte påstå att jag på långa vägar kan kalla detta en nyttosam vecka, men det här är det som är aktuellt. Jag har slutat tro på under. Det mest överraskande vore väl om jag skulle finna ett nytt larvsläkte bland smutsen på golvet, eller varför inte en musfamilj bekvämt bosatta i en dammig skokartong? (Och nu vet jag inte ens om jag vågar ta itu med rengöringen.)
I see the light at the end, but every time I take a step, it gets dim.
Tell me is this hell we're living in? If so, heaven's got to be better,
But if we're hellbound, whatever, let's go down.
"Hellbound", Eminem, J-Black & Masta Ace
Feta fredag
70 kronor fattigare begav vi oss därefter till Åhléns, rent officiellt för att leta en trendig väska till mig, men det slutade givetvis upp på leksaksavdelningen, var vi upprördes över leksakstillverkarnas djursyn, jämförde mig med en gris och gömde oss bakom hyllorna för att slippa bli sedda. Kort där efter gjorde jag ett utfall och dödade nästan en avkomma i barnvagn med en dåligt kastad/fångad (beroende på vem vi väljer att skylla på) plastboll. Detta fångades dessvärre inte på bild.
Avslutningsvis gick vi till Apollo, hämtade sommarens resekatalog och bläddrade hastigt igenom denna sittandes på ett par synnerligen obekväma barstolar i närheten. För att summera förmiddagen, kände jag mig som en äkta brat med skillnaden att dessa är för stolta för att kasta boll i varuhusen och äta tills de måste knäppa upp ena byxknappen efter ett mål mat bara för att möjligheten finns.
Hade jag bara haft en betalande pappa, nytvättat hår, stark ögonmakeup och mina 129-kronorssolglasögon med mig hade det varit rentav skrämmande.
The Golden Days
Jag är inte någon slackertyp (det menar ni inte?), men måste erkänna att jag ibland ser med avundsamma ögon på de som anammat den coolare livsstilen, då jag själv inte tycks kunna bära upp denna. Inför sommaren har jag dock införskaffat ett par plagg att ha de dagar jag tröttnar på min officiella, 90% svarta garderob (som för tankarna till någons gammelmormors dödsbo) och känner mig närmare mitt dämpade, avslappnade jag, som är så fruktansvärt skönt på alla tänkbara vis. Men, som det sägs; det är dyrt att se billig ut.
Å andra sidan, om man väl skall vara i motionstagen, kan man väl ändå vara i dessa med en viss, hip stil? Det skall vara inspirerande att aktivera sig om man vill se resultat, och det är kvällens sanning. Jag är inte den som ger mig ut på spåret iförd trasiga byxor och slitna joggingskor.
Och nu, är det efter ett dygns hungrande dags att leta fram ett lämpligt nattmål som jag bara kan drömma om att hinna arbeta bort innan nästa årsskifte. Sojakorv med bröd, senap och gurka, får duga. Åh, detta sunda leverne! Inte ens är det gott.
Intet nytt under solen
Det är över nu. Jag är slut liksom livet. Jag är passé liksom ni. Nej förresten, det var visst bara jag som var det. Mycket bittert.
Jag orkar inte kämpa för något som inte blir av. Jag orkar inte ens försöka låtsas som om saker kommer att ordnas upp, för ingenting tyder på detta. Ja, jag är en förlorare, föddes som och dör som en. Det ligger ingen mening i att ropa efter hjälp, för den kommer inte. Inte från mig själv, utomstående, vården, Gud, arbetsförmedlingen eller dig. Det är en omöjlig uppgift. Jag är det krossade kärlet, en fet talanglös parasit och sinnessvag okänd lögnare som ingen kunde bry sig mindre om vad som händer denne.
Jag lägger om allt, blir något nytt, som förbytt, förtränger vad som flytt, men utan mening. Ingenting är nytt. Jag tänker inte spela mer utan leva upp till rollen som naturlig odugling i stället för en poserande sådan.
Ja. Jag har lämnat knivarna som påminner alltför mycket om den gamla tiden bakom mig, gått från en dödssynd till en annan, men det spelar ingen roll att jag slutat ge ifrån mig ristade märken. Fulheten består, och allt jag kan tänka på är att ju fler ärr som skapas desto mindre uppmärksamhet riktas mot den groteska hyddan och dess deformerade ansikte - att jag hellre blir omtänkt sittandes med ett rakblad i handen riktad mot den överdimensionerade armen, än en hemkörd pizza mot den asymmetriska fiskmunnen. Ingenting kan avskräcka mer än det.
Jag iakttar lyckade människor, talandes om misslyckade liv och erfarenheter som inte skiljer sig mycket från mina egna (kanske är de rentav identiska, och med stor sannolikhet skulle man ha mycket att tala om bara tillfället gavs), som är OK att ha då det kommer till dem själva, men avskyvärt då det hamnat i en annan individs händer, en individ som jag. I stället för att se bakom fasaden och för vad som tas för divalater, spottar man på den i samma mening som man vänder sig om och talar högt om medmänsklighet, för att man helt enkelt inte bryr sig, och det ligger inget fel i det. Hyckleri är inte en orätt, utan sådant som i verkligheten ger ett plus i kanten. Medmänsklighet är sådant som rimligen bör visas för de utvalda klickarna, och ett ord vars innebörd egentligen inte spelar någon som helst roll, just för att man helt enkelt inte bryr sig om någon annan än sig själv och de som passar in i ens egen angenäma värld.
