I need those crunches!

image159

Jag är allt bra tragikomisk. Efter att ha "råkat" vräka i mig pizza (jag tycker inte om det alls så "varför?" är min enda fråga) går jag ned till motionscykeln och trampar fyra mil utan motstånd för att sedan släpa mig upp med pionröda kinder och ta den bit som finns kvar (kylskåpskall, men fortfarande lika osmaklig), sätta mig och titta på Simpsons och samtidigt inse att jag aldrig någonsin styrketränar utan konstant ägnar mig åt kondition: Är det konstigt att huden slappar och förvärrar de redan vedervärdiga dragen? "Nej", inser jag, greppar ett löst tag om tvåkiloshantlarna och fortsätter varva tricepsövningar med tuggövningar.

(Och inom mig hör jag Fran Fines himmelska stämma tillrättavisa sin moder jag emellanåt så obehagligt påminner om: "When they say 'do 10 crunches', they don't mean Nestle!")

Leverans: Post, 7-10 dagar

image161Ja jösses, vad jag älskar att fynda sådant man inte skulle köpt till fullpris, men kastar sig över vid 400 kronors rabatt. Denna jacka i fuskpäls med knytband i skinnimitation är ett sådant exempel.
Tittade på den redan i fjol, men ryggade tillbaka då jag såg värdet. Gick därefter och köpte en dyrare, fulare och med största sannolikhet obekvämare jacka med sämre passform (fråga inte varför, jag har inget vettigt svar).

295 kronor från Catalog och klart charmigare än den dubbelknäppta senhöstkappa jag ångrat att jag införskaffat (jag måste finnas med på impulsköparnas topp tjugo-lista). Visst är den fin, men med mig nedklämd i den ser helheten anskrämlig ut. Det är bara att konstatera att jag är för kort/bred/hängbystad för sådana plagg, men eftersom jag aldrig kommer få den såld på Tradera för mer än en tredjedel av nypriset för är det bara att bita ihop och tränga i sig den då nöden kräver.

Vilken tur att jag och mina stubben glädjs något gräsligt åt billiga syntetpälsar, då.

Shuffle

Ni vet principen.


Hur mår du i dag?

Gangsta Gangsta - N.W.A.
Kom igen, jag har aldrig känt mig mindre "gangsta" än idag med täcke och håret i en knut mitt på skallen.

Kommer du någonsin att gifta dig?
Me and a Gun - Tori Amos
Nämen! Det är precis så jag beskriver mitt drömbröllop (såvida ni inte menar att jag skall gifta mig med en revolver, det kan bli ensamt).

Hur uppfattar dina vänner dig?
Stormy Weather - Billie Holiday
Ett väldigt stormigt sådant, ja.

Kommer du någonsin att få barn?
Why? - Annie Lennox
Varför?

Vilken låt beskriver ditt liv?
Till I Collapse - Eminem 
"Ingen panik, alla på en gång!" för att citera hjälten Gunde Svan.

Vilken låt passar bäst in på den du håller kär?
Off the Wall - Eminem & Redman 
Självklart är det jag som måste dras med galningarna. Vem annars?
Vad ska du göra för att lyckas i livet?
Dance with the devil - Immortal Technique
Tja, det är ju så folk alltid gått till väga för att finna vägen. Jag får se till att ansluta mig till mängden.

Vad är det bästa med dina vänner?
Big Gun - Ice-T 
Det låter lovande.

Hur kommer denna natt att bli?
Det döende barnet - Maritza Horn
Bör jag bli orolig?
Vad är ditt livs themesong?
I Just Couldn't Take it Baby - Ethel Waters
Stackars, stackars mig.
Vad är ditt livshistoria?
Amityville - Eminem 
Med tanke på det hus jag kommer från ligger det ganska hög sanningshalt i det, ja.
Vilken låt beskriver dig bäst?
Get Low - Lil Jon & The Eastside Boyz
Det där tänker jag inte acceptera. Jag kan inte gå ner på något golv över huvud taget skall ni ha klart för er. Kanske då jag snubblar fram med skavsår, men inte annars.

Vilken låt beskriver ditt utseende bäst?
She's My Baby - Mazzy Star
Det är jag väl inte, men jag tar det som en komplimang.

Vilken låt beskriver din personlighet bäst?
Somewhere over the Rainbow - Judy Garland
Sant. Jag befinner mig sällan var jag borde.

Vilken låt beskriver dina föräldrar?
Let Go - Frou Frou
En god idé.
Hur ser världen på dig?
Do it Again - Marilyn Monroe
Tack för visad uppskattning.

Har du en djup och mörk hemlighet?
Murder She Wrote - Tairrie B
Det ligger något i det.

Brukar folk i hemlighet fantisera om dig?
Walking my baby back home - Annette Hanshaw
Jodå, det är alltid uppskattat med sällskap.
Vad kommer du att jobba med i framtiden?
The Boys in the Backroom - Marlene Dietrich
Bäst för de pojkarna att de är producenter, då.

Vilken låt kommer att spelas på din begravning?
Because My Baby Don't Mean Maybe Now - Ruth Etting 
Den tog.

Hur är du i sängen?
Som en härlig Gudomskälla - Totta Näslund
HAHA! Kunde det där bli mer hädiskt?!

Kommer du att få ett lyckligt liv?
Yeah! - Usher feat. Lil Jon & Ludacris (Jag tycker endast om remixen, OK? Usher äcklar mig.)
Yeah, yeah. Mycket intetsägande, men det är väl så det slutar upp.

Vilken låt beskriver din bästa vän?
The World Spins - Julee Cruise
Visst gör den det.

Vad kommer att hända i helgen?
God's Gonna Cut You Down - Johnny Cash
Förr eller senare.

Har du någon talang?
Candyshop - 50 Cent (Jag har en anledning till varför denna finns på datorn och det är inte p.g.a. gillande!)
Nu börjar detta bli alldeles för intimt för mig. Få inte för er något nu.

Hur var din skoltid?
Diamonds are forever - Shirley Bassey
They sure are. Det måste handla om en mycket oslipad sådan, dock.
Vad skulle du vilja säga till nästa generation?
Pass This On - Knife 
Gör det, snälla.

Vad är några tips till mig?
Rep Yo City - Lil Jon & The Eastside Boyz
Var stolt, låt dem veta var ni kommer från och ta ingen skit från omedvetna människor om Norrbottens historia.
Hur kommer du bli igenkänd?
You've Got that look - Marlene Dietrich
Ja, den med mitt lazy eye.

Vilken är din danslåt?
Say it right - Nelly Furtado
Stämmer inte (jag går från dansgolvet då den spelas). Däremot "Give It To Me" med Timbaland, Furtado & Timberlake. Man tar vad man har.

Hur kommer du att dö?
I'm Gonna Leave you - Nina Simone
Det menar ni inte?

Jämmerligt eländigt

Jag har ingen skrivarlust kvar, för vad finns att berätta? Att jag tuggat Extra Watermelon till käkarna knakat, gått upp ett kilo och omöjligt kommer i min bästa kjol (inte för att jag gjorde det tidigare)? Att jag igår köpte hem vindruvor som åts upp med en gång, äpplen, quorn samt det efterlängtade blekmedlet och att bara detta gick på 160 kronor? Att mitt hår börjar bli slitet och omöjligt att lägga men att jag är alldeles för feg för att masa mig till frisören bara för att jag inte vet hur jag framför min vilja? Att jag borde åka till Apoteket, men är alldeles för lat för att ta mig ur de kläder som får mig att se ut som en korpulent Sporty Spice? Att jag har en sådan dålig ställning framför datorn att det skapat en knöl på min redan onda nacke? Att jag måste betala 900 kronor för bredband och avbetalning av datorn jag enbart sitter vid i brist på annat? Att rådande värmebölja runtom i Europa är ytterligare en av alla saker som får en att vilja ta kål på mänskligheten så snabbt som möjligt? Ingenting eller alltsammans?

Tillägg: Korpulenta Sporty Spice sände iväg sin fullmakt till Apoteket och fick hjärtstillestånd då hon fick syn på kvittot, som gjort henne 650 (!) kronor fattigare för en medicin som inte räcker mycket längre än en månad.
Tillägg 2: Korpulenta Sporty Spice (nu Sweaty Spice tack vare kvavheten) håller på att förgås av abstinens!

Vännernas samfund

image156

Kärnan i kväkardomen är tron på att Gud finns i varje människa, och att man därför kan söka Gud i sitt inre och i mötet med medmänniskan. Många kväkare kallar det av Gud i varje människa för Kristus och knyter Kristus till en historisk person, Jesus från Nasaret, som undervisade, dog och återuppstod från de döda för 2000 år sedan. Andra kväkare kämpar med dessa begrepp och ser hellre Jesus som ett föredöme att leva efter. Bland kväkare i Sverige, och världen över, finns en stor spännvidd i hur man uppfattar Kristus. Redan från samfundets början i 1600-talets England poängterade man mötet med det gudomliga som en direkt och omedelbar upplevelse och avstod gärna från teologiska diskussioner. En svensk kväkare, Greta Langenskjöld, uttryckte det såhär:

Försök ej tolka korsets hemlighet,
Det tolkas bäst av den som burit det.
Försök ej pressa Andens frihet in
I ramen av en tanke som är din.


Kväkarna företräder en egen speciell inriktning av kristendomen. Det som är viktigt är den inre kontakten med Gud som gör hela livet heligt. Det finns i samfundet en stor bredd i olika uppfattningar om Gud och Kristus och flera medlemmar i samfundet som inte är kristna. Kväkarna organiserades till ett fast samfund vid mitten av 1600-talet i England. För sin vägran att använda vapen, betala skatt till statskyrkan och lyfta på hatten för överhögheten utstod kväkarna blodiga förföljelser. Det går att vara kväkare utan att vara klar över sitt förhållande till pacifism. Däremot är det svårt om man anser att våld är en bra metod att lösa konflikter.

Det spelar ingen roll för kväkarna om människor är homosexuella eller inte, utan ser homosexuella parrelationer som lika värdefulla som heterosexuella. Detta innebär bland annat att människor av samma kön kan vigas inom Vännernas samfund.


Kväkarna har utan tvekan sin förankring i den kristna traditionen. För många kväkare är Jesus mycket viktig, och många kan sin Bibel och använder den som inspiration. Däremot har kväkarna aldrig varit särskilt intresserade av att spekulera kring teorier om Jesus. Det har varit viktigare att följa hans modell och uppleva hans fortsatta liv i våra liv.

Kväkarna tolkar inte Bibeln bokstavligt utan menar att det handlar om tolkning och kritisk läsning. Guds ord är skrivet i våra hjärtan först och främst. Bibeln kan användas som bekräftelse och inspiration. Det är inte brukligt för kväkare att mena att Jesus är den enda vägen till Gud. Vi tror att det finns många vägar. Andra kväkare, utan att förneka Jesus, känner att de inte vill kalla sig för kristna - ofta beror det på att de upplever att den kristna kyrkan har genom tiderna avvikit så pass mycket från det ursprungliga budskapet att de har svårt att identifiera sig med den. Det finns alltså en stor spridning i vårt samfund vad gäller förhållandet till Jesus, Bibeln och den kristna traditionen. Man kanske kan säga att kväkarna representerar en alternativ kristen syn. De förhåller sig till en kärleksfull, förvandlande Gud. Förhållandet till Gud är snarare ömsesidig kärlek och vördnad än fruktan.

"Guds rike är inom er" sade Jesus. Kväkarna har funnit att detta är sant, och under sina andakter "lyssnar man inåt".

Drick och skydda huvudet

Det är ett under vad brun jag blivit i sommar, något jag inte trodde om mig själv, och jag har ändå inte vistats ute mycket under dagtid. Att veta att jag har det minsta anlag för det och att min blekfeta rosighet beror på ren ovana känns bra (min panna fjällade däremot av bara sjutton under fjolårets utomlandsvistelse). Dessutom har både knottror, ärr och andra ojämnheter blivit mindre framträdande och jag har en del av alla tre (speciellt knottror).

image154Jag kan bara sucka åt de som låter sig hållas inne enbart för att bevara sin blekhet eller till och med använder blekmedel(!) på sin hy. När man går så långt att man låter en naturlig och hälsosam sak som solen, som här är påtaglig max fyra månader per år, påverka ens vardag har man problem. Idealet inom pretentiösa kretsar som påpekar att solbränna är något fult och lortigt känns väldigt passé. Ja, det är överklassfasoner rentav. Önskar ni vara antikt inspirerade, ge er ut och låt er brännas precis som de arbetande under denna tid gjorde. Ni är inga aktriser från 20-talet. Ni är inte Louise Brooks eller Clara Bow, inte Jean Harlow eller Marlene Dietrich som allesammans hölls ljustonade med en hel massa puder för sitt yrkes skull (tro inte att de föddes med ett vitlager i ansiktet) och ni kommer aldrig att bli som dem. Ni är vanliga dödliga och vanliga dödliga blev bruna då de inte hade privilegiet att sitta i skugga 24/7.

Är man inte naturligt blek finns ingen anledning att vilja bevara det som vinterhalvåret givit då det sällan ser bra ut. Det påminner mig enbart om min mor, som trots sjukdomligt håravfall som snart gjort henne helt och hållet kal håller fast vid att låta de få strån hon har kvar växa och hänga fritt eftersom om hon klipper sig "inte kommer att få det tillbaka". Självklart får du inte det, och det är kanske bara till fördel för ditt utseende - vem har inte äcklats av flintskalliga män med meterlånga hästsvansar? Inte låter hon mig heller sätta upp annat än tillräckligt för att dölja flinten då jag stylar henne för att ha så mycket som möjligt utsläppt, vilket är en utmaning. Hon fortsätter att tona håret mörkbrunt trots att det framhäver hjässan och verkar inte förstå att det inte på något sätt ser bra ut.

Jag är inte ytlig eller fåfängare än genomsnittet (de omtalade är), men man måste kunna inse att vi tilldelats olika skapade kroppar och att vissa saker helt enkelt inte klär en det minsta - och då talar jag inte om att klä sig smalare, bredare, kortare eller längre, ty sådant känns betydligt mer irrelevant. Jag kan bara undra varför man inte väljer att göra det bästa av det man har och på så sätt bli snyggast i sin kategori? Det är min fulhet till trots mitt absolut bästa skönhetsknep som jag vill rekommendera alla utöver mina fiender (IKEA inkluderat). Jag tillhörde som pubertal idoldyrkare en av de som föredrog att hållas blek. Visst är det snyggt och gör sig bäst i strålkastarsken, ingen tvekan om saken. Men på grund av dålig hy har jag under senare år förstått att det inte är till min fördel då både rodnader och mörka porer framhävs. Jag har dock undvikit att gå ut och känner fortfarande litet oro inför det, men av helt andra anledningar. Jag tänker inte pressa vid varje soltillfälle för att förändra mig själv, men inte heller att undvika de få utomhusaktiviteter jag känner till (att promenera och fönstershoppa, t.ex., hela två saker där) för ett utseende som ändå aldrig kommer att bli godkänt.

Om någon månad är man som nordbo lika grå som vanligt och en lätt gyllene ton som smälter in på en i grunden ljus hud är perfekt och ger ett vackert intryck (man säger alltid till mig att "allt inte är svart eller vitt", men i det här fallet verkar de rätt konservativa själva). Att jag sedan föredrar att stanna inne då solen av okänd anledning påverkar mitt humör extremt negativt och gör mig ovanligt lättirriterad (med tanke på hur irriterad jag framstår som då jag inte ens är det är det rätt mycket sådan som uppkommer, ja) är en annan femma. Men ni som har möjligheten, ni som kan vara ute utan att drabbas av solexem, värmeslag, flagnad hud och depression; passa på då chansen ges, drick och skydda huvudet och kom över er själva (det är en uppmaning till mig med). Litet frisk luft gör er bara gott.

Med vänliga hälsningar,
Hurtig bulle uppstigen från Hades.

Mammagrisar & allmän tristess

 Sicken meningslös dag. Det enda upplyftande var att min body lotion anlände och det förvånansvärt snabbt. Det är blott fyra dagar sedan beställningen gjordes, och tullen/momsen undkom jag helt. Jag var först tveksam till doften, men mindre än en timme senare beslöt jag mig i stället för att den luktade riktigt härligt, precis som spunnet socker! Nu sitter jag och sniffar perverterat på min arm och känner mig som den värsta fjortis med rosa body splash från Hennes & Mauritz, för det i en mognare kvalitetsversion är vad det luktar som - denna sitter nämligen i hela dagen. Fick i samma veva min t-shirt (äntligen!). Dock visade det sig att säljaren tagit ut 14 kronor för mycket i porto som om två veckors väntan inte är nog. Jag ser det som en självklarhet att få summan insatt på mitt konto. Det känns som om det hör god ton till om man inte har vett att skicka med överblivna portopengar i paketet. Skulle samtliga säljare agera likadant handlar det ganska snart om hundralappar. Utöver det, så har jag inte gjort någonting. Var tar timmarna vägen?! Det känns nästan som att jag borde utöka mitt lokala kontaktförråd om jag inte vill ruttna bort inom snar tid, för här finns ju ingen kvar att dumgås* med. Men!: "Social kompetens kan ses som en 'förmåga att anpassa sig i sociala sammanhang, samtidigt som man behåller sin egen unika personlighet, och blir accepterad av, och accepterar andra'". Någon sådan kan vi klargöra med en gång att jag inte har även om undantag kan göras.

Under lördagen skall jag sitta hungrande framför TV:n och VHS:en inställd 15:10-21:00 då TV6, som jag f ö ogillar starkt, visar sitt Simpsonsmaraton. Hela koncpetet "renodlad killkanal" (Being Bingo, Yippee Ki-Yay MF och Bilspränging a´la Die Hard) som de tragiskt nog gått in för att skapa för att minska "tv-zappandet" är genomlöjeväckande. Frågan är ju vilken typ av killar den görs för? I min mening halvapor som gott kan kastas in i en bur tillsammans med en banan de kan stoppa upp i valfri öppning. (Vilken de väljer behöver vi inte gå in på.)

(*dumgås = Sorglöst umgänge som av omgivningen kan uppfattas som tramsigt. Ställer inte lika höga krav som övriga relationer och de dumgående har inga anmärkningsvärda skyldigheter gentemot varandra. Är i mångas ögon en uppskattad sällskapsform då den sällan utgör några bekymmer.)

Nyuppstigen och styv

Vad blir ditt namn baklänges?
Ailicéc.


Har du gjort en snöängel i år?
Jag är ingen den som bygger vare sig snögrottor eller spelar julängel, även om jag är lika from som en. Däremot kan jag göra snögubbar i naturlig storlek och klä på dessa.


Hur lång tid är det längsta du legat på sjukhus?
Jag har alltid lyckats hålla mig borta från sjukhus. 12 dagar, max.


Har en dröm gått i uppfyllelse?
Jodå.


Tycker du att sengångare är söta?
Det är med skräckblandad förtjusning jag ser på dessa, men helst undviker jag.


Har du någon gång testat karate?
Ja, tänk, hela två gånger!


Första sporten du gick på?
Basket.

Minimorötter eller pommes frites?
Pommes med smält ost, men det får man inte erkänna. Fräsch sallad och hallonloka, skall det ju vara.


Vad längtar du mest till just nu?
Jag väntar med socker till min bröllopsnatt. (Choklad!)


Hur gammal har du tänkt bli?
39. 19 år kvar...


Har du haft vattkoppor?
Det eller mässlingen. Jag har varit röd.

Vad drömde du inatt?
Bearbetade veckan som gått i skruvad version.


Vilken tv-serie är bäst?
Föredrar historiska dokumentärer, men är ett Simpsonsfan som så många andra.


Vad åt du senast?
Smoothie. Jag måste bli av med vaniljyoghurten som går ut i morgon.


Höga eller låga strumpor?
Strumpbyxor.


Vad är du mest rädd för i hela världen?
Tredje gradens brännskador, blindhet, amputation, avklippta hälsenor.


Läser du på baksidan av mjölkpaketen?
En mjölkpaketsbaksida har tio meningar max? Finns inte så mycket att läsa, m.a.o.

Vad har du för färg på ditt påslakan?
För närvarande blått. Det är dock inte mitt eget. Man tar vad man har.


Bikini eller baddräkt?
Baddräkt. Ett fåtal bikinimodeller är snygga, men ingen av dem hör till dagens modeskapare varför det skulle vara missvisande att svara det.


Snyggaste läraren?
Jazz is the teacher, soul is the preacher.


Är du mörkrädd?
Mycket.


Har du någon gång haft på dig ett par trosor
Ja, och sålt dem.


Riktig gran eller plastgran?
Plast. Jag hugger inte ned träd för en veckas barrfyllt golv. Dessutom tycker jag en tät plastgran är både fräschare och snyggare än en äkta.


Tänt eller släckt när du ska sova?
Släckt.


Godaste drickan till frukosten?
Ingenting smakar bra på morgonen. Då är det vatten som gäller förutsatt att jag inte varit uppe under natten, då går vad som helst bra.


Vill du bli president?
Nej, men jag borde. Jag har väldigt sunda åsikter i mångt och mycket.


Har du spelat tjej i en teater?
Ja, och fler män. Det måste vara min breda last och resliga längd som gör mig till en så eftertraktad herre. Alla vill väl ha en kontorschef.


Duscha eller bada?
Dusch.


Har du gråtit i skolan nån gång? 
Jag gråter var jag än är. Jag behöver inte ens vara ledsen.

Hur tar du dig till jobbet?
Tja, jag behöver inte ta mig någonstans alls.


Har du någonsin sminkat dig som punkare?
Jag var ju i princip en så ja, tyvärr.


Sjunger du på toa?
Nej. Jag gör det jag är bra på och går därifrån.


Vilken färg har din jacka?
Svart. Jag måste ha en till.


Använder du långkallingar?
Långkalsonger under kjol? Kom igen!


Är du höjdrädd?
Inte det minsta.


Vilket land vill du åka till?
Till USA och spela in en sågad b-roadmovie.


Vad var det senaste som fick dig att skratta?
Mitt eget skämt, innan det "Keeping up Appearances". Hyacinth är kvinnan i mitt liv!


Vad ska du göra NU?
Jag hade tänkt gäspa och hoppas att ingen ser in i mitt svalg.

IKEA, en ny fiende till listan

Trängsel bland kundvagnar i totalvägran på flyttning, familjer shoppandes skrikiga ramar, förmodligen världens mest opraktiska labyrintgångar man tvingas ta sig genom och en hel drös av stillösa rislampor. Jag var fullt medveten om att det är inte är något för mig, men att inte stanna till vid en enda avdelning på en så stor affär (som för övrigt känns större än vad den egentligen är just p.g.a. de opraktiska gångvägarna och tiden som måste spenderas för att ta sig förbi barnvagnsskjutande mormödrar och tilltuffade tonårspojkar med företagskepsar - som om de varit tuffa hängt någon annanstans än på IKEA ) förvånade mig? Att man inte kan komma ut från butiken utan dubbelt så mycket som man gått inför vet jag inte vilka som kacklar. Jag kände mig irriterad under hela vistelsen och blev tvungen att röka två cigaretter på rad så fort jag passerat utgången efter denna besynnerliga upplevelse. Detta är alltså vad "vanligt folk"... gör? Jag är kanske litet för gammaldags för sådant här och en sak är säker; det är ingen plats för ensamstående och sociofober (bara en upplysning om ni planerat att göra ett besök i framtiden) och då lär Haparanda tillhöra det IKEA med mindre besökarantal. Om jag köpte något? Nej. Jag stal med mig fyra gratispennor de lånade ut till de inköpslistor de så käckt uppmuntrar sina kunder att skriva. Nu har jag något att skriva med på paketen med de peruker jag slänger iväg för 40-50 kronor styck.

Stämningen lättades då jag till min förtjusning fick se att Skopunkten fanns i denna övergivna stad under utveckling. Sex par varav två likadana. Jag är en sådan som tänker långsiktigt och gillar jag något ser jag alltid till att ha dubletter då jag annars drar mig för att slita på kläderna, men kommer inte över mina höga vrister och fotvalv som försvårar mina skoinköp med hundratal. I stället för att kunna köpa några skor här och var som jag finner extra trevliga, köper jag allt som passar mina fötter. Det jag kan skämmas över en aning är att jag trodde mig hamnat på herravdelningen då klackarna upphörde och i min tystnad började undra vilken karl som iklär sig vita slingbacksandaler med öppen tå, tills jag kom på mig själv med att även kvinnor väljer platta skor. Jag tror nästan att mina tankar som började som ett skämt med viss sanningshalt blivit något destruktivt. (Jag bör tona det på det då jag träffar nya människor som inte vet hur det ligger till med mina utsvävningar för att inte framställas som en tokstolle. Jag börjar med det... Nu!)

På Catalog fanns det mycket intressant, eller hade gjort om jag dragit 38/40; då hade det varit rena guldgruvan om jag varit intresserad av mossgröna eller chockrosa velourdräkter (det sistnämnda hade väl varit något!) och turkosa kjolar med skrynkling från sommaren '05. Jag menar det då 80% av innehållet var i dessa storlekar (samt 85AA på underklädesavdelningen, en storlek jag inte ens trodde existerade). Just eftersom det är en outlet är det ingen konstighet då detta är de storlekar som tillverkas i flest exemplar (frågan är väl varför då den uppebarligen ändå blir lämnad kvar?), och som tur var fanns ingenting i mitt intresse heller (jag hade nog blivit eld och lågor om det visat sig att min drömklänning fanns kvarlämnad i tio stycken 38/40). En knallrosa morgonrock i teddy, skön som få, duger bra åt mig (så mycket enklare att hämta posten och ta sin morgondricka utomhus med denna än ett täcke virat omkring sig). Det är ju inte direkt så att jag inte har kläder som fyller två sängar, ett bord och en fåtölj (nej, jag vet inte vad en garderob är), jag är bara inte nöjd med dem. Jag svär dock på heder och samvete att efter mina svartvita skoletter inte köpa ett enda skodon innan 1 januari utan använda de par jag har.

Slutligen blev det Alko som Systembolaget så vackert kallas. Jag är snål och nöjde mig med två små flaskor rom (har ändå beslutat mig för att ha dessa i många månader då jag skall bli en sundare person och aldrig mer än salongsberusad, och skulle de ta slut gör det ingenting då min far köpte litet väl många liter whiskey), och gick därefter ut för att fotografera den ortodoxa kyrkan från tiden Finland var ryskt. Givetvis poserade jag. Jag är en sådan som avskyr att fotograferas, så länge det inte rör sig om att stå utanför en byggnad, egentligen vilken som helst. Då är jag på och det rejält, om än fast mellan två poser var den enda innefattar en arm i luften, och den andra med en hand på höften och en hållandes i väskan jag aldrig lämnar ifrån mig.

Det är med smutsen rinnandes ur näsan jag skriver det här

Allergin är alltid värst om morgnarna. Jag kommer nog aldrig undan en snorig tillvaro, men för att se det från den ljusa sidan har jag med all säkerhet näsdukar i väskan då olyckor inträffar (jag menar inte toalettrelaterade, utan snarare sådant som att spilla ut dryck, så att ni vet) eller då min tilltänkta drabbas av näsblod på öppen gata. Tänk vilken ridderlig matrona jag kommer att känna mig som då jag räcker fram det blå paketet från Rusta och med ett glittrande leende av blänkande sjukdomsrött tandkött säger; "Var så god, min sköna. Blöd av hjärtats lust"!

Jag har kommit på mig själv med att aldrig vara färdig med ett blogginlägg omkring först en timme efter att jag låtit det publiceras. Jag läser igenom det gång på gång, ändrar diverse slarvfel och byter ut sådant som känns alldeles för upprepande. Tråkigt nog har de flesta redan läst dessa inlägg så fort de hamnat på startsidan, vilket framställer mig som en illiterat strumpdocka. Visst är Lillstrumpa och Syster Yster två charmiga yllbitar, men jag föredrar annat framför dem. Bara för att bevisa att jag inte är någon perfektionist (hade jag varit det hade allt jag gjort varit bra bara jag lagt manken till, och eftersom jag endast lägger manken till för sådant som engagerar mig och struntar blankt i resten är jag blott en petnoga idiot) kommer detta inlägg inte att uppdateras på några villkor, hastigt slarvande i all stress eller ej, inte ens för att tala om hur obekväm jag känner mig i mitt raka, uttorkade hår. I stället skall jag bete mig som en människa som har saker att göra. Att klä på sig och inte tillbringa halva förmiddagen i täcke och linne när jag dessutom skall sätta mig i en kvav bil om 30 minuter är en god start.

A Farewell To Arms

Tydligen blir helgens tänkta tur till Skellefteå inte av. Tråkigt, men det är det mycket/många som är. I stället får jag "glädjas" åt morgondagens bilresa till Haparanda och Finland för de överkomliga alkoholprisernas skull (så dräggigt det där kändes att skriva - jag försvarar mig med att det är mina föräldrars mål och att jag enbart valt att följa med då jag finner det trivsamt att åka långa sträckor med ohälsosamt hög musik i hörsnäckorna, vilket påminner mig om att jag måste lägga in sådan redan i natt). Det är ett äventyr i sig då jag aldrig varit så långt norrut, vilket jag som image144infödd luleåbo kanske borde skämmas över? Givetvis innebär det även en runda till Catalog (som säkerligen håller semesterstängt min dag till ära) och IKEA. Jag kan inte förstå hur människor väljer att med nöje spendera timmar där. Har nyligen gått igenom deras hemsida men inte funnit en enda produkt att falla för. Samtliga känns som sådana man köper till ens nya lägenhet från Jysk Bäddlader i väntan på att få komma igång med det verkliga inredandet, men till dubbla priser. Var är känslan, detaljerna och framför allt; var är de röda divanerna? Deras "mysig hemmakväll"-tema kändes som en trendig bar innan öppning och det är inte vad jag vill definiera som mysigt (vad är risvin och widescreen-TV mot en öppen barglob och grammofon?). Jag hoppas att jag överraskas och inte har så rätt som det känns att jag har. Jag vill ha med mig åtminstone ett fynd från denna överskattade kedja och betydligt fler smygfotade bilder av saker att lägga till min önskelista. Vi får väl se hur det blir med det. Jag tenderar att finna svenskars smak just väldigt osmaklig. Nu skall jag påbörja tittandet av den fyrfaldigt Oscarsnominerade "A Farewell To Arms" (1932) med Helen Hayes och Gary Cooper, baserad på en roman av Ernest Hemingway.

I don't want to talk about it, how you broke my heart

Min senaste sömns dröm är sådant som gör att jag aldrig vill lägga mig igen. Jag vaknade kring åttatiden men vågade inte gå upp av rädslan att det skulle vara sanning, att tvingas stiga upp till ett ösregn och mörker, ta täcket kring de breda, knottriga axlarna och gå de fem steg som krävs för att hitta honom sittandes vid köksbordet med min kalhjässade moder i sitt knä. Att se henne sticka in sin korta tungarna i den 22 år yngre munnen för att sedan ta med honom ut på en biltur och lämna mig ensam kvar i det nedsvärtade huset med hans fimpar och nyknullade lakan som de varken kommit ihåg eller brytt sig om att ta bort. Än en gång minns jag så tydligt ignorationen, den totala tystnaden, och den känns lika starkt idag som för det antal år sedan den skedde. Jag gråter fortfarande över det, över patetiska lögner men mest över att jag är så dum att jag inte har vett om att ge upp hoppet om relationer dömda att misslyckas eller sedan länge redan är över för deras del. Jag kommer inte över det. Jag väntar och väntar på något som inte kommer att förbättras och ibland känns det som att jag fortfarande väntar. Trots att jag gått vidare och blivit en vuxen människa sitter känslan fortfarande kvar just för att jag tog sådan tid på mig att bli av med den. Onödigt lång tid, och även om man skulle vilja säga att man lärt sig något, stämmer inte detta. Erfarenheten är vidgad, ja, men samma sak kommer att upprepas lika väl bara för att objektet byts ut. Det är inte det sårande objektet jag saknar. Det är inte förnedringen jag vill åt, utan bekräftelsen samhörigheten som gör att jag låter mig förnedras. Allt för att slippa ensamheten även om det innebär själsligt, fysiskt och till och med evigt lidande. (Nej, jag är inte buddhist.)

Allt för en person vars egenskaper jag ändå avskyr: Älskar du mig så älskar jag dig. Så har det alltid varit.
Jag har aldrig varit först om att känna något för någon. Jag har varit helt och hållet ointresserad och har aldrig sett mina kontakter som annat än underhållande samtalspartners. Jag är inte den som flyger iväg på rosa moln så fort jag ser en attraktiv person, litet mer stolthet i kroppen har jag faktiskt än så. Mina känslor har dykt upp först efter deras erkännande, varpå jag känt mig smickrad och därefter blivit den som kom att känna starkast av alla. Hade det inte varit för dessa ytliga människors hastiga smicker hade jag inte behövt gå igenom allt detta. Hade det skett idag hade jag varit klok nog att genomskåda detta beteende. Herregud! Någon som "förälskar sig" i en efter fyra samtal, kommer också lämna en för en annan efter lika många och för sådana finns ingen anledning att krusa. Precis som ungdomarna i Beverly Hills går de vidare närhelst det känns bra för dem utan att tänka på den andra parten, men det gör inte jag. Därför vet jag att jag förtjänar något bättre, men det känns uppenbart att det inte existerar. Jag är bara inte den man fattar tycke för längre nu när "ung och arg" blivit "gammal och bitter". Det är människor som accepterar fyra samtals-gränsen som gäller. För mig är det ren slösaktighet. Man vet hur det kommer att sluta upp, så varför låtsas om annat? Svärmeri är inte kärlek och det förstnämnda är helt ointressant för mig såvida det inte kan ge mig presenter, äventyr och romantiska poem.

Jag har lärt mig att inte tala om det. Så sent som i vintras insåg jag att ältande endast håller mig kvar i offerrollen, och att det som krävs är förträngning. Ett fulltständigt "no-no" för samtliga psykologer, men de känner inte mig. De vet inte hur jag fungerar och att det enda som hjälper är att lägga problemet åt sidan och tänka ut ett mindre krävande. Att tala ut förvärrar bara (att tala ut går inte, det finns för mycket att säga). För att gå vidare måste man inse att det förgångna inte hör hit och att det sämsta man kan göra då man vet hur det river upp en är att fortsätta glorifiera det som varit och förbanna det som blev då den falska glorian slutade skina och plockades ned för att stampas på.

Till tröst kan jag tala om att jag vet vilka av veckans tankar som bidrog till denna motbjudande dröm, och det har ingenting med X att göra (tvärtom). Det enda negativa med hela förträngningsidén är att ångesten återkommer i drömmar som dessa, men hellre det än att behöva leva med den under de vakna timmarna.

Nu skall jag tillaga havregrynsgröt i min mikrovågsugn och låta smakerna från hundratals luncher absorberas i en enda tallrik. Over and out.

Det finns många sorters virus

Som om den här datorn inte var nog virusfylld. Självklart drabbas den av ytterligare ett och jag börjar överväga att överföra mina för många filer till CD och lämna in hårddisken för total återställning. Tydligen kan mina virusskydd inte göra något åt dessa, så varför skjuta på det ännu mer? Datorlös i två veckor? Jag klarar mig (inte). Faktum är att jag behöver komma bort från all impushandel via internet, filmtittandet, alla hiskeligt fula irritationsobjekt och leva efter den gamla skolan, då vare sig TV eller dator existerade. Det finns en hel uppsjö av saker att göra. Jag kan både vattna blommor, promenera, fotografera och romantisera en tid innan rastlösheten infekterat människan likt ett Trojanvirus i min dator. Sannerligen en utmaning för någon vars tonår bestått av 90% onlinetid och visst är det sådant man ångrar idag när man hade kunnat hänga utanför ICA på pakethållaren av en moped, stojandes efter fritidsgårdens stängning i stället för att vara en sliten loser med okammat hår och för många kedjor i byxorna, med ouppnåeliga drömmar som fortsattes att läggas åt sidan vid varje motgång. Jag kan vara bitter över att jag inte fortsatte på de spår jag började i, eller så kan jag gå vidare och inse att det ändå hade varit rena mardrömmen för mig nu, varför jag då på så vis i stället varit fast i en annan otrevlig sits: Att se mig själv idag sittandes bakom ett trumset iklädd valfritt skränigt bands tröja och utsmetad kajal är hysteriskt, otänkbart och värre än allt annat satt tillsammans. Det blev nog bäst så här ändå. Att jag utvecklades på flera plan, menar jag - inte det omtalade datorviruset. Att jag sedan många gånger känner detsamma som C, 13, gjorde i trängda situationer är oundvikligt. Jag är ändå bra festlig då det kommer till kritan och har skapat många underbara karaktärer genom åren. Jag säger bara: Rosa hockeyperuk och fyrkantiga stövletter sjungandes "Bjällerklang" i falsett med rysk brytning inne på Åhléns barnavdelning tre dagar innan jul. Att jag aldrig fick se dessa filmer kommer jag nog aldrig att komma över, det var verkligen fantastiskt på alla sätt och vis och kan omöjligt återges i ord. Jag skulle göra vad som helst för att få en skymt av den tjugo minuter korta fiktiva dokumentär som det tyvärr inte finns ett spår kvar av.

Dagens fynd

227027-141
Sacred Heart goes rococo, 59,50:- (ord. pris 119:-)

Final battle


Jag kan inte hjälpa det. Hur dålig filmen än är i det stora hela gör denna scen mig alldeles vimmelkantig. (Jag jämför den med Slam, en misslyckad b-rulle med många irritationsmoment, men som likt förbannat har något som gör den värd att ses, i detta fall Saul Williams och att få uppröras över att han väljer en kvinna som Sonja Sohn av alla varelser när staden kryllar av skärpta spoken word-poetissor - ingen s k "kärleksscen" gör mig så besviken som deras. En annan som bara måste ses är Petri Tårar från '95 med Izabella Scorupco och Carl-Einar Häckner. Får ni tag i denna raritet, tveka inte att lägga ut de 40 kronor den omöjligt kan kosta mer än, ni kommer förutom att äga Sveriges värsta kalkon någonsin att drabbas av x antal asgarv som sitter i och kommer få er att vilja spola tillbaka scenerna upprepade gånger. Det är ett under att den inte är märkt "komedi", för dråpligare film får man leta efter.) Slutet, slutet är så att jag kan brista ut i glädjetårar varje gång.

Fuck the beat, I go acapella. Fuck a Papa Doc, fuck a clock, fuck a trailer, fuck everybody. Fuck y'all if you doubt me. I'm a piece of fucking white trash, I say it proudly. And fuck this battle, I don't wanna win, I'm outtie. Here, tell these people something they dont know about me.

Intressegranen klädd

image138Har inte kunnat sova i natt heller, men lär antagligen stupa någon gång efter att dessa fantasilösa frågor besvarats (jag undrar hur många gånger man fyllt i samma listor som cirkulerat på internet i åratal nu - är det 20, 30, 177?) eftersom Beverly Hills är det enda som går på TV och jag tröttnade på tanken kring serien för något år sedan. Lyckade ungdomar bosatta i Hollywood vars största problem i livet innefattar funderingar om vilket respekterat college som passar dem (Harvard? Yale?), partydroger och kärlekstrubbel (kan man ens kalla det så med tanke på att de tycks ha glömt dem efter en vecka och fortsätter som om ingenting hänt innan de träffar en ny kärlek på samma fest som deras f d håller i?). Kult med sin klassiska vinjett och mycket underhållande, men oj, så ångestframkallande i slutändan. Jag var alltid lika upprörd över Steves korta krull, Rays gitarrspel som inte var värt en enda applåd, då David bedrog någon och Kelly talade illa om Valerie, som tveklöst är seriens klokaste människa (och det säger väl en del om karaktärernas intelligensnivå). Det enda par som faktiskt varit något att hänga bland pumlorna i granen är Brenda och Dylan. När jag kommer att tänka på det, är det nog bäst att jag friskar upp minnet med morgonens avsnitt ändå (jag visste att jag aldrig skulle gått in på saken). Men OK, nu börjar mina kunskaper bli något genanta. Låt oss fortsätta:

Är: För kaxig mot de som inte förtjänar det och för snäll mot de som gör det. Jag antar att jag gillar att ha övertaget och då jag inte har det blir jag i stället inåtvänd och feg (det är sådant som sitter i, man kommer aldrig över de spydigheter man utsattes för som barn och då man stöter på en översittare förvandlas man återigen till den mobbade 9-åringen som inte vågar säga ifrån), men det är bara min egen teori.
Ger intryck av att vara: Första eller andra intryck? Första: Behärskad. Andra: För fjantig för att man skall förstå att man ens kunnat tro det första.
Mår: Dåligt (men lika glad för det är jag).
Ska: Titta på Beverly Hills, som sagt.
Har: Ett hemskt tråkigt liv då det kommer till kritan.
Bör: Gå och lägga mig.
Kan: Regissera, rekommendera, kamouflera, provocera, repellera.
Blir glad av: Djur, drinkar, bekräftelse, accessoarer, humor, geniala (?) idéer, riktigt bra läggningsvätska, att hitta gamla magasin för 15 kronor styck, kokos och kritstreck.
Har: Slagit sönder en porslinstupp under dammsugning.
Vill ha: Lika mycket pengar som Kelly Taylor.
Skulle vilja: Flytta till en lägenhet med pengar i bofonden, resa.
Tycker om att: Inreda, shoppa, baka, åka bil med mp3-spelaren, kvällspromenera och ö h t bege mig.
Drömmer om: Framgång och människan på den vita springaren (bäst för denne att den har vagn med sig, för jag kan verkligen inte rida och än mindre sitta i damsadel, jag trillar av).
Fasar inför: Min framtid och vad som skall ske nästa år. Jag har faktiskt ingen aning om vad jag skall göra och det skrämmer vettet ur mig.
Har ett brinnande intresse för: Dig, givetvis. (Jag brinner faktiskt inte speciellt mycket idag.)
Trivs med: Solglasögon.
Känner obehag inför: Trängsel, broar, offentligt urinerande som tror att det är helt OK att ställa sig en meter från en dam med sin bratwurst i hand. Skall vi inte passa på med litet "SKEET! SKEET! SKEET!" då vi ändå är igång?
Planerar att: Göra åtminstone en resa i sommar, om det så bara är till... Niemisel.
Bor i: En byggnad.
Skulle vilja bo i: En byggnad, dock inte denna.
Klär mig gärna i: Klänning. Så mycket enklare än att behöva matcha tröja och kjol.
Äter gärna: Hett.
Dricker gärna: Vatten till det heta?
Tränar: Inte alls. Jag är lat och motionerar på min höjd. Jag borde ladda hem Carmen Electra's aerobic striptease. Dock enbart de två första kurserna. Lapdance är väl inte riktigt min grej.
Tittar ofta på: Datorskärmen.
Lyssnar ofta på: Hiphop.
Läser: Inget alls för tillfället och det dröjer väl ett tag innan jag påbörjar något.
Prenumererar på: Allt om Historia, 3-nummerserbjudande. Annars; inget.
Idag: Solar jag halvhjärtat, tittar på TV, giver min smoothieoskuld till 1 dl vaniljyoghurt med mjölk och frysta hallon.
Vill se: De filmer jag listat i "TCM v. 29". Annars hade jag inte rekommenderat dem.
Vill göra: Bowla. Åh, så roligt det skall bli att träffa rännan!
Glad över: Soltimmarna som återstår.
Arg på: Många. Känner en oerhörd vrede inom mig.
Stolt över: Att jag utvecklas till det bättre i vissa avseenden.
Rädd för: Att bli lämnad.
Nyfiken på: Religion, psykologi, vad som försegår i andras inre då de sitter på bussen halvsnarkandes och tuggandes Stimorol Fusion.
Lycka: Jag väntar fortfarande på den inslaget i ett stort rött glänsande paket med guldsnören. 
Sorg: Ja, jag känner sorg, speciellt över min dåliga hy.
Älskar: Ett fåtal.
Hatar: Skojar ni? Visst gör jag det.
Äter: Havregrynsgröt.
Sover: Jag försöker, men blir aldrig riktigt utvilad.
Dansar: Inte nykter (o, så fyndigt sagt!).
Lever: Inte på långa vägar som jag lär.

Pink Sugar

image137image136

Det är tufft att erkänna, men jag påverkas som så många andra enormt av reklam och fastnade för Aquolinas serie Pink Sugar vid första anblicken, och nu har jag tagit mig tid att se till att snart få ta del av den en sisådär två år senare än allmänheten, för visst är det något visst med söta dofter i färggranna förpackningar som på ett oförklarigt sätt kan lyfta upp dagen, även om det inte är ens "egen" lukt. I grunden är jag snarare av den sort som anser att "ju tyngre desto bättre" och då är sockervaddsparfym knappast att tänka på, men jag älskar det (precis som jag älskar Dessert Beautys dofter, som trist nog har de sämsta produkter jag testat).

Gjorde min beställning från StrawberryNET i natt; Pink Sugar EdT (50 ml) och Body Lotion (200 ml). Det skall bli intressant att se om de lever upp till mitt sötsliskigälskande jags förväntningar. Att beställa samma produkter från Eleven när man kan köpa dem från Hong Kong till halva priset och dessutom få igen eventuella tullkostnader är inte att föredra. 670:- v/s 353:-, valet är lätt.

Edit: Mina varor är sju timmar senare paketerade och skickas inom kort. Jag hoppas att allt går smärtfritt och att paketen (som skickas separat) inte kommer bort på vägen (tyvärr går dessa försändelser inte att spåra).

Arsenic and old lace

image132
Denna klänning talade jag om härom dagen, men efter ett sådant gott kap är den värd att nämnas igen med bildbevis på dess skönhet. Tyvärr är H&M inte kända för sin kvalitet och jag antar att plastskenorna ser OK ut i högst en användning till. Därefter böjer de sig efter ens sittvalkar, så kom ihåg; köper ni ett skenprytt plagg härifrån, stå hela kvällen eller håll in magen allt vad som går och låt för guds skull bli att andas!

Och äntligen, äntligen kommer mina minimala hängande bröst till någon nytta. Hade de varit de minsta fasta hade de fyllt ut denna klänning och skapat ett vackert dekolletage och det kommer ju inte på frågan. Ruttnande slamsor som för tankarna till en artonbarnsmor skall det vara (nej, det är ingen överdrift), men jag orkar inte lägga ned mer tid på att klaga. Dåligt mår man i själen ändå, så varför förvärra det med att tala illa om sig själv? Jag har ju åtminstone känsla för fynd och bakning av riktigt fina kakor samt slår ut de flesta jämnåriga i 30- och 40-talskuriosa (bortsett från då det kommer till krig och pengar, vars historia jag inte blir klok på - nej, bespara mig det och ge mig ett vapen att krama och en fylld plånbok att tömma), och det är det ju inte alla som besitter.

TCM v. 29

Sedan TCM så brutalt byttes ut mot Disney Channel i min bostad (det är något år sedan och gissa om jag gick bärsärkagång då denna upptäckt gjordes - i stället för att hinna med tre långfilmer per natt tvingas jag skåda Musse Piggs huvud i nio timmar, ty TCM visades här nämligen endast 21:00-06:00, det vill säga exakt den tid Disney Channel slutade sina sändningar för kvällen), kan jag tyvärr inte ta del av de klassiker man visar. I och med att priset för en enda kanal är hutlöst förblir det nedladdning vad gäller den gamla goda tidens mästerverk, vilket är tråkigt då det alltid inger en speciell känsla att se en film direkt på TV:n (för att inte tala om det faktum att många av mina favoriter tyvärr är av hemskt dålig ljudkvalité, varför undertext i vissa fall kan vara nödvändigt för att riktigt hänga med). Men, för er som är lyckligt lottade, kan jag rekommendera att ta en titt på följande filmer under vecka 29.

image135Måndag 16/7

06:00 Dolda känslor
(Undercurrent)
Film noir från 1946 med Katharine Hepburn.
En gammalmodig ung fröken vill gifta sig med en välbärgad man, men när hon väl svarat ja till den rike flygplanstillverkaren upptäcker hon att han har en störande mörk sida. Hon är fast besluten på att ta reda på bakgrunden och tar kontakt med hans bror.



Tisdag 17/7

06:00 Det sjunde korset (The Seventh Cross)
Krigsfilm från 1944 med Spencer Tracy.
Heisler är en av sju fångar som flyr från ett nazistiskt koncentrationsläger under åren före andra världskriget. Lägerchefen beordrar att sju kors ska spikas upp på sju träd, ett för varje fånge, och vilka ska användas när de tas tillfånga igen. Snart är dock endast Heisler fortfarande fri och försöker ta sig till det neutrala Holland.

09:40 Du är mitt allt (Song of Love)
Drama från 1947 med Katharine Hepburn.
En tolkning av vänskapen mellan kompositören Robert Schumann, hans fru Clara och den unge moderne Johannes Brahms. Filmen koncentrerar sig på Claras kärlek till sin man medan han kämpar med mental sjukdom.

15:55 Den andra kvinnan (East Side, West Side)
Drama från 1949 med Barbara Stanwyck.
Ett sofistikerat par från New York blir inblandade i äktenskapliga komplikationer när frun inser att hennes man är involverad med en vacker servitris. Hon blir dock själv distraherad när honåterförenas med en barndomsväg som har blivit en polishjälte under ett party till hans ära. Ett erbjudande från hennes man att åka på semester och lappa ihop äktenskapet går i stöpet när hans flickvän hittas död.

21:00 I sista minuten (North By Northwest)
Drama från 1959 med Cary Grant.
Roger Thornhill är reklammannen som råkar ut för ett minst sagt olyckligt missförstånd. På mindre än ett dygn är han plötsligt misstänkt för bilstöld, rattfylleri och dessutom mord. Han blir jagad kors och tvärs över USA, av både polis och ett gäng hänsynslösa mördare som är övertygade om att han är en FBI-agent. Scenen i vilken hjälten jagas på en tom gata av ett plan som sprejar bekämpningsmedel är nu en filmlegend likaväl som ett minnesvärt klimax.

Onsdag 18/7

image13406:00 I vår tid
(In Our Time)
Drama från 1944 med Ida Lupino.
Under en resa till Warszawa tillsammans med en god vän blir en engelska kär i en polsk greve och gifter sig med honom. De bosätter sig på hans familjs gård, men krig bryter ut och deras hem bränns ner till grundan av nazister.

15:50 Då lagen var maktlös (The Roaring Twenties)
Kriminaldrama från 1939 med Humphrey Bogart.
Klassisk gangsterfilm om en ung man som kommer hem efter första världskriget och upptäcker att han inte kan få tillbaka sitt gamla jobb och blir involverad i smuggling för att tjäna sitt uppehälle.

Torsdag 19/7

17:30 Pionjären
(The Fountainhead)
Drama från 1949 med Gary Cooper.
En strålande men okompromissande ung arkitekt överger den kvinna han älskar för att kunna arbeta med ett uppdrag i New York. Hans planer för ett innovativt husprojekt ändras utan hans vetskap och han hamnar i rätten efter det att han spränger den ännu ej klara byggnaden.

03:30 Den goda jorden (The Good Earth)
Drama från 1937 med Paul Muni.
Wang Lung är en fattig kinesisik bonde. Av sin far får han den befriade slavinnan Olan. Wang gifter sej med Olan och dom kämpar med sin jord. Till slut lyckas dom till och med få mera mark att odla. Men då slår svälten till.

Fredag 20/7

15:35 Julius Caesar (Julius Caesar)
Drama från 1953 med Marlon Brando .
Mycket fin filmbearbetning av William Shakespears tragedi om politiska intriger och äror i antikens Rom och historien om dess mest inflytelserika man - kejsaren Julius Caesar!

03:45 Efter regn kommer solsken (Till The Clouds Roll By)
Dramadokumentär från 1946 med Frank Sinatra.
Om sångförfattaren Jerome Kern med en serie musikalnummer med stjärnorna från den tiden inklusive Frank Sinatra, Cyd Charisse och Judy Garland. Bland hitlåtarna finns "How D'Ya Like to Spoon with Me?" som framförs av Angela Lansbury.

Lördag 21/7

image13306:00 Mörk passage
(Dark Passage)
Film noir från 1947 med Humphrey Bogart.
Vincent Parry rymmer från fängelset efter att han blivit dömd för mordet på hans fru. Han ändrar sitt ansikte med hjälp av plastikkirurgi och ger sedan ut på jakt efter den som satte dit honom.

01:30 Att ha och inte ha (To Have And Have Not)
Drama från 1944 med Lauren Bacall.
En skeppare i det nazistockuperade Martinique dras in i en konflikt av en motståndskämpe. För att hjälpa flickan att återvända till Amerika går han med på att göra en farlig resa.

04:40 Mördaren kommer på natten (Signpost to Murder)
Thriller från 1964 med Joanne Woodward.
När en dömd mördare flyr från ett dårhus gömmer han sig i ett avlägset kvarnhus som tillhör en olyckligt gift kvinna, vars man är på affärsresa. Under hans besök hittas en kropp i huset och det verkar som om polisen bara har en misstänkt.

Söndag 22/7

09:30 Casablanca
(Casablanca)
Drama från 1942 med Ingrid Bergman.
Under andra världskriget vänds en ordkarg nattklubbsägares liv upp och ned när den kvinna han älskar kommer tillbaka in i hans liv med en man som är på flykt från nazisterna. En av de största Hollywoodfilmerna genom tiderna med en kombination av romans, melodrama, komedi och intrig, fint skildrat av en perfekt rollbesättning.

15:55 I detta vårt liv (In this our life)
Drama från 1942 med Bette Davis.
Spänt melodrama om en känslomässigt ostabil kvinna som förstör livet för alla de som hamnar under hennes själviska önskningar, men hennes planer tar en tragisk vändning och hon lämnas ensam utan någon att vända sig till.

Bra eller dåligt, det får stå för var och en, men samtliga är av en eller annan anledning sevärda. Amerikaner med bakåtlimmade ögon för att efterlikna kineser i The Good Earth är om inte annat en intressant del av filmhistorien.

Skor från Nilson

image133

Att Nilsons skobutik öppnat här så sent som i juni var en glädjande överraskning då jag fick se denna underbara skapelse (jag går på stan alltför sällan), och jag vet att jag på något sätt skall ha tag på dessa även om jag befarar att de med största sannorlikhet är slutsålda i min storlek (så är det oftast och eftersom jag är sen med att upptäcka saker blir det sällan något över till mig varpå jag blir gåendes i samma noppriga trasor). Eftersom stadens butik dock tillhörde "Selected Stores" har de åtminstone haft skorna inne, vilket betyder att det finns en eventuell möjlighet för mig att en dag lyckas fälla en förbipasserande som ser ut att ha min storlek och göra dem till mina - eller för en mer realistisk tanke; i tystnad be för att denne skall halka i en lerpöl och totalförstöra dem. Skadeglädje, absolut, men den som säger att hon aldrig känner detta är inget helgon utan en lögnerska, vilket är en större synd i mina ögon.

Edit: Det visade sig att skorna tillhör höstkollektionen och ännu inte kommit in i butiken. Underbart. Jag har fortfarande en chans att få tag på dem och skall senare i veckan återvända för att fråga om närmare datum vilket jag givetvis glömde i all hast idag.

Quiz time

You Are Glam Sexy
You live for flaunting your sexiness, and you totally work it. Why not? You've got the goods - you might as well use them. You're 100% woman, and you never go out without looking your best. After all, you never can tell when you might bump into Mr/Ms Perfect!












What Kind of Sexy Girl Are You?


You Are From Saturn
You're steady, organizes, and determined to achieve your dreams. You tend to play it conservative. You'll likely reach the top. And when you do, you'll be honorable and responsible. Focus on happiness. Don't let your goals distract you from fun! Don't be too set in your ways, and you'll be more of a success than you ever dreamed of.













What Planet Are You From?


You Belong in Milan
Stylish and sophisticated, you want to enjoy a truly European life - away from tourists! Milan fits you perfectly. Great shopping, high quality food, lots of culture... with very little hype.











What European City Do You Belong In?


You Are Strawberry Cake
Fresh, sassy, and romantic. You're a total flirt, who never would turn down a sugary treat. Occasionally you're a bit moody - but you usually stay sweet!










 
What Kind of Cake Are You?


Your Inner Child Is Scared
Like a kid, you tend to shy away from new experiences. You prefer what's tried and true - novelty is scary! New foods, new places, and new friends are difficult for you to deal with. Some say you're predictable, but you enjoy being comfortable.












How Is Your Inner Child?


Your Love Life is Like Casablanca
"Kiss me. Kiss me as if it were the last time."
For you, love is never finished. If you've loved someone once, you'll always love them. You're an old fashioned romantic, even if your relationships don't end up as romantic as you'd like.
Your love style: Traditional and understated
Your Hollywood Ending Will Be: Complicated and ambiguous














What Movie Is Your Love Life Like?


You Are a Banana Split
Fruity, flavorful, and diverse. Who can beat a true superstar?









 What Kind of Sundae Are You?


You Are Miss Piggy
A total princess and diva, you're totally in charge - even if people don't know it. You want to be loved, adored, and worshiped. And you won't settle for anything less. You're going to be a total star, and you won't let any of the "little people" get in your way. Just remember, piggy, never eat more than you can lift!













The Muppet Personality Test

Jag ger upp rubriker för detta

1.) När du duschar, sätter du på vattnet innan eller då när du står i duschen?
Innan. Man vill väl inte frysa häcken av sig. (Jo, det vill man. Tänk så många plagg som skulle sitta som ett smäck!)
2.) Har du nån gång borstat tänderna i duschen?
Nej.
3.) Hur gammal ser du ut att vara?
38.
4.) Vilken låt sjöng du senast?
Sjunger inte.
5.) Har du blivit medlem på något det senaste?
Meez.com. Jag älskar att tillverka animerade versioner av mig själv.
6.) Vad har du för planer i veckan?
Få.
7.) Blundar du när du kysser någon?
Jag har aldrig sett någon kyssas med öppna ögon och vill nog inte göra det heller.
8.) Kräks du med flit efter du ätit?
Sällan idag.
9.) Har du någonsin kallat någon för slampa?
Ja.
10.) Har du blivit kallad för slampa?
Ja, av min kära mor. Ironiskt.
11.) Har du nån gång ätit upp alla popcorn?
Nej, jag slänger samtliga i botten av skålen då saltsmaken och kärnorna har övertag.
12.) Hur många tror du kommer gå på din begravning?
Ingen. På mitt bröllop, däremot!
13.) Hur många av dem skulle komma bara för att vara säker på att du är död?
Ingen. De skulle läsa om det i tidningarna.
14.) Har du mest fiender eller mest kompisar?
Fiender.
15.) Har du någonsin skickat ett anonymt brev?
Ja.
16.) Kan du fixa din egen bil?
Jag har ingen bil och om jag hade någon; nej.
17.) Är du smartare än dina vänner?
Jag är definitivt smartast (om än inte mest intelligent, vältalig, intressant eller beläst - detta har jag relativt litet av). Att säga något annat vore väl att stjälpa sig själv.
18.) Har du någonsin stulit något av dina vänner?
Ja, av "vänner".
19.) Har du suttit i fängelse?
Nej.
20.) Gillar du lukten av öl?
Nej. Alkohollukt över huvud taget är ingen vinnare.
21.) Har du någonsin dött eller dödat någon i en dröm?
Ofta, och känslan efteråt är alltid densamma. Den stegrande paniken av att man gjort något som kommer att ge en allvarliga konsekvenser sitter i efter uppvaknandet med.
22.) Skulle du dödat en hund för £1000?
Nej.
23.) Blir du deprimerad nån gång?
Ja.
24.) Bor du med dina föräldrar?
Ja, i väntan på något större.
22.) Har du planer för framtiden?
Nej.
23.) Två saker som skrämmer dig:
Larver, bränder.
24.) Två av dina nödvändiga saker:
Puder, läppstift.
25.) Två saker du har på dig just nu:
Linne, rosa/guldfärgade dunsockar (käckt!).
26.) Två av dina favorithobbys:
Film, shopping.
27.) Två saker du vill ha:
Cellulitkräm, whiskey.
28.) Två platser du vill åka på semester:
Italien, USA.
29.) Två saker du vill göra innan du dör:
Min ensak.
30.) Två saker du tänker på just nu:
Vad jag vill göra innan jag dör.
31.) Två affärer du shoppar i:
Ellos (!), Kappahl. Jag älskar deras 40+-mode.
32.) Två favorit-husdjur:
Har endast ett och huruvida hon är en favorit kan vi faktiskt diskutera. Jag tenderar att tycka bättre om andras djur.
33.) Två orsaker till varför du svarar på denna undersökning:
Jag vill och kan inte sova.
34.) Vilken färg bär du mest:
Svart.
35.) Senaste favoritfärg:
Grön.
36.) Senaste låt du hörde på radion:
Det är evigheter sedan jag lyssnade på radio.
37.) Vad blir det för middag i natt?
Jag har slutat med sådant. Äter dock detsamma dagligen; champinjoner + gurka + sojakorv/quorn. Jag hatar allt som har med matlagning att göra och kommer vara oerhört stolt över mig själv den dag jag orkar ta itu med det.
38.) Är du lycklig nu?
Vet nån vad.
39.) Vem ringde du senast?
Minns ej.
40.) Shoppar du i affärer som Hollister, Abercrombie & Fitch:
Vet nån vad.
41.) Hur är vädret?
It's raining men? ("Not anymore.")
42.) Saknar du någon just nu?
Jag började göra det tidigare i natt, men kom på bättre tankar då MTV spelade Eminem varpå jag blev något muntrare.
43.) Ett ord som beskriver dig:
Ambivalent.
44.) Favoritskor:
Högklackat. Dock inte stiletter.
45.) Äger du stora solglasögon?
Relativt. De är om inte annat breda.
46.) Vad vill du helst göra just nu?
Baka festliga cupcakes för hela slanten.

47.) Vad borde du göra just nu?
Sova.

48.) Senaste sms du skickade var till:
Skickar inte SMS. Jag är så gammalmodig av mig.
49.) Senaste person du tänkte på?
Jag glömde.

50.) Nämn en sak du gör varje dag:
Borstar tänderna.

Sunday morning

Man vet att det är dags att göra något åt sina vanor då man äter frukost 15:30.

I morgon: Marknad. Tänk så underhållande det kan vara att femton år i rad passera samma stånd med samma pensionärer som genom att lista sina varor på ett vitt A3 tror att någon skall köpa deras renkött och marmelad och det medelålders new age-anhängande par som inte ser ut att ha tagit en dusch på lika många år, som säljer stenar de köpt in för 6:-/hektot för 60:-/styck till vilsna ungdomar och kärlekskranka som söker lycka vid samma bord som flinande dödskallar fästa på nyckelringar tar upp plats.
På onsdag: Nattklubb bland falskleggande 17-åringar med partytoppar från Solgården och unga män i kortbyxor som tycker att Basshunter är en härlig kille. Ja, allt kan ske! Någon som känner sig manad att ansluta sig?

Och av allt att döma är mynta inte den bästa födelsedagspresent att ge sin katt. Inte nog med att hon tillbringade sin stora dag åt konstant ätande, blev rentav aggressiv och bet mig då jag inte gav henne mer mat - hon flippade ut värre än lille Jon och östsidans pojkar i sitt högsta esse, och det är väl inte exakt sådan jag föredrar henne. Hon kunde tveklöst kontrollera sitt intag bättre på den tid hon fortfarande fick plats i fatet, men det var väl innan livstristessen satte in. Jag känner i vilket fall att min är ohygglig.

After beach

image140

Två kvinnor arresteras i Chicago, Illinois 1922 för att ha brytit mot lagen krävande proper badklädsel. I San Francisco, Kalifornien, ser det något annorlunda ut.


image141

Ö&B i mitt brustna hjärta

   


Dove Summer Glow för en gradvis lätt solbrun hud. Godkänd men fet och BUS-odören blir starkare eftersom. 29:-
Glimor Hårläggning med fast fixering. Ger extra stadga åt krävande frisyrer. En klassiker i tidlös förpackning. 18:-
L'oréal Elvital Color Refresh medan velandet gällande vad jag skall göra av mitt hår fortskrider. 15:- (ord. cirkapris 90:-)
Listerine med sin starka, fruktansvärda smak för svalg i riskzonen. Användes dagligen varpå detta är ett kap. 39:-

Haggan testar: Gloss Booster

Med risk för att framställa mig själv som en skönhetsbloggare vill jag först klargöra att så inte är fallet. Jag är inte en sprallig tjej (den som ö h t benämner mig som tjej får en kula i magen - brud är hett, fästmö är godkänt om ni menar det, moll oemotståndligt och fruntimmer underskattat i dagens Sverige, men det är i första hand dam som gäller) med en fot på jorden och den andra i min pojkväns säng med lakan som jag köpt åt honom som en kärleksgåva. Jag kan skriva och har inga journalistdrömmar. Min garderob består inte till 80% av plagg jag upptäckt genom andra bloggare och ni kommer aldrig att finna meningen "hiss eller diss" nämnas i haggans värld. När det är sagt, kan vi gå vidare med tänkt inlägg.


image123

Då jag i tillfällig hettas tid övergått från "fläsket tinar" till "fläsket brinner" beslöt jag mig för ett lipgloss - enkelt och samtidigt flott. Jag var ute efter ett transparent sådant och ser man på, transparent är precis vad jag får med Oriflames Gloss Booster, som finns att köpa från och med 25 juli. "Toppen!" hade jag sagt om det nu varit syftet, men så heter nyansen Red Currant och utlovar en relativt klar färg vilket jag också förväntar mig att få av något värde 70:-. Som till syntes nedan förstår vi ju att det inte riktigt stämmer, och det trots att jag applicerat större delen (nåväl) av innehållet. Till saken hör att det ser sämre ut i verkligheten. "Maximal glans" ligger ingen som helst sanning i. Dock håller man löftet om smakförnimmelse - glosset doftar fantastiskt och torkar inte heller ut en i första taget. För det ges ett plus i kanten, men så är det inte därför jag använder kosmetika utan för det synbara. Vill jag smaka gott om läpparna och inget mer investerar jag i en lipsmacker och slipper onödigt klet. Ja, det vore kanske något!

Jag ger i egenskap av trogen läppstiftsmänniska Gloss Booster 2 oborstade käftar av 5 möjliga. Åtminstone tuben är ju grann.

Tillbaka i träsket?

Så har jag börjat om med medicinen, mest för att jag har kvar av den i skåpet och skall kunna bevisa att jag behöver något annat då denna inte ger mig något. Efter ynkliga 14 dagars uppehåll tvingas jag dock börja om från start med 25 mg - att komma upp i korrekt dos tar härmed två månader då det hade kunnat ta en dag. Att jag skulle trappa upp dosen med ytterligare 25 mg var femte dygn är skrattretande. Jag drabbas hellre allvarliga hudreaktioner än väntar till oktober för att kunna avgöra huruvida den fungerar och mår som jag gjort under 2007. Jag vet inte om det enbart beror på att världen varit emot mig i större utsträckning eller om den spelat in på något håll, men ju förr jag får veta, desto tidigare kan jag sluta med tabletterna och överväga något annat, vilket förvisso blir svårt då jag varken har eller önskar någon kontakt med enhetens läkare (eller övrig personal), som därmed heller inte vet något om mig eller mina behov efter två minuters telefonkontakt en gång varannan månad. Jag vill ha något som känns, men tydligen så biter ju inte något på mig. Muntorrhet är det enda jag någonsin fått ut av medicinering. Därefter tar det stopp.

I oktober är dett ett år sedan jag tog den första tabletten och här sitter jag med ett svartvinbärsdoftande antiepileptikum på 25 mg då jag egentligen skall ha 300, och jag är varken det minsta epileptisk eller bipolär. Ett år - på den tiden skall man ha uppdaterat sig sedan länge! Det är skrattretande, men mest av allt upprörande.

Angående hösten börjar jag nu känna att jag tagit mig vatten över huvudet. Jag känner att jag kommer vara i stort behov av någon att tala med för att orka, men jag går inte tillbaka till något jag en gång slutat med. Det fanns en anledning till att jag gjorde det och den var att jag fann mina kontakter så fruktansvärt enerverande och oförstående. (Bara av att vara där fastnade jag i det gamla mönstret som tystlåten emellanåt fräsande tonåring med otrevlig familjerelation. Det är inte sådan jag är och familjen betyder ingenting för mitt mående idag. Det är helt och hållet passé, något jag våndades över i grundskolan då lyckade familjer var något att eftersträva och man dömdes utifrån dessa. Idag vet jag att världen är större än så och min bakgrund har blivit det minst viktiga att bearbeta.)

Var finns en livscoach då man bäst behöver den?

Människor gör för litet för varandra. Att betala för råd är galenskap då den bästa hjälpen finns gratis torpet intill (inte bokstavligen förstås; mina grannar är inga jag uppskattar, bär inte huckle och bor dessutom i tvåplansvilla). Det behövs ingen professionell yrkesmänniska för att få insikt, inga stora summor behöver läggas ned för något vi alltid bär inom oss. Vi kan själva avgöra vad som är rätt och fel. Det enda som krävs är att någon (en uppdaterad idel öra Krösa-Maja som inte springer mellan gärdsgårdar men som gärna får ha det där inlevelsefulla ansiktsuttrycket) stöttar en medan man lyfter fram drivkraften, ty om vi inte haft den från början skulle det ens avlönade kontaktperson säger inte heller vara någon aha-upplevelse för en eftersom vi väljer att ta till oss vad det undermedvetna redan känner till.

Personlighetstest

image120

Är få frågor och litet resultatinformation vad ni önskar, gör testet här!

Forgive me, for I have shopped


      

Jag lovade att inte köpa ett plagg förrän jag gjort något åt min fetma, men då jag vet att det dröjer (jag har inte varit upplagd för hälsosamhet och julis första två dagar har inte heller sett särskilt bra ut), kan jag omöjligt hålla mig borta från webshopperna. Jag älskar att lägga saker i den virtuella kundvagnen och lämna ut mitt kortnummer åt talande pingviner i blinkande bannrar. Ännu mer älskar jag att hämta ut de gigantiska paketen på COOP Extra (med den insektsbebodda isberssalladen) som jag avskyr att besöka, för att sedan lägga in de fortfarande inplastade plaggen i garderoben (jag har avsatt en egen hylla åt dessa, som till mestadels består av dubletter, ty när jag tycker om något köper jag alltid två av dem) och vänta på tillfället som aldrig kommer att få svetta ned dem. Ja, o, vad det är härligt att spendera upp de pengar man sparat för att kunna klara sig i framtiden, då man är i större behov av en säck morötter än en trång blus!

Jag är övergiven men ändock avslappnad och munter. Nästa vecka hålls den årliga sommarmarknaden och vem vet, kanske hittar man en tappad halv flottyrring bakom ett folktomt stånd. Nu; tid för mp3-spelaren och aldrig tidigare testade Maryland Blue.

På bilderna: Dagens bidrag till ett för evigt ekande bankkonto. Frågan är dock alltid densamma; hur många plagg får stanna kvar och vilka kommer att skickas tillbaka? Vad den totala summan uppgick i vill jag inte ens säga högt.

Självmedömkan kan dra dig ner i helvetet

Vi kan intala oss att saker är mitt fel, att jag är en elak människa. Vi kan säga att det inte krävs två för ett gräl och att jag ensam betett mig illa. Vi kan ljuga ihop någonting riktigt storslaget om hur jag varit den som spridit lögner omkring mig för att framstå som en utsatt stackare med en ack så svår bakgrund. Vi kan låtsas så intensivt att jag inte på några villkor tvingats stå ut med andras provokation och förväntas ta detta att det blir sant. Vi kan göra det, eller säga som det är; att fullvuxna människor som inte kan erkänna att de handlat fel utan måste gadda ihop sig gentemot en ensam individ (trots att den ena inte har någonting med någonting att göra och därmed helt och hållet borde hålla sig utanför det hela) torde vara det mest patetiska som existerar. Men det kommer inte att hända, inte sant? Självinsikt är ett stort ord i de intellektuellas värld, precis som det är stort att våga erkänna avsaknaden av denna, ty det kommer alltid att vara så mycket enklare att fortsätta skylla ifrån sig år efter år, helst på någon som redan har problem upp över öronen. - Ett mer eller mindre, vad spelar vi för roll så länge vi slipper undan? Lägger vi skulden på denne kan vi dessutom håna personen i fråga då hon beklagar sig över detta. (Köp nya skor, självömkare!)

Lovefilm nekade mitt medlemskap ("inte finnas med i folkbokföringen" min bak - borde det inte vara var dams ensak huruvida hon vill ge ut sitt korrekta namn? har de hört talas om att vara inneboende, tro?) varpå sommaren förblir filmlös (jag har ju förvisso den 20 minuter långa VHS Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga sände mig helt gratis - där gick det utmärkt att gå under pseudonym vilket jag tackar och niger för då jag inte önskar en skock missionerande mormoner glatt knackandes förgäves på min dörr), min hals värker något förskräckligt, cigaretterna är slut och jag är i desperat behov av nya då ovanstående stycke gör mig vansinnig. Allt jag vill göra är att gråta hysteriskt, pressa i mig allt som kommer i min väg, ta en sylvass hobbykniv och skära snitt efter snitt i den feta kropp som är fullständigt läkt idag, men jag tänker inte ge dem den tillfredställelsen (den lär de få så bra på annat håll i sitt öppna förhållande). Jag tänker inte låta två personer som jag inte har någonting med att göra hädanefter få mig att falla tillbaka i helvetet när jag för en gångs skull var på väg upp. Jag tänker leva här och nu, och jag kommer att ta mig vidare på egen hand. Jag kommer aldrig att sätta ett blad mot huden igen då det inte vankas ansning, vad som än händer. Även om jag fortsätter skada mitt inre skall jag låta kroppen vara ifred. Den har fått ta nog med stryk. Botten är nådd.

I övrigt är det (bortsett från att två fåglar håller på att ta död på varandra någonstans utomhus) en helt OK dag. Jag vet inte hurpass hög sanningshalten i det är, men genom att uttala det högt har jag lagt grunden för något bättre. Jag skall om några timmar åka till apoteket för att hämta ut mer allergimedicin och läsa ut den underbara tiosidiga special om maffian i USA Allt om Historias juninummer bjöd på. Man omnämner till och med de tidigaste gangsterfilmerna såsom Underworld, Little Ceaser och - en av mina favoriter - The Public Enemy. Jag tänker inte låta några tankar på er färdas genom mitt huvud idag utan i stället rikta dem åt ångesten över att Jean Harlow var lika gammal som jag då sistnämnd film hade premiär. (Ja, hon hade huvudrollen. Nej, det var inte hennes första.)

image113

Klockan är 05:00. Det är dags för Ekot och mig att fylla en djuptallrik med havregryn och hoppas att jag inte välter burken med kanel i golvet.
RSS 2.0