Allt är en del av den stora planen
Tecknena finns överallt. Det tar bara tid att se dem och förstå i vilket syfte de sker. Det är lätt att göra fel val i livet och blanda ihop händelsers betydelser om man inte kan analysera dem och inte har tålamod för långsiktiga lösningar. Det är det vår skyldighet att göra - sanningen finns inte där ute, den finns inom oss. Vi kan inte blint förlita oss på en text, upplevelse eller människa. Allt handlar om tolkning.
Natten till min födelsedag var jag med om ett överväldigande uppvaknande, som jag fortfarande inte hunnit smälta tillräckligt för att kunna omsätta i ord, men det finns ingen vid sina sinnes fulla bruk som kan mena att något sammanträffande är så briljant som vad jag kom till insikt om. Det finns en mening med alla omvälvningar som sker i vår vardag. Även om de smärtar och näst intill tar kål på din existens kommer de på något sätt att ge dig eller någon annan levande varelse möjlighet att utvecklas. Ta ingenting för givet.
Go shorty, it's your birthday?
23:00: Ensam på sin 20-årsdag. Är det konstigt att man gråter, och att detta är den tyngsta dagen på hela året alla kategorier. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna i bussen efter att jag själv gått på Systembolaget för första gången och inhandlat det som aldrig kom att förbrukas dagen till ära utan får stå kvar till nyårsafton (de kunde inte ens vänta en minut och låta mig köpa ett halsband på mellandagsrean då de stött på en bekant som var i staden, men likt förbannat kunde de stå tio minuter ute i kylan och fortsätta prata med denne efter att de hetsat iväg mig med dem, som om det inte skulle räcka med den timme jag stod inne på VILA och blev uttittad av 90-talister p.g.a. min kropp och till råga på osminkade munsåriga ansikte medan hon velade över huruvida en medium skulle sitta för snävt över baken). Systern man träffar två gånger om året kan inte offra sig, varken att följa med ut för att jag skall ha något gladare minne från datumet (såvida jag inte skulle ha betalat in henne på krogen - och jag tänker inte sjunka så lågt att jag köper mina vänner, som ändå menar att jag är otacksam då jag inte glädjs åt när de motvilligt och - jag citerar - "jävligt opeppade" följer med), eller bara hyra en film då det dessutom är biografens bemärkelsedag (ännu en anledning till varför detta bör vara ett minnesvärt datum). I stället stannar hon kvar på stan för att fika med sina vänner, kommer hem klockan sju och går och lägger sig med sin flickvän på övervåningen för att ge det klassiska svaret "inte nu" på frågan om vi inte kan umgås.
Värnlösa barns dag, det kunde inte ha stämt bättre överens med kalendern. Jag är inte bara meningslös - jag är menlös också, och förstår inte varför det måste vara samma visa varje år. Att ens försöka glädjas åt något sådant som åldrandet är ofattbart. Att fira att min tonår nu för alltid är över och att det enda jag gjorde av den var... just det, jag gjorde ingenting. Det skulle aldrig falla mig in.
Riviera Summers
Gun Crazy
1991 v/s 2007.
24 december
17 december - En besvikelsernas dag
Jag vet inte varför jag fortsätter att ta saker så hårt, men det har gjort att jag känner mig fruktansvärt tom och ofokuserad, som att jag inte vet vad jag skall göra av mig själv och att all denna tomhet fyller mig totalt, som att jag gjort något jag känner skam över. Utöver det svettas jag av värmeslag/hjärtsjuka och med en nypa huvudvärk som gjort sig påmind (har inte ätit och har ingen önskning om att göra det, vilket dock ändå kommer att ske - vad kan man vänta sig av ett fläskberg?). Jag skulle kunna lägga mig och vila då sömnen uteblev helt i natt p.g.a. befogad oro, men det känns inte rätt. Jag borde ta reda på vad frakten blir för de paket som skall skickas och förhoppningsvis hinna fram till köparna innan julhelgen för gott omdöme, men lat är ordet. Jag vet inte vad som skulle kännas rätt idag. Att hoppa från ett hustak och landa på ett oskyldig barn på väg hem från fritids, som kvinnan det stod om i En Ding Ding Värld från '95? Det roliga var att man tagit en bild av barnet och en av självmördaren bara någon sekund innan hoppet och misstänkte således alltså vad som skulle ske utan att ingripa. Vad gör man inte för god journalistik?
Så, planen att känna så litet som möjligt gick åt skogen bara någon timme efter beslutet. Kanske skall man lägga ned att planera med eftersom det ändå bara slutar i besvikelse? Har för övrigt blivit tilldelad en lägenhet (för första gången) på Bergnäset på 19 kvadrat. Jag tänker inte tacka ja. Jag borde kanske låta bli att strunta i vad jag struntade i igår och göra det idag. Ja, jag borde kanske inte ens överleva. Levande kommer man inte ur detta i vilket fall.
16 december - Allt är som vanligt hos de ensamma
Just nu känns allt tungt. Jag känner av årsslutet och vad som hör därtill, skäms å andras vägnar när jag ser hur de slaktar högtiden och vill inte förknippas med en av dem som med inlevelse sjunger om frälsning en vecka om året utan att stå för ett enda ord bara för att det "hör till", samtidigt som jag avundas dem som har såpass många att impulsköpa klappar och laga senapskryddad mat till att de faktiskt tycker det är jobbigt (att ge gåvor till nära för att man vill det och kanske bjuda på en bit mat - åh, vilket elände!). Hur skall jag orka försöka hålla humöret uppe när jag för varje dag får mer och mer bekymmer att tänka på? Bekymmer som jag, givetvis, är ensam om att ta till mig. Samma gamla falsksjungna visa som alltid. Jag förstår varför ingen orkar läsa min blogg - skall det vara elände skall det åtminstone vara ett spännande sådant att gotta sig i. Vardagslivsångest gör ingen nytta för någon någonstans, men jag skall försöka att ta mig genom dagarna som är kvar utan att känna något alls. Det är bara en helt vanlig meningslös dag. December månad förändrar ingenting vad mitt huvud än vill få mig att tro (precis som ålder inte är mer än en siffra enligt R Kelly). Den största skillnaden är att mina fiender jag glädjs åt att försonas med i mina drömmar och fantiserar om att knäcka skallbenen på efter uppvaknandet är nöjda och jag har en fräsig tomteluva på det nyblekta huvudet.
15 december - Ta mig ur denna buss!
Brevid mig står en man. Han stinker mysk(oxe) och är inte mindre än 2,5 huvuden längre än mig vilket försvårar att kunna bedöma huruvida flinten är självförvållad eller ärftlig. I sin ena hand håller han skamlöst en så kallad herrtidning var omslaget pryds av en helnaken tjej, i den andra sin jeansklädda osminkade flickvän med täckjacka och glasögon. Framför mig står ett par i min och omslagsflickans ålder, kanske något yngre. Han är ivrig att komma åt att luta sig mot hennes bröst och få sina bångstyriga lockar smekta, vilket mest påminner mig om en fyraåring med uppskrapat knä, sökandes tröst hos sin moder. Hon besväras klart och tydligt men besvarar hans handling. (Förmodligen kommer han att få smeka och smaka fitta i kväll.)
Jag stiger på bussen och sätter mig, precis som ett annat ungt par. Hon har mössa, vantar och halsduk i matchande färg, han är kortklippt militär. Deras julklappssamtal avbryts emellanåt tvärt och varvas med hastiga, blöta och framför allt smackande kyssar för att sedan fortsätta, och jag känner frustrationen inom mig växa. Flera gånger får jag tänka till en extra gång för att inte drämma till dem i huvudet med Kappahl-kassen innehållandes de plagg jag köpt i enkom för julspexet som aldrig blir av tack vare andras bristande engagemang (så; tack!). Är det något jag inte klarar av är det smackande par andra skulle kategorisera som "mysiga". Nej, jag tycker inte att det är det minsta mysigt att på tre decimeters avstånd ta del av vad som skall utvecklas till ännu ett myssex i mängden, men mest av allt har jag svårt att förstå vad dessa avbrott ger dem. Att helt plötsligt bryta mitt i en mening för att uppsöka någons läppar som om det är vad som ger dem luft att andas i en fullsatt buss ger mig kväljningar. Vad hände med en sak i taget och att tala till punkt? Människor menar att bara kvinnobröst på något sätt är provocerande och klarar inte av offentligt ammande (vilket även jag har problem med, dock vilar det på helt andra grunder), men att betala 50 kronor för en tidning var de pryder omslaget är fullt acceptabelt och att tvingas ta del av andras små "ömhetsbetygelser" är ett måste, även om det så innefattar att pilla sin pojkvän på pungen på en fullsatt buss när personen i sätet bredvid blickar bort. Var är hänsynen till medmänniskorna? Existerar den ens eller är den liksom kärleken de ständigt byter ut objekten till en myt (hur deprimerande är det inte att besöka någons presentation och se att den civila statusen är densamma som för en månad sedan, men partnern en annan)? Ta mig ur denna buss, från denna värld!
13 december - Idag är jag rik
10 112 kronor är inte en dålig gåva om Lucia. Tvärtom är det en perfekt kompensation för de år jag aldrig fått stå med ljus vare sig i hand eller hår på någons tröskel iförd glitter och vit nattsärk. Jag tar tacksamt emot förseningen.
11 + 12 december - Jag resignerar
Jag skiter i det här nu. Jag skiter i att äta rätt, för det skiter sig ändå. Jag kan påbörja ännu ett försök till att gå ner i vikt, men tro likt förbannat att jag fortfarande kommer att stå där allena då x antal kilo är borta och skinnet dallrar löst utan någon som tänker gott om mig. Det är så uppenbart att det inte handlar om fetman då det finns de som väger ännu mer än jag och lever helt normala liv. För det behöver de inte ens vara bra människor - tvärtom är många både odrägliga mentalt och sjukligt feta. Det säger med andra ord sig själv att det är min helhet det är fel på, och utan operationer kommer ingen förändring ske.
Varför skulle jag förbannas med denna fulhet? Ideal ser olika ut i olika kretsar, men var jag än kommer och vad jag än vill utstråla är jag fortfarande 100% fel, trots att jag försöker anpassa mig och bara vara en i mängden. Att uppträda korrekt, säga exakt vad någon annan precis tänkt på eller inte säga någonting alls hjälper mig inte det minsta och det slutar med att jag ger upp. När till och med de mest öppensinnade skarorna så tydligt inte heller tål en och det varken fungerar att vara den man är, en parodi på eller nedtonad version av sig själv eller någon helt annan - vad gör man?
Tja, just nu tänker jag tömma ett paket "iskräm" och sedan sätta två fingrar i halsen för att spy upp innehållet. Jag skiter i att det är "dåligt" ty det är inte ett dugg sämre än att öppna det från första början. Mina naturligt gula, hackiga och knappt existerande gettänder är ändå så motbjudande att jag kan göra vad jag vill med dem utan att någon skillnad märks.
10 december - Sockerbagaren tar semester
Redovisningen under dagens lektion gick för övrigt uselt. Tala om att göra bort sig själv och vanhedra det man har kärt, men det är vad jag gör bäst. Jag är inte ovan vid stamning och trytande ordförråd. Jag har upptäckt att jag har anlag för det. Min syster anmärkte på det för ett bra tag sedan och det ligger faktiskt något i det, men till skillnad från stammares problematik grundar sig mina stakningar i nervositet och inte tvärtom.
Uppdatering 23:00: Nyvaken efter att ha missat det lilla sebara som visas på TV i dag. Willys hade helt slut på vegetariska helfabrikat i eftermiddags och deras frukter är inte att tänka på. Får ägna morgondagen åt matvaruhandel och skrapa ihop till en hel korg, något som får en att känna sig vuxnare än normalt. Med tanke på att jag slutade upp som 19,5 senast jag gjorde vuxenpoängtestet (har genomgått en lyckad föryngringsprocess sladdret till trots - tidigare blev jag 29) är det bäst så.
Dags för ännu mer tidsfördriv
Hur svensk är du?
Du tycker att det är fullkomligt normalt att ingen pratar på bussen, tåget eller tunnelbanan. (Prata ej i trafiken.)
När du ska bre mackan använder du inte en matkniv, du använder en speciell smörkniv.
En okänd människa ler mot dig och du antar att han är; a) full b) knäpp c) Amerikan.
Du tycker inte det är konstigt alls att cykla när det är snö på marken. (Har dock aldrig gjort det själv.)
Du kallar England, Skottland och Wales för England istället för Storbritannien.
Du tycker att det är helt normalt att behöva boka biobiljetterna i förväg, och komma i tid så att du hinner se reklamen.
Du äter lunch klockan elva.
När en okänd människa frågar dig något tycker du att det är helt normalt att fortsätta gå och låtsas som ingenting.
Du känner till olika namn på snö.
Du tar varje chans att hissa en enorm flagga mitt i trädgården.
Du tränger dig hellre förbi någon än säger "ursäkta".
Du har en termometer hemma så du vet hur många grader det är utomhus.
Du använder veckonummer.
Det är enligt dig 100% normalt att planera julafton runt Kalle Anka (Kalle, middag, julklappsöppning!).
Du känner en viss stolthet när du ser Svenska kändisar i utländska filmer och tv-program.
Du ser skillnad på fejkade blondiner och äkta.
Du uttalar Euro som "Evvro". (Jag har börjat göra det mer och mer bara för att annat kommenterats, men det känns lika fult/fel varje gång. Nej till "evvro"!)
Du börjar räkna ner till helgen på onsdagen. (Nej, måndag)
Resultat: 6/18.
Nörd
Jag har blivit instängd på toaletten ( )
Jag har blivit dassad ( )
Jag har glasögon ( )
Jag har byxorna över naveln ( ) (Kjol, däremot)
Jag har blivit kallad tönt (x)
Jag har bra betyg ( )
Jag har tandställning ( )
Jag tänker inte mycket på mitt utseende ( )
Jag har mindre än 2 kompisar (x)
Jag har blivit mobbad på ett eller annat sätt (x)
Jag tycker shack är roligt ( )
Totalt: 3
Fjortis
Mitt utseende är mitt liv ( )
Jag använder brunkräm/brun utan sol året om ( )
Folk har kallat mig korkad (x) 
Folk har kallat mig fjortis ( )
Jag lyssnar på remixade babyröster ( )
Jag är blond (x)
Jag tycker att jag är snygg ( )
Jag festar varje helg ( )
Jag röker (x)
Ifall jag tycker att någon är ful, säger jag det högt, helst så att personen hör ( )
Jag är dålig på grammatik ( )
Totalt: 3
Emo-kid
Jag lyssnar på emo ( )
Jag är piercad ( )
Jag har svart hår ( )
Mina block i skolan är nerkladdade med låttexter/dikter ( )
Jag gråter ofta (x)
Jag skär mig/har skurit mig (x)
Jag vet vad sXe står för (x)
Jag har snelugg ( )
Jag spelar i ett band ( )
Jag använder kajal/eyeliner (x)
Jag har blivit kallad emo ( )
Totalt: 4
Brat
Nästan alla mina kläder är märkeskläder ( )
Jag använder mycket hårgelé ( )
Jag tar aldrig bussen ( )
Pappa betalar ( )
Jag åker utomlands varje år ( )
Jag spelar golf ( )
Jag har blivit kallad snobb/brat ( )
Jag har blivit kallad korkad (x)
Jag posar på mitt klassfoto ( )
Jag är solbränd året om ( )
Jag äter på resturang varje vecka ( )
Totalt: 1
Ghetto-kid
Jag använder keps varje dag ( )
Jag använder stora munktröjor (x) (Hemma, ja)
Jag har häng ( )
Jag har ett kompisgäng som jag hänger med varje kväll, gärna bakom snabbköpet ( )
Jag använder ord som "din mamma", "mannen" och "yo" (x) (Jadå!)
Jag hälsar på mina polare med en dunk i ryggen ( )
Jag lyssnar på hip-hop (x)
Jag har slagit ner någon (x)
Jag har hamnat i bråk med polisen (x)
Jag hamnar ofta i bråk ( )
Jag skolkar ofta (x) (Gjorde)
Totalt: 6
Datanörd
Jag använder uttryck som lol, n00b, rofl, ffs och omfg ( )
Jag skriver cya/c u istället för see you ( )
Jag spelar WoW ( )
Jag spelar något annat spel online ( )
Jag säger lol, brb och omg IRL ( )
Jag är inne på datorn varje dag (x)
Jag är i level 60 eller mer på WoW ( )
Jag vet vad roflmao betyder ( )
Jag är nästan aldrig ute (x)
Jag har mörka ringar under ögonen (x)
Jag sitter uppe sent och spelar data ( )
Totalt: 3
8 december - Årets sista inköp
Tänk så lämpligt! Jag är både stilmedveten och hobbyfotograf i allra högsta grad. Konstnärliga bilder intresserar mig inte - allt jag vill är att dokumentera mitt stilla liv med någorlunda bra färgåtergivning. Dessutom erbjuder denna kamera Wise Shot vilket ger stora pluspoäng då jag tillhör dem som alltid tar en bild med blixt för att sedan försöka ta en exakt likadan utan. Förhoppningsvis kommer vi att komma överens då den sägs vara användarvänlig ty teknik är inte min starka sida, vilket är den enda anledningen till att jag hellre köper denna än lägger ned mer pengar på kontroll hos Canon i Linköping och nytt objektiv till min digitala systemkamera. Vem vet, nu blir det kanske till att börja använda Bilddagboken igen. Bäst att låtsas sysselsätta mig med något intressant.
Tyvärr upptäckte jag först efter plusgirobetalning att den inte finns i lager hos Cyberphoto förrän tidigast 13:e december. Fiffig som jag är beställde jag samma kamera som fanns tillgänglig direkt från en annan butik 200 kronor billigare bara några timmar senare och får i stället skicka tillbaka den dyrare vid ankomst. (Ja, det hade underlättat att kontrollera det där litet noggrannare. Inte för att det spelar någon roll då jag ändå kommer få min till som hittat-pris en halv vecka tidigare.) Tänk så glad tomten skall vara över att veta vilka sparsamma barnasjälar det finns där ute! Barnasjälar som precis upptäckt sina första bekymmersrynkor ("fina linjer" om vi, bokstavligen, skall släta över det). Det är den bästa 20-årspresent en flicka kan få och ett av många ting jag kan visa upp då jag står med min S1050 i hand.
7 december - Save me from this road I'm on
Jag behöver dig nu! Ge mig kraft att tro på mig själv och få mig att förstå att jag inte är sämst i världen eller ens i min grupp - att de sämsta blir bra för att de inte är självkritiska nog att reflektera över sina svårigheter. Hjälp mig och driv ut mina demoner. Låt mig andas och lär mig att det är OK att söka sig fram, att ingenting blir rätt från första början. Att jag inte är dålig utan försätter mig i den situationen själv och att det inte är rättvist beteende då min uppgift är att agera (om än inte på en scen). Det är förnedrande gentemot dig att inte ta tillvara på den och att inte låta delar av allt jag bär på inom mig komma ut, och jag vill varken göra dig eller mig besviken något mer. Förlåt mig och låt sedan mig förlåta.
Uppdatering 19:30: Kvällen tillbringas med alkohol och GB's Texas Pecan som Överskottsbolaget nu säljer ut för 10 kronor styck ("fyll frysen" är något jag lever efter då det vankas vrakpriser - det värsta är att denna frys rymmer ett helt hockeylag varför jag inte riktigt kan hålla mottot fullt ut) innan jag överväger att bege mig till stans skränigaste bar för att se rockare slänga sina kalufser och göra annat än westside-/långfingertecken med händerna. Jag känner mig som ett större ufo än normalt på sådana ställen, men annars är det bra. Det ultimata vore en bar (inte klubb) med uteslutande hip musik (ja, Ronny Eriksson räknas). Jag skulle själv kunna driva den - kasta ut dem jag inte önskar se besudla min mark, ha pianobar på lördagar och hålla priserna oförståndigt låga och fortfarande tjäna på det.Xmas Xider var under förväntan och då skall ni veta att jag inte är en kvinna med höga förväntningar. Drickbar apelsin och mistel - tack men nej tack. Vore det inte för glittret tror jag inte en enda människa skulle lägga ned 17 kronor på dem. Glassen tar jag ändock som ett tecken på att det är dags att dumpa det dåliga livet då jag senast i natt drömde om hur en fet dam stod på busshållplatsen med en stulen låda Ben & Jerrys i famnen, med ett förnöjt leende på läpparna över sitt kap.
6 december - Jingle bell fuck
I natt vaknade jag på soffan halv tre genomblöt i svett. Jag var övertygad om att klockan var omkring sex, precis som att jag var fruktansvärt sjuk och antagligen skulle bli tvungen att uppsöka läkare. Sjuk är jag inte, men något står inte rätt till i min kropp. Jag har varit överhettad i ett par dagar nu med enorm huvudvärk och illamåendekänsla, och jag vet inte om det är något mentalt inblandat i det hela. Hur som helst gick det över och jag återgick till sömnen och var i stället nära på att komma försent, vilket ju dock uppenbarligen inte spelar någon roll med tanke på pågående projekt (att öht lägga så många timmar på ett och samma arbete i en sådan kort kurs känns som ett dåligt drag av lärarna då det var mycket roligare att få testa något nytt varje gång och inte vara bunden till en liten grupp) var människor kommer och går som de själva önskar (men inte på ett charmigt, självständigt vis som katter), men åtminstone kläcktes idén till det sämsta, mest sexistiska julspex och blir det av (vi säger att chansen är 3...20%), då blir det jävlar i mig till att åka av!
Uppdatering 23:59: Mina föräldrar har precis avslutat sex och mor sitter nu på toaletten och pressar fars härligt tjocka sädesvätska ur sitt rakade svullna underliv. När jag befinner mig tre meter ifrån är jag särskild glad över att vara celibatist - fram till att folk väljer att anmärka på det, vilket det ofta görs (med andra ord önskar jag att jag var som er goa och knullglada gummor och gubbar). Av någon anledning är det provocerande att vara en skön pimptress som inte önskar få en åderpåle i sig på daglig basis, till skillnad från att vara en fumlig tönt som inte får till det men som inte drömmer om annat än fitta i sann American Pie-stil. Varför, fortsätter jag att fråga, är det så illa att inte vilja ta sig till "third base" om man faktiskt tycker att det är en onödig och alldeles för ansträngande, förutsägbar syssla som aldrig kommer att få en att tänka på något mindre äcklande än hur många personen i fråga fläkt upp könet för tidigare? "Det är ingen som tvingar dig" och "du har inte träffat rätt person än" är två vanliga fraser och jag spyr på dem båda. Att ens yttra fras ett bevisar motsatsen direkt och med "rätt person" antar jag att de menar vem som helst på krogen en lördagsnatt i sann modern tidsanda. "Rätt person" för mig är den man inte behöver knulla 24/7 då jag är starkt emot att bygga relationer på sex som om det är vad som håller förhållandet levande. Är det så illa att man inte kan vara tillsammans om sexlivet är dåligt kan man inte ha mycket gemensamt. Mänskligheten är en enda stor könssjukdom, vilket jag tragiskt nog nu ser att Helgon tar upp i dagens Tyck till. Oh joy!
Jul med Filmjournalen
Haggan scannar sina dyrgripar. Ur Filmjournalen nr 52/1932.
4 december - I trötthetens tecken
Så ofantligt onödigt att göra sig i ordning efter två timmars sömn i de mest absurda ställningar och åka till lektion med sprängande huvudvärk, bara för att få besked om att den uteblivit p.g.a. en publikfri uppvisning i fiket intill. Spenderade två timmar på stan och tog sedan bussen hem till brevlådan som för en gångs skull innehöll annat än räkningar och påminnelser. Åt i julens anda brända lussekatter med apelsinjuice (ingen vidare kombination) och bläddrade igenom mitt purfärska magasin om Jesus Kristus, Charles Dickens och Adolf Hitler (en sådär kombination) innan jag somnade med TV och taklampa på, vilket bidrog ytterligare till illamåendet som håller i sig då jag skriver detta samma kväll och kräkts både alvedon och kokos efter att ha försökt mig på det kära spel jag aldrig kommer att gå vidare med då jag först måste komma till Little Italy efter en hetsig bljakt, men trots hjälp av både karta och kompass (hur i allsin dar fungerar en sådan när jag när jag väl följer den kör rakt ut i havet?) råkar jag i stället träffa varenda lyktstolpe, vägg och varelse jag passerar. Nej, nu måste jag klara av detta om jag så tvingas stanna uppe ännu en natt. Tillägg på min önskelista 2007 utöver att komma till Salieri's bar: Kokos att inte kasta upp, förslagsvis Body Shops underbara kroppsvårdsserie för torr hud. Med den vet jag mitt liv kommer att kännas litet, litet lättare och jag skulle vara litet mer harmonisk. Jag skulle inte heller tacka nej till deras nyhet Rich Plum med toppnoter av citron, svarta vinbär och druvor, mellannoter av plommon, röda bär och heliotrop samt basnoter av mysk och ambra. Överdrivet njutningsfullt stön à Herbal Essences-reklam som får omgivningen att höja på ögonbrynen här.
3 december - Pimp my Xmas!
that I can wear around my neck, get money and respect. Tell Santa Claus to bring a ten-million-dollar check.
3 december tänkte jag viga åt 2007 års önskelista, men efter att ha påbörjat denna insåg jag att det skulle sluta upp i en enda salig röra då jag sorgligt nog vill ha allt men för den saks skull inte riskera att tas för någon som matchar prickar med rutor(!). I stället bestämde jag mig för att dela in det materiella i oemotståndliga teman då det är det jag gillar bäst (temaaktiviteter i mitt sargade hjärta!). Först ut: Blingblingtema med Southpolejacka (värt att nämnas är att min tillkommande går i svart och inte vitt som bilden visar) och den efterlängtade pimpbägaren att matcha med Cat Deluxe At Night och FusionBeauty's limiterade BlingFusion som jag aldrig skulle lägga 500 kronor på i verkliga livet! Tur att man är mogen och lever genom sin blogg.
Temalåt: Ludacris - Ludacrismas
(ingen rubrik)
Jag kokar och bränner spaghettini att äta med oriental chili (den dag jag blir rik skall jag anlita en personlig kock som kan laga mig näringsrika frestande rätter, förhoppningsvis utan råttgift). Alla dessa modellbenämningar som poppat upp från ingenstans på sistone ger äntligen något nytt att låta familjefäderna förvirras av, som i stället för att läsa baksidans innehållsförteckning med en gång småjoggar genom halva stormarknadslokalen för att leta upp en stackars butiksarbetare vid fruktavdelningen som snart skall bli utskälld för att denne ännu inte hunnit få sin examen från pastainstitutet i Rom och får be kunden göra det så självklara att använda sina egna ögon och se att - hoppsansa! - där stod "tunn" som utmärkande drag hela tiden.Plogbilen dundrar förbi utanför och jag nyser vidare med flagnade kinder och badrock.
2 december - En tillbakablick
När man smörjt sig kletig av hudcreme med kanel- och vaniljdoft från en röd- och guldfärgad tub klockan fem en lördagsmorgon och det ännu inte har hunnit ljusna för det onekligen ens tankar mot julen, och ger en nästan tvångsmässig känsla av att behöva ladda hem diverse skräplåtar som hyllar den, bara för att hänga med i vad man själv vill ha sagt. Egentligen borde det inte göra det. Egentligen borde det inte göra någon skillnad eftersom den aldrig varit speciell för mig (egentligen borde jag inte älta årsskiftena över huvud taget då det fortfarande är tre månader kvar till nästa, men så rolig är jag). Jag har varken någon att fira den med, eller något att fira; vare sig Jesu födelse, Benjamin Syrsas frack eller familjär gemenskap. Det betyder inte att jag ogillar den. Tvärtom, jag älskar traditioner. Oavsett om högtiden tillbringas i hemmet, kyrkan eller fullständigt nedsupen/rödgråten på en sjabbig krog är det fortfarande tradition och ger olyckliga varelser runtom i världen ännu en anledning till att anteckna ännu en halvcynisk observation av det mänskliga beteendet.
Hur vi tilldelats de olika rollerna inför högtiderna är högst intressant; misslyckade självmordsförsök tillsammans med det gamla älskade repet som man hämtat upp från källarförrådet är för många lika traditionsenligt som för min mor att klä granen med ett påklistrat leende - oavsett hur ont det än gör inombords - ty får hon inte äran att slänga det kungligt blå glittret hipp som happ över plastgrenarna är hennes jul förstörd vilket resulterar i ett jävla liv från både sängkammardörr och strupe. Andra lägger ner hela sin månadslön på julklappar och gröna snören åt en övergödd släkt de egentligen inte har något till övers för, bara för att vara den som framställs som mest generös och därmed få lov att hänsynslöst suga i sig mest av farmors delikata grytdopp. Tänk, ja tänk så hade dessa givit bara ett par hundra kronor till något bättre än att spendera dem på sin 90-åriga f.d. krigshjälte och till råga på Kristdemokrat till farfar som inte minns ens namn, och inte p.g.a. demens utan för att han helt enkelt aldrig haft något intresse i att ta reda på det.
Jag minns ingen av mina julaftonar men jag minns vad som hände tiden kring dem, vem jag var och vad som gällde.
2000: Jag är 13 år och dricker cider i mina morföräldrars badkar utklädd till tomte med sammetstunika. Jag spelar trummor, har flätor och starka eyelinerstreck. Mina ögonbryn är onoppade, jag vet inte vad foundation är och gråter inombords.
2001: Jag skall fylla 14 år. ADSL finns numera i hushållet, och en stor del av jullovet spenderas framför datorn. Några veckor tidigare introducerade Lunarstorm möjligheten att ändra bakgrundsfärg på sin presentation, något jag snabbt hakat på. Jag har drygt 30 vänskapliga relationer på min lista, lyssnar mycket på streetpunk och gråter inombords.
2002: Jag är relativt normalviktig och upplever kärlek vilket gör mig till ett enkelt offer på alla sätt. Jag använder nätstrumpbyxor, tittar på Silver Fang med min syster, gråter öppet till My Ruin, men är trots sjunkande betyg med självskadelse som främsta intresse och ett liv rakt mot rännstenen nöjd; jag är nämligen inte ensam.
2003: Jag är 20 kilo tyngre och galen av sorg samtidigt som jag tror mig ha funnit något större. Jag får ett SMS där det står att jag är saknad, köper rosa clips, lyssnar på nostalgisk 80-/90-talsmusik i mängder, tittar på TV-repriser av Tre Kronor, upptäcker Tradera och gråter öppet. Alter egot Natasha föds och får en egen femstjärnig dokumentär som ej finns kvar idag.
2004: Jag försonas med min syster efter ett halvårs fiendeskap. Jag anser fortfarande att en ursäkt skulle vara på sin plats, men eftersom jag inte har något annat biter jag ihop och finner mig i detta. Jag skriver julparodier tillsammans med M och gråter öppet över vad jag vid mitt liv hoppas är en försoning även med X vilket såklart inte är fallet. X hör aldrig av sig igen.
2005: Min syster firar jul tillsammans med sin hustrus familj och de personliga pepparkakor jag så omsorgsfullt tillverkat. Jag är ensam, bränner skivor med julsånger som ingen fortfarande lyssnat på och äter väldigt mycket choklad. Jag har inte köpt julklappar åt någon och gråter öppet över min 18-årsdag samt hur påtaglig isoleringen är.
2006: Jag får ett vredesutbrott på min 19-årsdag efter att min stränga "uppvaktning undanbedes"-önskan inte respekterats av den släkt jag inte önskar ha något att göra med. Jag tar inte emot några gåvor och skadar mig efter att ha kastat ut en Paradisask på gatan som jag sedan hämtar och äter upp direkt. Jag skakar natten genom med en handduk kring armen. 2006 har trots avslutet varit mitt livs mest händelserika år och är det enda jag inte vill stryka. Jag har utvecklats och äntligen lyckats påbörja grundläggandet av min framtid. Allt som hänt innan det är inte värt att minnas och det är det knappt jag gör.
A moment in the life of Lil' Piss
- Håll käften!
- Tyst! Du skall lära dig att älska saker för vad de är!
Senare i köket samma dag:
- Move it, move it!
- Spotta inte i slasken när jag står och skalar potatis! Gå på toa!
- Va? Vad är du för en karl som inte ens kan gräva i litet spott?
Din förväntade livslängd är: 52 år
"Det mesta i din tillvaro och din livsstil talar emot ett långt liv. Men det finns många saker du kan göra för att förbättra dina chanser till ett längre liv." Tack för rådet, men jag tror jag avstår. Jag har alltid sett mig som avliden innan nådd medelålder och det håller jag fast vid. Ingen minns den som dör vid 80, men den som lämnar världen innan 45 kommer att komma på tal lika många år senare. Jag har ingen lust att leva på halva min lön och ständigt påminnas om hur tragisk jag är som aldrig kommer att få uppleva badande barnbarn att skicka in på bild till Året Runt. Faktum är att jag helst försvinner den dag majoriteten av jämnåriga planerar familj, för att tvingas lyssna på kommande arbetskollegor tala om vidgade bäcken, växande magar och föräldraledighet och tvingas hålla mitt äckel inne är tveklöst början på slutet. Då kan jag lika gärna dö. Jag har ingenting emot barn och jag känner med dem. Jag har däremot mycket emot de som väljer att bli föräldrar genom att avla fram nya individer till en rutten planet där det sista som behövs är fler människor. Det kallas egoism, inget mer.
